Per Nilson – när han var som bäst lyfte han aldrig så tungt så lätt
Per Nilson vann sex SM-guld för Spårvägen, fem individuella och ett i lag, detta under en tid när Spårvägen var Sveriges bästa tyngdlyftningsklubb. Bäst var han under sitt sista elitår, 2006, då lyfte han ”aldrig så tungt så lätt”.
Per Nilson var 15 år när han började med tyngdlyftning i Haninge AK. Några klasskompisar utanför det ishockeylag, Vendelsö IK, som Per spelade i körde styrketräning och Per hängde på.
– Jag insåg snart att jag hade bättre talang för tyngdlyftning än för ishockey, berättade Per 2022.
Bosse Ulfving var Pers första tränare i Haninge Atletklubb och när Bosse några år senare gick över till Spårvägen hängde Per med.
– Bosse har hela tiden varit min tränare och på senare år min mentor.
Per vann ungdoms-SM första gången som 16-åring och kom med i seniorlandslaget som 19-åring. Då var Per fortfarande kvar i Haninge.
År 1999 vann Per sina första SM-guld på seniornivå, då i Spårvägens färger. Han vann både stöt (120 kg) och sammanlagt (215 kg) i 62,5-kilosklassen. Han hade samma resultat i ryck (95 kg) som segraren Ermin Javor från Norrköping men då Per vägde något mer fick han nöja sig med silver i ryck.
– Tror aldrig jag reflekterade så mycket över vinsterna när jag höll på. Det var som en dag på kontoret. Inställningen var att det var kul att vinna ett SM, men sedan skulle vi bli bättre. Vi var bra, det blev en vardag och norm, det var där vi skulle vara.
Året efter var Per en viktig kugge i laget som vann Spårvägens fjärde lag-SM, de tidigare så långt tillbaka som i början av 1960-talet. Men det blev inget mer individuellt SM-guld förrän 2003 då SM gick i Uppsala. Då vann Per 69-kilosklassens samtliga delar, ryck (95 kg), stöt (125 kg) och sammanlagt (220 kg).
– Jag tyckte om att tävla och kände mig hemma i Uppsala. Då hade jag tränat riktigt ordentligt.
Per säger själv att han ”inte var så teknisk, lyfte mest på styrka, var lite kantig”.
– Jag kämpade rätt mycket med tekniken, fick mycket hjälp av Jim Gyllenhammar, han drillade mig hårt tekniskt.
Per menar att han var som bäst 2006, det året när han slutade med tyngdlyftningen.
– Jag skulle ha gjort det jobbet tidigare, har aldrig lyft så tungt så lätt som jag gjorde sista året. Men jag blev inte nervös på tävlingarna sista året, det blev tråkigt.
Pers personliga rekord blev 110 kg i ryck, 142,5 kg i stöt och sammanlagt 250 kg. Han var bland de bästa, och den bästa, i sin viktklass i landet under mer än tio år. Det var under dessa år som Spårvägen var Sveriges bästa tyngdlyftningsklubb.
Men han nådde aldrig riktigt till världseliten. Något stort internationellt mästerskap fick han aldrig vara med på.
Efter den aktiva tiden har han hjälpt Svensk Tyngdlyftningsförbundet med träning av juniorer och har också haft kontakt med andra elitidrottsmän, bl.a. genom sitt arbete som sjukgymnast.
Per konstaterar att ”den stora styrkan med Spårvägen är alla stora atleter vi har och har haft. Det har varit en inspirationskälla.”
Fullständigt namn: Ulf Per Nikom Nilson.
Född: 15 juli 1976.
Familj: sambo Elina.
Idrottsläkting: sambo Elina Jalenius, VM-spelare och ett 10-tal SM-guld i ringette för Ulriksdals SK.
Bott: Haninge, Tyresö, Solna.
Längd/tävlingsvikt: 165 cm, 62,5/69/77 kg.
Arbete: Rehabteamet (sjukgymnast 2013–).
Klubbar: Haninge AK ((1991–96), Spårvägens TLK (1997–2006).
Bästa spårvägskamrat: Bo Ulfving. ”Men många roliga människor i Spårvägen, det var mycket kärlek, ledarna brydde sig, det var en väldigt bra stämning.”
Bästa spårvägsminne: ”när Veikko Kontinen ringde en torsdag och frågade om jag hade ett pass (som krävs för en internationell tävlingslicens) då vi skulle åka till Finland och Tampere Games dagen efter”.
Tränare: Bo Ulfving.
SM-guld: stöt och sammanlagt 1999 i 62,5 kg-klassen, stöt+ryck+sammanlagt 2003 i 69-kilosklassen, lag 2000.
Spårvägens SM-guld nummer 444, 445, 493 (lag), 532, 533, 534.
Anders Johrén (2022)
