Vid stafettävlingar med de flesta av världens bästa nationer som deltagare gick det svenska kvinnliga laget, utan stjärnan Irene Ekelund, till B-final på 4×100 m. Där blev laget lottat på den svårhanterliga innerbanan och kom sjua.
Normalt sett är det svårt att klocka de enskilda sträcktiderna på kort stafett, den sammanlagda tiden blir nästa alltid bättre än slutresultatet anger. Här hade man dock en kamera inte bara vid mål utan också inför sista sträckan. Där uppdagades det mycket intressanta att av alla deltagande hade Spårvägens Moa Hjelmer den tredje bästa tiden, 10.34 mot Jamaicas och USA:s 10.31. Detta mindre än ett år efter dotterns nedkomst. Snabbheten finns där!