Sture Johnsson – Sveriges genom tiderna bästa badmintonspelare
Sture Johnsson är Sveriges genom tiderna mest meriterade badmintonspelare. Han vann tolv SM-guld i singel, blev europamästare tre gånger, vann 21 internationella titlar, och gick till semifinal i den tidens största turnering, All England. Han var under några år rankad som nummer fyra i världen. Han var som allra bäst i början av 1970-talet då han representerade Spårvägen. Därmed är han en av Spårvägens genom tiderna mest framgångsrika idrottsmän.
Sture Johnsson började spela badminton i 13-årsåldern, samtidigt som han spelade fotboll i ett kvarterslag, Örnen.
– Vårt fotbollslag gick till semifinal i Göteborgs JDM, där vi förlorade mot Örgryte, berättade Sture 2020. Flera i laget blev allsvenska fotbollsspelare som Eddy Magnusson, IFK Göteborg, Kenneth Nilsson och Sven Johansson i Örgryte.
Men Sture valde badminton. Han och hans storebror Kurt blev med tiden Sveriges två bästa badmintonspelare, de möttes i SM-final tio(!) år i följd, 1964–73.
– Vi sporrade varandra. När vi bodde hemma och den ena varit ute och sprungit, då måste den andre också ge sig ut. 90 procent av tiden tränade vi mot varandra. För att vi inte skulle kunna mötas före finalen startade vi en egen klubb, Hisingen badmintonklubb, där bara jag och Kurt var med. På så sätt kunde vi vara säkra på att inte behöva möta varandra före finalen då spelare från samma klubb seedades på olika halvor. Den tuffa träningen med Kurt är en stor anledning till att jag blev så bra. Men jag åkte också till Danmark och tränade mycket mot de bästa spelarna där. Jag behövde träna upp min defensiv och Kurt var inte offensivt lagd.
Stures styrkor låg i att han var oerhört bra tränad, han blev nästan aldrig trött. Hans spelstil var väldigt offensiv. Asiaterna gillade inte möta Sture, de kallade honom ”the Swedish bulldozer”. För att vinna mot Sture var de tvungna att springa länge och mycket.
– Jag hade också ett bra psyke och spelade ofta bättre ju längre turneringarna led. Det hjälpte mig mycket.
Sture berättar också att Ingemar Johansson, världsmästaren i boxning 1959, med sin träning visade vägen för Sture.
– Jag växte ju upp på Ingemar Johanssons tid och såg honom träna. Han hoppade mycket hopprep för att få ett bra fotarbete. Du måste ha ett bra fotarbete även i badminton så jag hoppade mycket hopprep. Periodvis hoppade jag närmare en halvtimme varje kväll, det betydde mycket för mitt fotarbete. Utan det hade jag inte nått så långt.
År 1970 gick Sture över till Spårvägen.
– Det var Spårvägen som frågade mig om jag ville gå över. Det är klart att klubben gav en ekonomisk hjälp för att jag skulle kunna hålla standarden, det sköttes väldigt bra. Vi var många duktiga spelare i Spårvägen under de åren, som min bror Kurt, Thomas Kihlström, Christine Magnusson med flera.
Sture bodde under hela spårvägstiden kvar i Göteborg och tränade för det mesta där.
– Men ibland på onsdagarna tog jag eftermiddagståget till Stockholm, tränade på kvällen med Spårvägen, åkte hem och jobbade nästa dag.
Som spårvägare vann Sture sex SM-guld i singel och ett i dubbel. Han blev Europamästare 1974, efter att ha vunnit mot Thomas Kihlström i finalen, han vann German Open fem gånger och US Open två gånger.
– Jag var som bäst under mina år i Spårvägen. Även om jag inte bodde i Stockholm och inte var med på så många träningar så var det en bra sammanhållning i klubben.
På Stures tid spelades inte VM och badminton var ingen officiell OS-gren. Sture var ändå med på ett olympiskt spel då badminton var uppvisningsgren i München 1972. Men det är inte badmintonspelet som Sture minns från München.
– Vi badmintonspelare bodde snett ovanför den israeliska truppen. På morgonen (tisdagsmorgonen efter terrorattacken där flera israeliska idrottsmän mördades) gick vi ut utan att veta vad som hänt, men vi kände att något låg i luften. Vi hade inte hört något, inte hört skotten, men vi kände att något hade hänt.
Sture är Sveriges genom tiderna mest meriterade badmintonspelare. Han vann tolv SM-guld i singel, blev europamästare tre gånger och vann 21 internationella titlar, varav de fem i German Open kanske är allra mest meriterande. Han var under några år rankad som nummer fyra i världen, efter två indoneser och en dansk. Han gick till semifinal i All England 1974, den turnering som rankades som den största och viktigaste, där han var två poäng från att gå till final.
Efter spårvägstiden spelade Sture några år för Malmö FF innan racketen lades på hyllan.
– Det fungerade inte att spela på halvfart. Det var inte min grej, jag visste hur jag skulle spela men var inte tränad för det. Jag led.
Så Sture avslutade sin framgångsrika badmintonkarriär i början av 1980-talet, dryga 35 år gammal.
Sture var som allra bäst under spårvägsåren under den första halvan av 1970-talet. Han är Sveriges, och därmed även Spårvägens, bästa badmintonspelare genom alla tider. Vidgar vi blicken och granskar alla spårvägsidrotter, och spårvägsidrottare, placerar han sig bland de allra bästa spårvägarna genom åren, som Jan-Ove Waldner, Daniel Ståhl, Martin Lidberg, Ara Abrahamian, Mikael Appelgren och några till.
På EM-finalen 1974 finns ett klipp från EM-finalen 1974 där Sture vann mot Thomas Kihlström.
Fullständigt namn: Sture Göran Johnsson.
Född: 27 september 1945.
Familj: fru Gunilla, barnen Erika (f 1971), Sofia (f 1974) och Louisa (f 1979).
Idrottssläkting: storebror Kurt (som spelade SM-final mot Sture tio år i rad, 1964–73, vann SM 1964 och 1969).
Längd/matchvikt: 182 cm, 77–78 kg.
Bästa spårvägskamrat: storebror Kurt.
Bott: Göteborg, Pixbo.
Arbete: eget företag i elkonsultbranschen, pension 2011.
Klubbar: Göteborgs badmintonklubb/Hisingens badmintonklubb (1958–70), Spårvägens GoIF (1970–78), Malmö FF (1978–82).
Europamästare singel: 1968, 1970, 1974.
SM-guld singel: totalt 12 varav 6 för Spårvägen (1971, 1972, 1973, 1974, 1975, 1977), dubbel 2 SM-guld varav ett i Spårvägen (1972).
Spårvägens SM-guld nummer 42, 46, 47, 50, 60, 68, 85.
Anders Johrén (2020)
