Sedan SL Sporthall i Midsommarkransen övergick i privat drift har alla spårvägsidrotter utom bordtennis lämnat hallen. Ett nytt kontrakt som i dagarna har tecknats för de tre närmsta åren ger arbetsro för Spårvägen Bordtennis, som nog kan betecknas som landets främsta bordtrennisklubb med lag i alla de högsta serierna både på herr- och damsidan samt en föredömlig ungdomsverksamhet där det regelbundet faller ut små ”pärlor”.
När Sporthallen öppnades på hösten 1964 bestod medlemmarna mest av anställda vid trafikbolaget där de flesta stationerna (garagen) hade något bord uppställt. Bordtennis och brottning delade nu på övervåningen och det fanns plats för fem bord, även om utrymmet egentligen var för litet. Men allt går om man bara vill och verksamheten utvecklades snabbt. På dagtid tränade de SL-anställda och på kvällarna idrottsföreningen. Efter några år, kanske in mot 70-talet, hyrde föreningen ”Kryckan”, en före detta biograf som låg i kvarteret Kryckan på Hägerstensvägen snett emot Shell. Här fanns plats för ytterligare sex bord och möjlighert till öppenhållande dygnet runt. Verksamheten var minst sagt högkvalitativ och lockade till sig spelare från många delar av världen. Träningsspråket var under en period engelska.
Gunnar Winbrant, en mycket driven bordtennisledare, sneglade hela tiden mot byggande av en egen hall. Det hela löste sig då SL runt 1990 byggde ut hallen och bordtennis fick en egen hall på nedre botten och plötsligt hade Spårvägen samma träningskapacitet som sina konkurrentklubbar. Låt vara att man inte kunde genomföra elitseriematcherna i hallen, men då fanns ju handbollshallen att tillgå. Nu spelas matcherna i Liljeholmshallen.
