NYHETER

I början av 1960-talet låg de flesta spårvägssektionernas kostnader för hela året runt tusenlappen. (Friidrott 800 kr år 1962).  Penningvärdet var ett annat och summan motsvarade ungefär en arbetares månadslön. Men det var ändå överkomliga summor. Huvudstyrelsen hade alla medlemsavgifter sig tillgodo.  En liten ”stat” fördelades till sektionerna, men dessa fick själva ordna större delen på egen väg och det gjordes på många olika sätt.
Sven-Gunnar Hegg berättar att i brottningen sålde kassören Evert Franzén läsk, Sefir hette den, efter träningarna. Han lade på någon tioöring, som gick till sektionskassan och Gud nåde den som inte lämnade tillbaka tomflaskan, då rök ju panten. Det var vanligt att man hade smålotterier. ”Amerikanskt lotteri” förekom med en ring lotter 1-100. Alla lotter deltog i dragningen, men lottens pris bestämdes av det nummer man dragit. Fick man nr. 1 kostade lotten 1 öre, nummer 100 kostade 100 öre, 1 kr. Totalt inbringade ringen 50 kr och efter en mindre del som vinst, eller kanske en skänkt vinst, blev det några tior över, vilket räckte till gode många startavgifter. Efter hand ökade sektionernas verksamheter och kostnader, men inkomsterna höll jämna steg. Få sätt att  tjäna en slant lämnades oprövade.
Och sen kom bingon…