ORDFÖRANDENS NYHETSBREV

Detroniserad

folder_openOrdförandens nyhetsbrev

Stockholm 20 juli 2022

Daniel Ståhl kom fyra på VM i Eugene med 67,10. Foto: Deca Text&Bild.

Så löd rubriken på Janne Nordströms notering om att Daniel Ståhl inte längre är regerande världsmästare i diskus.

Daniel Ståhl har varit världens odiskutabelt bästa diskuskastare i närmare fem år, han har vunnit VM 2019 och OS 2021 och han har fortfarande, åtminstone när detta skrivs, världens längsta diskuskast 2022 med 71,47 från lag-SM i 21 juni. Om han även efter säsongens slut står med bästa resultatet är det i så fall för sjunde året i rad som Daniel gör världens längsta diskuskast.

Vi hade väl alla, både Daniel Ståhl själv, hans tränare och ledare, alla vi spårvägare och svenska idrottsintresserade generellt, hoppats på en bättre placering än den fjärdeplats Daniel nu kastade till sig. Men det är små marginaler. Hans i efterhand bortdömda kast över 69 meter hade gett honom en medalj och nog lär Daniel sikta på revansch på EM i München i augusti.

Daniel har säkert många år kvar i världseliten men även om han i framtiden inte skulle upprepa VM- eller OS-framgångarna har han ändå skrivit in sig som en av de riktigt stora i den svenska friidrottshistorien. För hur många svenska friidrottare har, som Daniel, blivit både världsmästare utomhus och olympisk mästare?

Svaret är, i skrivande stund, fyra stycken. Det är Christian Olsson i tresteg (världsmästare 2003, olympisk mästare 2004), Carolina Klüft i sjukamp (världsmästare 2003, 2005 och 2007, olympisk mästare 2004) och Ludmilla Engqvist på 100 m häck (olympisk mästare 1996, världsmästare 1997). Och så Daniel Ståhl. Fler är det inte även om du som läser det här förmodligen kan räkna in en femte då Armand Duplantis enligt alla tips kommer att bli världsmästare då stavhoppsfinalen avgörs senare i veckan. Då ska vi förstås ha i åtanke att det första världsmästerskapet arrangerades 1983 vilket betyder att en olympisk mästare som Anders Gärderud, samt alla svenska OS-mästare från 1948 och tidigare, aldrig hade möjligheten att bli världsmästare.

Daniel är alltså en av bara fyra (snart fem) svenska friidrottare som har vunnit både VM och OS. Av dessa var Ludmilla Engqvist avstängd för dopningsbrott, anabola steroider, både före och efter sina mästerskapsguld.

Carolina Klüft står i en viss särklass i den svenska moderna friidrottshistorien med tre VM, två EM och ett OS-guld. Armand Duplantis är på väg mot samma nivå. Sedan kan nog Christian Olsson och Daniel Ståhl vara likvärdiga. Båda dominerade sin gren under en femårsperiod, båda har ett VM och ett OS och båda jagade ett alldeles osannolikt bra världsrekord. Och ingen av dem erhöll Svenska Dagbladets bragdmedalj.

Sverige har naturligtvis haft många andra friidrottare i absolut världsklass. Jag tänker framför allt på Patrik Sjöberg, Stefan Holm och Kajsa Bergqvist, men ingen av dem blev både olympisk mästare och världsmästare utomhus.

Nu kanske det låter som att jag sammanfattar hela Daniel Ståhls friidrottskarriär. Det gör jag – så här långt. Jag räknar med att Daniel tar förlusten i årets VM som en utmaning och kommer tillbaka än starkare och bättre vilket innebär att han kan vara med och konkurrera om framtida titlar, åtminstone fram till OS i Los Angeles 2028 (då är Daniel 35 år) och kanske t.o.m. till OS 2032 i Brisbane. Det är Daniel själv som bestämmer hur länge motivationen räcker för att hålla honom kvar i den yppersta världstoppen.

Till sist vill jag hylla Åke Ruus. Åke har verkat som ledare inom Spårvägen friidrott sedan mitten av 1970-talet och utan Åkes insatser skulle Daniel Ståhl aldrig kommit så här långt. Det var tråkigt att Daniels tränare Vésteinn Hafsteinsson inte kunde vara med under VM på grund av sjukdom men det gjorde å andra sidan att alla tv-tittande friidrottsälskare fick lära känna Åke Ruus lite bättre. Det är han väl värd. Det är få som gjort så mycket för Spårvägen friidrott som Åke Ruus.

Det blev mycket friidrott och Daniel Ståhl i detta nyhetsbrev. Det blir så när friidrotten har högsäsong samtidigt som de flesta andra spårvägsidrotter inte har det. Jag lovar, i kommande nyhetsbrev blir det mycket annat än friidrott.

Anders Johrén
Ordförande i Spårvägens Alliansförening

Tags: Ordförandens nyhetsbrev

Relaterade inlägg

Tillbaka till toppen – både i badminton och brottning!

Ordförandens nyhetsbrev
Stockholm 25 maj 2022 Den senaste veckan har sett två spårvägsidrotter tillbaka på den yppersta svenska elitnivån, Spårvägen Brottning och Spårvägen Badminton. Medaljtrion i 60-kilosklassen vid SM i Brottning i Varberg. Fr.v. tvåan Emil Sundberg, Lidköping, segraren Ilias Ayhan, Spårvägen och trean Simon Karlsson, Skövde. För bara något halvår sedan…

Det riktigt viktiga

Ordförandens nyhetsbrev
question_answer0
Stockholm 20 mars 2022 Just när vi trodde att världen skulle återgå till en mer normal tillvaro, corona-viruset påverkade vårt dagliga och idrottsliga liv i två år, slog den ryska despoten till med ett anfallskrig mot Ukraina. Detta Ukraina och dess folk, som kanske mer än några andra i världen…

2021 läggs till historien

Ordförandens nyhetsbrev
question_answer0
Stockholm 31 december 2021 Så lägger vi 2021 till handlingarna. Ett år fortsatt präglat av pandemi och, i alla fall för oss idrottsnördar, stora idrottsevenemang. De allra största var OS och EM i fotboll som båda hade skjutits upp från 2020. OS genomfördes helt utan publik, EM i fotboll hade…

Nobeldag med bragddiskussioner

Ordförandens nyhetsbrev
question_answer0
Stockholm 10 december 2021 Om nobelpriset är det finaste pris en forskare kan vinna, även om det detta års nobeldag inte blir någon stor fest i Stadshuset, så är Svenska Dagbladets bragdmedalj något av det finaste en svensk idrottare kan vinna. Det blev inget bragdguld till Spårvägen den här gången…

Förbi 900 – mot 1000

Ordförandens nyhetsbrev
question_answer0
Stockholm 26 oktober 2021 Under den gångna helgen vann Spårvägen ytterligare ett SM-guld när Terräng-SM avgjordes utanför skånska Höganäs. Spårvägens herrar vann lagtävlingen på 4 km och vann så när även lagtävlingen på 10 kilometer. Ni som följer redovisningen av Spårvägens alla SM-guld här på Alliansföreningens hemsida har kunnat notera…

566 dagars väntan är snart över!

Ordförandens nyhetsbrev
question_answer0
Stockholm 11 september 2021 Den 29 september är det åter fritt att samlas utan begränsningar. För Idrottssverige betyder det att det inte längre är några publikrestriktioner och inga begränsningar vad gäller deltagande i t.ex. de motionslopp som Spårvägen Friidrott arrangerar. Alla, både unga och gamla, kan träna och tävla tillsammans…

När drömmar blir till guld!

Ordförandens nyhetsbrev
question_answer0
Stockholm 2 augusti 2021 Drömmen har blivit verklighet! Olympiskt guld i den olympiska huvudidrotten! Det är så att man nästan får nypa sig i armen. Daniel Ståhls OS-guld i diskus är den enskilt största prestationen i Spårvägens mer än 102-åriga historia. Fem andra spårvägare har vunnit OS-medaljer. Jan-Ove Waldner har…

Mycket att se fram emot!

Ordförandens nyhetsbrev
question_answer0
Stockholm 7 juli 2021 Med drygt två veckor kvar till OS-invigningen har det varit några intensiva veckor för Spårvägens två största idrotter, friidrott och simning. Det är också de idrotterna som står för Spårvägens aktiva till OS, simningens Michelle Coleman och friidrottens Daniel Ståhl och Kalle Berglund. Simningen har nyligen…

Det tog nästan 29 år …

Ordförandens nyhetsbrev
question_answer0
Stockholm 22 maj 2021 Det tog nästan 29 år men i torsdags slog Robin Hansson det gamla svenska rekordet, och klubbrekordet, på 200 m frisim. Robins tid vid EM-semifinalen i Budapest var 1.46,50, 0,26 sekunder snabbare än Anders Holmertz silvertid från OS i Barcelona 1992. Robin kunde inte riktigt upprepa…

Corona år 2

Ordförandens nyhetsbrev
question_answer0
Stockholm 22 mars 2021 För ett år sedan stängde svensk idrott ned som en följd av att coronakrisen då drabbade landet – och världen. De flesta av oss, i alla fall alla vi amatörer på pandemier, trodde att krisen skulle vara över efter några månader och på sin höjd sträcka…
Meny