Stockholm 21 december 2023
Vilken avslutning vi fick på detta spårvägsår. Under några dagar i början av december erhöll Daniel Ståhl Svenska Dagbladets bragdmedalj och samtidigt vann Michelle Coleman tre EM-guld, varav ett individuellt, på 50 m fritt. Det var första gången sedan 2012 som en spårvägare blev individuell europamästare. Den gången, 2012, var det friidrottaren Moa Hjelmer på 400 m i Helsingfors. För att hitta en spårvägare som vunnit individuellt europamästerskap i simning måste vi backa till 2002 då Emma Igelström under några fantastiska mästerskap vann inte mindre än sex individuella EM-guld, alla i bröstsim.
Michelle och Daniel är som sig bör redan uttagna till OS. Pricka gärna in 3, 4, 5 och 7 augusti 2024 i OS-almanackan. Michelle simmar försök och semifinal på 50 m fritt den 3 augusti, förhoppningsvis kan det bli final söndag 4 augusti. Daniel går in i diskuskvalet på förmiddagen den 5 augusti och ska väl kunna kasta final onsdag kväll 7 augusti. Michelle kan säkert vara med även i lagkappslagen på 4×100 m fritt (27 juli) och 4×100 m medley (3 augusti).
Det finns ytterligare några spårvägare som har siktet inställt på OS. Simmarna Robin Hanson, Isak Eliasson och Samuel Törnqvist liksom friidrottarna Emil Danielsson och Sara Lennman har alla goda möjligheter att ta sig till OS. Även trestegshopparen Aina Griksaite, som slog klubbrekord i somras med 14,05 och blev första spårvägskvinna över 14 meter, kan nog kvalificera sig för OS men hon kommer då att representera Litauen.
För oss idrottsnördar är OS det största som finns i idrott. Det är väl egentligen bara fotbolls-VM för herrar (men inte för damer), en och annan tennis- och golfturnering, kanske de stora titlarna i boxning och något cykellopp (läs Tour de France) som är större än deras olympiska motsvarigheter. Daniel Ståhl blev historisk då han vann OS i Tokyo 2021 och skulle han upprepa den triumfen i Paris 2024 så blir han än mer historisk som den förste svenske friidrottare att vinna mer än ett OS-guld sedan Erik Lemming vann fyra spjutguld i början av 1900-talet. Nja, kanske den andra i så fall. Två dagar före diskusfinalen går OS-finalen i stavhopp. Armand Duplantis vann ju även han OS 2021.
Det är fortfarande långt till OS och mycket hinner hända innan dess. Framför allt kommer mycket att hända i alla våra spårvägsidrotter, om än inte på olympisk nivå. Spårvägen har för närvarande sex idrotter på högsta nationella, och i vissa fall internationella, nivå. Med det menas att det finns spårvägare som kan vinna SM eller att Spårvägen är med i landets högsta liga, det senare gäller badminton och bordtennis. Lägg till ytterligare fem idrotter som alla har en bred ungdomsverksamhet även om det under de senaste åren inte utmynnat i elitidrottare på absolut högsta nivå.
Totalt är vi kring 5000 personer som har Spårvägen som en viktig del i våra liv. Med det menar jag att vi varje vecka, antingen som aktiva eller som ledare, lägger en stor del av vår tid på att utveckla oss själva som individer och idrottare, och att föra Spårvägen framåt. Men glöm inte att ibland stanna upp och fundera på andra viktiga saker i livet. De kommande dagarna, över jul och nyår, är kanske bästa tiden för det. Ta vara på livet och njut av att vara spårvägare. Tillsammans går vi vidare mot nya framgångar. God Jul allesammans!
Anders Johrén
Ordförande i Spårvägens Alliansförening