NYHETER

De långa kasten har ju ingen tävlingssäsong under vintern och det är viktigt att de kan träffas både ur socialt och idrottsligt perspektiv. En utvecklingsträff på landslagsnivå har nyligen hållits vid Prestationscentrum i Växjö. Daniel Ståhl var förstås bland de kallade. Flera instruktörer var på plats med Vesteinn Hafsteinsson som huvudansvarig. Teknik stod naturligtvis på programmet och för Daniel är det viktigt att behålla sin fina sving. När Arkimedes för drygt 2000 år sedan bad att man inte skulle rubba hans geometiska figurer ritade i sanden blev han ihjälslagen. Måtte inte Vesteinn råka ut för samma öde om han föreslår förändringar Daniel och de övriga kastarnas teknik.

Såpstilen

Tre av fyra kastgrenar använder sig av snurrstilen, men inte spjut. För att bryta den skandinaviska hegemonin i spjutkastnig övergick spanjorerna inför olympiaden i Melbourne 1956 till den så kallade såpstilen. Man snurrade tre varv i utkastet, den nedre delen av spjutet var insåpat för att man inte skulle bränna bort skinnet på kasthanden.Längder till över 110 m uppmättes. IAAF satte dock stopp för spektaklet innan OS. Den stora svagheten var att man visste aldrig var spjutet skulle hamna, många gånger blev det bland publiken. En viss spänning ändå, skulle man komma helbrägda hem från tävlingarna eller buren med ett spjut inborrat mellan öronen? Nu har ju publiken bara den lamare ”vågen” att ta till när det blir tråkigt ute på arenan.