Sedan 1973 har friidrotten varje år röstat fram en svensk 10-bästalista. Tidsperioden stämmer väl överens med Spårvägens pågående storhetstid. I nära 40 år har klubben varit en av de mest betydande i landet, men verksamheten har byggt på breddelit och det är mycket få spårvägare, som lyckats ta plats på listorna. Även Stockholmsfriidrotten som helhet är underrepresenterad, sedan 1950-talet kan man räkna antalet stockholmska riktigt vassa världsstjärnor med tummen och pekfingret.
På årets lista finns två unga spårvägare med, Moa Hjelmer på nionde plats och Leif Arrhenius på tionde. Men sedan måste man gå tillbaka till förra seklet för att hitta någon. 1998 toppade Malin Ewerlöf, som ju höll europeisk toppklass och under samma årtionde fanns ytterligare ett par spårisar representerade. 1976 kom Raimo Pihl, spjutkastaren som sadlade om till tiokampare, tvåa med sin fjärdeplats i OS. Raimo fanns med flera år och på listan genom tiderna ligger han 26:a med 26 poäng. Patrik Sjöberg toppar med 124. Under 70-talet hade Spårvägen ett halvdussin aktiva, som platsade in bland de tio bästa.