Sandor Csergö – mästare och mästartränare
Brottaren Sandor Csergö hade redan vunnit flera SM-guld när han kom till Spårvägen 1993. För Spårvägen vann han två fristils-SM och gjorde avgörande insatser när Spårvägen vann tre lag-SM på 1990-talet. Efter sin aktiva karriär har han verkat som tränare och fått se adepter bli både världs- och europamästare.
Sandor Csergö, som kom till Sverige och Ljungby när han var tio år, började brottas i Ljungby BK. Som ungdom och junior vann han ett ungdoms-SM, sex junior-SM, kom fyra och sexa på junior-EM och när han ännu var kvar i Ljungby vann han sitt första senior-SM, flugviktens grekisk-romerska stil mot Dennis Åbom, Täby, men senare Spårvägen.
I samband med att Sandor gjorde militärtjänst på Idrottsplutonen i Örebro gick han över till Lidköping AS där han vann åtskilliga svenska mästerskap och kom femma på EM (1992). Hans sista insats representerande Lidköping var att komma nia på VM i Globen 1993.
Direkt efter VM gick Sandor över till Spårvägen (övergången var klar tidigare men först efter VM representerade han Spårvägen).
– Jag skulle börja på GIH i Stockholm så det blev naturligt att jag gick till Spårvägen. Spårvägen hade bra tränare och bra sparring och ordnade dessutom en lägenhet, berättade Sandor 2021.
Det blev två individuella SM-guld i Spårvägen, 1995 och 1996, efter finalsegrar båda gånger mot Patrik Lund från Örgryte. Första finalen på fall efter tre minuter, andra finalen på teknisk överlägsenhet. Det kunde blivit ett SM-tecken till 1997, men på sista träningspasset före SM slets vänstra korsbandet av. Sandor var även med om att vinna tre lag-SM-guld med Spårvägen, bland annat klubbens första triumf i A-Fyrstads, vilket var Sandors bästa minne från sin tid i Spårvägen. Sandor gick sin sista match i december 1999, i lag-SM-finalen mot Loke från Gävle som Spårvägen vann med 19–11.
Sandor var fysiskt och mentalt stark, han var konstruktivt aggressiv i sin stil. Han menar själv att ”fristil var roligare, det gick att använda hela kroppen, det var mer kreativt att brottas fristil där jag kunde utnyttja min snabbhet på ett annat sätt”.
Dumt nog slutade Svenska brottningsförbundet att satsa på fristilen, det var den grekisk-romerska stilen som prioriterades, annars hade kanske Sandor som tänkt helsatsa på fristilen haft större möjligheter att hävda sig internationellt.
Redan innan den aktiva karriären var avslutad hade Sandor börjat som tränare. Han hade gått tränar- och lärarprogrammet på GIH, var idrottslärare på dagarna och brottningstränare på fritiden. Han har tränat många duktiga brottare, bland annat var det Sandor som var Martin Lidbergs tränare när denne blev europa- och världsmästare. Tack vare sina projekt- och utvecklingsarbeten inom brottningens träningslära blev Sandor mellan 2006 och 2008 projektanställd av SOK för framför allt motståndsanalys av världstoppen inför Peking-OS 2008. I projektet ingick fem landslagsbrottare, varav fyra från Spårvägen, med SOK-finansierad toppsatsning. Det var endast Ara Abrahamian som kvalificerade sig och det var även han som i protest mot den utbredda korruptionen lämnade sin bronsmedalj efter prisceremonin. Detta efter att han tidigare i semifinalen blivit brutalt bortdömd mot italienaren Andrea Minguzzi. ”Hade inte detta inträffat hade Ara vunnit OS-guld”, är Sandor helt övertygad om.
På 2020-talet är Sandor inte längre så involverad i svensk brottning. Men han är orolig för den stagnerade utvecklingen både för Spårvägen och för svensk och internationell brottning.
– Brottningen håller tyvärr på att dö ut. Man måste inse att det är konkurrens med andra idrotter. Brottningen behöver förnya sig, bli attraktivare med genomtänkt och hållbart regelverk och satsning på forskning och utbildning. Och framför allt en uppriktig satsning på att eliminera all form av fusk, mygel och korruption.
Fullständigt namn: Sandor Csergö.
Född: 15 december 1969 i Transsylvanien (i nuvarande Rumänien med ungersk minoritet)
Familj: sonen William (f 1998).
Bott: Transsylvanien (1969–80), Ljungby (1980–90), Lidköping (1990-1993), Stockholm (1993–, Midsommarkransen, Solberga 1998–).
Längd/tävlingsvikt: 160 cm, 52–62 kg.
Arbete: Specialidrottstränare/gymnasielärare i idrott och hälsa (Åkersberga, Tumba, Rönninge Gymnasium 2000–).
Klubbar: Ljungby BK (1980–90), Lidköping AS (1990– 93), Spårvägens BK (1993–99).
Bästa spårvägskamrater: många, bl.a. Jimmy Samuelsson, Roger Lundholm, Magnus Axelsson, Lars Stark och bröderna Dennis och Jonny Åbom. På ledarsidan László Klinga, Karl-Åke Axelsson och Roger Öberg.
Bästa spårvägsminne: när Spårvägen vann A-Fyrstads 1998.
SM-guld för Spårvägen: fristil bantamvikt 1995 och 1996, lag grekisk-romersk, 1998 och 1999, fristil 1994, för Lidköping: grekisk-romersk stil flugvikt 1993, fristil flugvikt 1991, bantamvikt 1993, 3 lag-guld fristil 1991-93, för Ljungby: fristil flugvikt 1990.
Spårvägens SM-guld nummer 312 (lag), 353, 386, 429 (lag) och 473 (lag).
Anders Johrén (2020)
