Stockholm 7 juli 2021
Med drygt två veckor kvar till OS-invigningen har det varit några intensiva veckor för Spårvägens två största idrotter, friidrott och simning. Det är också de idrotterna som står för Spårvägens aktiva till OS, simningens Michelle Coleman och friidrottens Daniel Ståhl och Kalle Berglund. Simningen har nyligen haft sitt långbane-SM, dock utan de stora OS-hoppen som ansåg att SM låg för nära OS. Ingen Sara Sjöström från Södertörn och ingen Michelle Coleman för Spårvägen alltså. Ändå kunde Spårvägen vinna två SM-guld, genom Robin Hansson på 100 m fritt och herrarna på 4×200 m. Till det vann Spårvägen åtskilliga andra medaljer, Robin Hansson var närmast ytterligare ett guld då han bara var 0,05 sekunder från att vinna 100 m fjärilsim.
Friidrotten har haft sin första SM-tävling för året, Lag-SM i Halmstad. Damerna kom trea, herrarna fyra. Faktum är att Spårvägens herrar, sedan Lag-SM infördes 1977, aldrig varit sämre än fyra (förutom två år i slutet av 1980-talet då laget inte deltog) så det är knappast ett resultat som vi kan vara nöjda med.
Friidrotten har annars klubbens största stjärna, alla kategorier, i Daniel Ståhl. Han är storfavorit till att vinna OS, diskusfinalen går på eftermiddagen (svensk tid) lördag 31 juli, och skulle han lyckas hela vägen blir det första gången en spårvägare, när den aktive representerar Spårvägen, vinner OS-guld. Tidigare närmast var Anders Holmertz som i Barcelona 1992 kom tvåa på 200 m fritt, bara 0,16 sekunder efter segraren ryssen Jevgenij Sadovji. Holmertz ledde finalen i 195 meter men orkade inte riktigt de sista meterna. Det har varit små marginaler även när Daniel Ståhl har kastat diskus, minns att han förlorade VM-finalen 2017 mot litauern Andrus Gudzius med två(!) centimeter. Vid Diamond League-galan i Oslo för någon vecka sedan fick Ståhl och Slovenen Kristjan Ceh exakt samma resultat, 65,72, i den avslutande avgörande kastomgången men där Ståhl vann på att han kastade längst i de första fem omgångarna.
Jan-Ove Waldner undrar någon? Han vann väl OS-guld? Jodå, JO vann OS 1992 men då tävlade han faktiskt för Ängby så även om JO är spårvägare in i hjärtat så vann han aldrig OS som representant för Spårvägen.
Spårvägen är förstås inte bara simning och friidrott även om de idrotterna har sin högsäsong nu mitt i sommaren. Spårvägens fotbollssäsong har dragit igång, 2–2 mot Mälarhöjden/Hägersten men nästa match i denna enkelserie spelas inte förrän i augusti. Spårvägen badminton och bordtennis har fullsatta sommaridrottsskolor och Spårvägen cykel och tennis har också full aktivitet. På den negativa sidan måste tyvärr nämnas att Spårvägen skidor på årsmötet den 19 maj beslutade att lägga ned sin verksamhet efter årsskiftet. Sorgligt, men föreningen har haft sparsamt med aktiva de senaste åren och när det inte ens finns vasaloppsåkare, ens på motionsnivå, var det säkert rätt beslut.
Att OS nu, ett år försenat, kan arrangeras är ett tecken på att världen, och idrotten, är på väg att öppna upp. Det är sedan 1 juli tillåtet med viss publik på läktarna och förhoppningsvis ska Spårvägen Friidrott, tillsammans med Hässelby i den gemensamma Stockholm Marathon-organisationen, kunna genomföra ett antal evenemang i höst, med Stockholm Marathon den 9 oktober som höjdpunkt.
Det finns alltså mycket att se fram emot framöver. Väl mött, alla spårvägare.
Anders Johrén
Ordförande i Spårvägens Alliansförening
