Stockholm 18 december 2020
År 2020 börjar nalkas sitt slut, det mest annorlunda året som vi alla (som är födda efter 1945) i ett vidare perspektiv har upplevt och troligen kommer att få uppleva. Inställda olympiska spel har tidigare bara orsakats av världskrig men som vi alla vet har både OS och det mesta av övriga internationella mästerskap ställts in. Även på nationell nivå har mycket ställts in. Av våra spårvägsidrotter är det egentligen bara friidrotten som har kunnat genomföra det mesta av sitt planerade tävlingsprogram, både för ungdomar, juniorer och seniorer. Det märks också när vi går igenom våra idrotters sportsliga framgångar under året. Tolv SM-guld på seniornivå har gått till Spårvägen, alla har vunnits av Spårvägen Friidrott. Det är första gången på mer än 50 år som det bara är en spårvägsidrott som vinner SM-guld. Den gången, 1969, vann Spårvägen inte ett enda SM-guld men sedan dess fram till i år hade alltså minst två spårvägsidrotter varje år vunnit SM-guld på seniorsidan, varav friidrotten inte missat guld ett enda år.
Men eftersom varken simningen eller tyngdlyftningen, de spårvägsidrotter där vi vid sidan av friidrotten kanske främst hade förhoppningar om framskjutna mästerskapsplaceringar, har kunnat genomföra några nationella mästerskap har Spårvägens SM-framgångar under året, med spårvägsmått mätt, varit beskedliga. I några av våra andra spårvägsidrotter, som bordtennis och badminton, kunde SM genomföras i början av året innan nedstängningen av samhället och idrotten, och där gjorde flera spårvägare storartade resultat om än inte med SM-guld som resultat. Spårvägen Bordtennis började sedan höstsäsongen med att vinna samtliga lagmatcher i herrarnas högsta serie. Spårvägen Badminton har flera ungdomar och juniorer som tillhör de absolut bästa i landet, några är även i Europatopp i sina åldersklasser. Även Spårvägen fotboll (som spelade hälften av de planerade matcherna i sin division 4-serie), brottning, cykel, tennis och volleyboll har kunnat genomföra tränings- och tävlingsverksamhet, dock i mindre omfattning än normalt och de idrotterna är inte (2020) på högsta nationella nivå.
Till årets negativa händelser, vid sidan av Corona-pandemin, hör att Spårvägens seniorlag i handboll har lagts ned. Laget var under många år bland landets bästa, tre SM-guld utomhus på 1990-talet och 35 år i högsta serien, senast 2016. Mycket måste ha gått fel under åren, det är alltså bara fyra år sedan laget spelade i SHE (högsta serien) och kvar finns nu bara ett ungdomslag.
Spårvägen Handboll kämpar alltså under slutet av 2020 för sin överlevnad. Det är inte den första spårvägsidrotten som har haft sådana existentiella problem. Under de senaste 20 åren har sista spårvägsbollen slagits i bowling (2006) och i bandy (2008), och sista skärmen i orientering letades så sent som 2019. Ingen av dessa idrotter hade haft framgångar på nationell mästerskapsnivå men det finns ändå en viss tragik (ordet definierat utifrån idrottslig ”tragik”) att idrotter måste läggas ned. Det kanske är dags för nya idrotter att träda in i Spårvägsfamiljen?
När vi nu lägger 2020 till handlingarna hoppas jag att alla spårvägare laddar upp inför ett 2021 som, hoppas vi verkligen, ur alla perspektiv kommer att bli bättre än 2020. Så mycket sämre kan det i alla fall inte bli. Så gott mod alla spårvägare och lycka till inför 2021.
Anders Johrén
Ordförande i Spårvägens Alliansförening