Paris 8 augusti 2024
Visst hade vi innerst inne drömt om att Daniel Ståhl skulle försvara sitt OS-guld från Tokyo. Det hade även Daniel själv hoppats på. Men en sjunde plats på OS är inte ett dåligt resultat. I Spårvägens friidrottshistoria är det bara Daniel själv, med sitt guld från 2021, och Raimo Pihls fjärdeplats i tiokamp från OS 1976 som har en bättre placering. Även om sex kastare denna gång nådde längre än Daniel har han återigen visat att han är en av världens bästa diskuskastare och världens bästa spårvägare i friidrott. Det har han varit i snart tio år. Ett bevis på det är att han har varit i EM-, VM- och OS-final vid samtliga internationella mästerskap efter OS 2016, dessutom varit bland de åtta bästa, och fått göra samtliga sex kast, under alla dessa mästerskap. Mycket talar för att vi även under kommande olympiad, det vill säga den kommande fyraårsperioden, får se Daniel i de stora mästerskapsfinalerna, om än inte som den stora favoriten som han var några år kring 2020, men väl som en potentiell medaljvinnare på EM, VM och kanske OS i Los Angeles 2028.
Det var som bekant ytterligare några spårvägare med på OS. Michelle Coleman gjorde strålande insatser på både 100 m fritt, där hon i semifinalerna fick tolfte bästa tid, och på 50 m fritt där hon var ynka 7 hundradelar av en sekund från en finalplats. Michelle var helt förståeligt mycket besviken efter den missade finalplatsen, OS-finalen på 50 m fritt var ett långsiktigt mål hon strävat mot under flera år, men hon visade ändå att hon är en av världens snabbaste simmare. Hennes prestation kanske skulle uppskattas än mer om inte Sverige i Sarah Sjöström har världens absolut snabbaste simmare. Vi ska också notera att Michelle och Sarah var tongivande i det lagkappslag på 4×100 m fritt som gav Sverige en femteplats. Mindre bra gick det för Robin Hanson och Isak Eliasson som gjorde vad de kunde på lagkappen 4×100 m fritt men som ändå inte räckte till mer än en 15:e plats.
I skrivande stund återstår några dagar av OS men våra fyra spårvägare har tävlat färdigt. Återigen visade både Daniel Ståhl och Michelle Coleman att de tillhör den absoluta världseliten i sina respektive idrotter även om både de själva och alla vi spårvägare som följer dem kanske hade hoppats på ytterligare lite större framgångar.
Michelle och Daniel är den idrottsliga toppen på allt det som sker i Spårvägen. Många av våra ungdomar i alla våra spårvägsidrotter ser Michelle och Daniel som förebilder och drömmer om att själva få vara med i OS någon gång i framtiden. Det är något som alla vi spårvägare, oavsett om vi är ledare, tränare, aktiva, supportrar eller på annat sätt involverade i våra idrotter, kan bidra med att försöka förverkliga.
Anders Johrén
Ordförande i Spårvägens Alliansförening