Tokyo 21 september 2025
Daniel Ståhl har just vunnit sitt fjärde globala mästerskap i diskus, VM i Tokyo 2025. Tidigare har han blivit världsmästare i Doha 2019, olympisk mästare i Tokyo 2021 och världsmästare i Budapest 2023. Vartannat år har vi fått se Daniel som världens bästa diskuskastare. Passa på att njuta alla spårvägare. Det är inte ett normaltillstånd att vi får fira en världsmästare med denna regelbundenhet.
Daniels prestation blir inte mindre av att han, precis som i Budapest för två år sedan, avgjorde i sitt sista kast. Det tyder på att han inte bara är fysiskt stark, den mentala styrkan han har visat är det få andra som kan matcha.
Genom denna prestation går Daniel upp som Sveriges genom tiderna tredje mest framgångsrika friidrottare. Bara Armand Duplantis, med dubbla OS-guld, tre VM-guld och 14 världsrekord i stav, och Carolina Klüft, som precis som Daniel har ett OS-guld och tre VM-guld, kan rankas före Daniel. Men varken Stefan Holm, Patrik Sjöberg, Christian Olsson, Kajsa Bergqvist, Ludmilla Engqvist, eller någon annan av Sveriges alla fantastiska friidrottare genom åren har meriter som kan matcha Daniel Ståhls. Daniel är därmed en av svensk friidrotts, och faktiskt även en av svensk idrotts, stora legendarer. Denna legendar är fostrad i Spårvägen och han har aldrig tävlat för någon annan klubb än Spårvägen.
I somras nådde Spårvägen sitt 1000:e SM-guld, ingen annan förening är i närheten av dessa nu fler än 1000 SM-guld vilket visar att Spårvägen, när det gäller att prestera på svenska mästerskap, är Sveriges mest framgångsrika idrottsförening. Även om det finns andra svenska föreningar som sett fler av sina aktiva som världsmästare är Spårvägen också en av de föreningar som får fram flest världsmästare. Daniels guld här i Tokyo var det 19:e VM-guldet som vanns av en spårvägare. Totalt har tio spårvägare i fyra olika idrotter, förutom i friidrott även i simning, brottning och bordtennis, blivit världsmästare. Under Daniel Ståhls tid som VM-guld-samlare (2019–25) har även Michelle Coleman blivit världsmästare två gånger i lagkapp.
Dessa världsmästare och alla de fler än 1000 SM-gulden är förstås bara toppen på Spårvägens idrottsberg. För Spårvägens största bidrag till det svenska samhället är inte alla de svenska mästare och världsmästare som kommer fram utan aktiveringen av cirka 5000 personer, de flesta barn och ungdomar, som tränar och tävlar i Spårvägens olika idrotter. Men visst är det fantastiskt när vi också ser att en del av alla dessa ungdomar tar steget till att bli bäst i Sverige, och några till och med blir bäst i världen! Om inte annat är dessa mästare goda förebilder för många av våra barn och ungdomar.
Några ord också om Sara Lennman som på lördagen kvalificerade sig för sin andra raka internationella mästerskapsfinal i kula genom att stöta 18,38, ett särklassigt säsongsbästa. Sara kom åtta på förra årets Europamästerskap men var kanske som allra bäst inför OS i Paris förra året. Hon hade under sommaren 2024 radat upp resultat, sex stycken, mellan 18,16 och 18,39, resultat som alla i ett OS-kval hade kvalificerat henne för OS-final. I år har Sara inte riktigt nått samma nivåer, månaderna innan VM hade hon som bäst stött 18,17. Ändå nådde hon VM-final. Hon har alltså presterat på en mycket hög nivå när det gällt som mest, på EM 2024 och VM 2025. Men när hon var som allra bäst, sommaren 2024, fick hon aldrig möjligheten att vara med på OS. Att Sara, och även Rebecka Hallerth som visade motsvarande resultatnivåer i slägga, inte blev uttagna till OS är ett svårbegripligt faktum. Bedömningarna som gjordes av Sveriges Olympiska Kommittée, med Peter Reinebo i spetsen, om vilka som hade möjligheten att konkurrera bland de bästa i världen var knappast baserade på verkligheten. Som tur är finns det kompetenta personer bland Svenska Friidrottsförbundets ansvariga som baserar sina uttagningar på kunskaper och fakta, inte på de killgissningar som SOK håller på med.
Anders Johrén
Ordförande i Spårvägens Alliansförening