Parviz Khosravi – tre fristilsguld på 1980-talet
Parviz Khosravi kom 19 år gammal till Sverige och Spårvägen 1983. Han vann tre SM i fristil, lättvikt, och bidrog till två lagguld för Spårvägen.
Parviz Khosravi började med brottning som 14-åring i Irans huvudstad Teheran.
– Jag såg brottning på tv och tyckte det såg kul ut, berättade Parviz 2020.
Han vann flera juniormästerskap och var med i Irans juniorlandslag.
1983 flyttade Parviz till Sverige och Spårvägen.
– Jag hade en brottarkompis som flyttat till Sverige, Esfandiar Varzdari, som övertalade mig att komma till Sverige och Spårvägen.
Så Parviz började träna för Spårvägen. Han konstaterade snabbt att ”det var inte riktigt samma höga nivå i Sverige som det var i Iran”. Parviz hade också bara tränat och tävlat i fristil, det var främst där han tävlade även i Sverige även om han gjorde några lagmatcher i grekisk-romersk stil.
Redan efter ett drygt år i Sverige vann Parviz sitt första SM, i fristilens lättvikt. I finalen var han helt överlägsen sin motståndare Ola Eklöf från Örgryte och vann på tekniskt fall efter bara 1.37. Parviz hade då ännu inte hunnit bli svensk medborgare även om han fick tävla på SM.
Dagens Nyheter skrev efter SM-segern:
”Den killen måste vi se till blir svensk medborgare så snabbt som möjligt, sade förbundskaptenen i fristil Jan Karlsson sedan han studerat Spårvägens 20-årige brottarlöfte Parviz Khosravi, som blivit stor publikfavorit vid fristils-SM där han mejar ned allt motstånd i 68-kilosklassen.
Parviz, som kom till Sverige för två år sedan, var som en panter på mattan. Han mötte i tredje omgången i 68-kilosklassen polacken Kazimierz Lipien, vilken nu vistats som tränare i Sverige i tre år och som är en av världens mest meriterade brottare genom tiderna i den antika stilen med tre VM-guld, OS-guld och två EM. Lipien var helt chanslös mot Parviz och låg under med 14–1 när matchen bröts efter 4.04.”
– Givetvis siktar jag på att vara med i stora sammanhang som EM och VM men då måste jag bli svensk medborgare först. Och det vill jag gärna bli.”
Parviz försvarade sitt SM-guld både 1985 och 1986. 1985 vann han finalen mot Per Johansson, Värnamo med 11–1 och 1986 var det samme Johansson i finalen som denna gång kunde ge ordentligt motstånd, Parviz vann till slut med 4–3.
– Jag har inte varit lika ambitiös med träningen under den här säsongen som tidigare år, berättade Parviz den gången för Dagens Nyheter.
År 2020 menar han att han nog hade en axelskada som störde både träning och matchande. Det var under en tävling i Tyskland som hela armen gick ur led. Det bidrog till att Parviz slutade med brottningen innan han fyllt 24 år.
Parviz var, som han själv säger, ”en ganska teknisk brottare och var bra på att dyka på benen. Konditionen kunde varit bättre, det var inte roligt att springa.”
Det blev inga internationella mästerskap för Parviz då man på den tiden var tvungen att bo i fem år i det land man skulle representera i EM eller VM. Däremot var han med i flera internationella turneringar, två gånger i Västtyskland, en gång i Ungern och en gång i Schweiz.
Parviz har bara gott att säga om Spårvägen och alla hans kamrater där.
– Jag var ensam när jag kom till Sverige men Spårvägen tog hand om mig. Jag är mycket tacksam mot Spårvägen, mot alla som hjälpte mig att komma in i det svenska samhället. Jag fick bo ett tag hos Sonny Broman och senare hos Claes Axelsson innan Spårvägen, genom Karl-Åke Axelsson, ordnade en lägenhet åt mig i Midsommarkransen. Många andra, som Roger och Börje Öberg hjälpte till. Ja, alla hjälpte mig. De är de bästa killar som jag har umgåtts och tränat med. Jag kunde inte fått bättre kompisar, så fantastiska människor. Jag fick en bra chans i livet.
Parviz, som efter brottningen har haft ett annorlunda och omväxlande arbetsliv, har inte verkat som tränare eller ledare även om han inte är främmande för att hjälpa till i Spårvägen. Han följer brottning på tv, inte så mycket i svensk tv utan mest i persiska kanaler som är bättre på att visa brottning än vad svensk tv är. För som Parviz säger: ”brottningen är min kompis”.
Fullständigt namn: Parviz Khosravi.
Född: 1 oktober 1964 i Teheran.
Familj: barnen Andreas (f 1985), Patrik (f 1989), Parisa (f 1992) och Patricia (f 1994).
Idrottssläktingar: sonen Andreas Blomqvist (flerfaldig svensk mästare i brottning för BK Athén).
Bott: Teheran (1964–83), Midsommarkransen (1983–86), Bromsten (1986–96), Anaheim i Kalifornien (1996–2002), Solna (2002–).
Längd/matchvikt: 171 cm, 68 kg.
Bästa spårvägskamrater: ”alla, jag fick stöd och hjälp av alla spårvägare”.
Arbete: innehavare av persisk mattaffär på Karlavägen 53, arbete och senare arrenderade bensinmack i Anaheim (1996–2002), trafiklärare (2003–2012, egen trafikskola i Jakobsberg), persisk restaurang i Kista (2012–).
Klubbar: Azer (Teheran, 1978–83), Spårvägens GoIF (1983–87).
SM-guld: 1984, 1985 och 1986 (fristil, lättvikt 68 kg), 1986 och 1987 (lag, fristil).
Spårvägens SM-guld nummer 175, 182, 192 (lag), 203, 213 (lag).
Anders Johrén (2020)
