Stockholm 7 juli 2024
På en dryg vecka, från lördag 29 juni till och med söndag 7 juli, vann Spårvägen inte mindre än 19 SM-guld! Det är nytt särklassigt spårvägsrekord på så kort tid och jag har svårt att tro att någon annan förening någon gång i den svenska idrottshistorien har vunnit så många SM-guld inom en dryg vecka.
Det är tre spårvägsidrotter som ligger bakom guldregnet. Det började med SM i friidrott i Uddevalla sista helgen i juni där Spårvägen vann fyra svenska mästerskap. Tre på ett överlägset sätt, Ståhl i diskus, David Thid med över sekunden på 400 m häck, och Rebecka Hallerth med mer än sex meter i slägga, medan Jonna Claesson på 400 meter besegrade sin svåraste konkurrent Lisa Lilja från Örgryte med 0,02 sekunder. Trots fyra SM-guld hade Spårvägen lite ”stolpe ut”, framför allt på 110 m häck där både Marvin Tay och Sidrak Afework var nära att vinna, och på 5000 meter där Emil Danielsson länge såg ut att vinna.
Några dagar senare började SM i simning i Linköping där Samuel Törnqvist blev den stora SM-kungen inte bara i Spårvägen utan för hela SM-simningarna. Han vann totalt sju guld, varav fyra individuella. Han vann 50, 100 och 200 m ryggsim plus 200 m medley. Han var med i lagen som vann 4×100 och 4×200 fritt och 4×100 medley. Lägg till den nye, i Spårvägen, Tristan Prizler som vann 800 m fritt och 400 m medley så blev Spårvägen bästa klubb på SM med totalt tio guld och mängder av andra goda resultat.
Samtidigt som SM i simning avgjordes också SM i tyngdlyftning i Vinslöv. Caroline Lagerborg, som tre år i rad har vunnit trippla SM-silver, fick äntligen bli svensk mästare i Spårvägens färger, tre gånger dessutom då hon vann både ryck, stöt och sammanlagt. Två dagar senare gick Victor Sundh in och vann två SM, stöt och sammanlagt. Totalt fem SM-guld i tyngdlyftning vilket gör Spårvägen till en av de bästa SM-klubbarna i tyngdlyftning.
Denna makalösa spårvägsmanifestation, dessutom i tre OS-idrotter där friidrott och simning får räknas som OS största idrotter, understryker än en gång att Spårvägen är Sveriges mest framgångsrika idrottsförening, åtminstone med elitmått mätt.
Med 979 vunna SM-guld börjar nu nedräkningen på allvar mot det 1000:e SM-guldet. Med alla framgångar den gångna veckan ändras den prognos vi tidigare haft, som sagt att Spårvägen kommer att nå 1000 SM-guld någon gång i mitten av 2026, till någon gång under 2025, kanske redan i början av nästa år. Det kommer vi från Spårvägens alliansförening självfallet att uppmärksamma extra mycket.
Spårvägen fick till slut med fyra aktiva till OS i Paris, en friidrottare (Ståhl) och tre simmare (Coleman, Robin Hanson och Isak Eliasson). Ytterligare två friidrottare Sara Lennman i kula och Rebecka Hallerth i slägga, låg på rätt sida om det internationella friidrottsförbundets rankinggräns och båda hade presterat resultat inom det förutbestämda spannet. Ändå blev de inte uttagna till OS. Svenska Olympiska Kommittén tackade alltså nej till två som hade kvalificerat sig enligt alla regler. Det innebär att två andra, från andra länder, som först inte hade kvalificerat sig nu får möjligheten att vara med på OS då SOK tackade nej. Det är ett märkligt agerande av SOK, något som Spårvägen friidrotts ordförande Göran Harnesk har framfört i ett öppet brev till SOK.
Det är inte dåligt att få med fyra aktiva till OS även om det är en bit från spårvägsrekordet från 1996 då nio aktiva deltog. Vi har i alla fall anledning att följa framför allt Ståhl, som har sitt diskusförsök måndag 5 augusti och final onsdag 7 augusti, och Michelle Coleman med fokus på 50 och 100 m fritt, lite extra. Ståhl är försvarande olympisk mästare i diskus. Även om han nog inte är huvudfavorit denna gång har han alla möjligheter att upprepa den triumfen. Skulle så ske vet ni vad nästa nyhetsbrev från denna ordförande kommer att handla om.
Anders Johrén
Ordförande i Spårvägens Alliansförening