Örjan Jansson – Spårvägens man från Öregrund
Örjan Jansson växte upp i trakterna kring Öregrund och är framför allt förknippad med Öregrund/Östhammars brottningsklubb. Men han tävlade under tre år i mitten av 1980-talet för Spårvägen och vann då två individuella SM-guld och två lag-guld, alla fyra i fristil.
Örjan Jansson har bott stora delar av sitt liv i trakterna av Öregrund och Östhammar i norra Uppland. Hans pappa hade vunnit SM-brons på 1950-talet så det var inte konstigt att Örjan redan som sjuåring började tävla i brottning. Som 15-åring vann han SM-brons för sitt Öregrund i grekisk-romerska 52-kilosklassen.
1984 gick han över till Spårvägen.
– Jag hade ingen sparring i Öregrund så för att få bra träning var jag tvungen att byta, berättade Örjan 2020. Jag hade erbjudanden från flera klubbar men Spårvägen hade många duktiga brottare och det var inte alltför långt från Öregrund. Första året pendlade jag mellan Öregrund och Stockholm men sedan bodde jag i en lägenhet i Bagarmossen.
I Öregrund hade Örjan främst tränat och tävlat i grekisk-romersk stil men i Spårvägen blev han också en duktig fristilare. Under sina fyra år i klubben vann han två SM-guld i fristil (och ett brons), men också ett silver och brons i grekisk-romersk stil. Därtill vann han två Lag-SM i fristil.
Första individuella SM-guldet vann han i november 1985 efter finalseger mot Örgrytes Stefan Holmqvist. Örjan vann på fall efter redan 1.07.
– Han var duktig fristilare, kommenterade Örjan 35 år efter segern. Före finalen trodde jag inte att jag skulle vinna men det gick.
Andra SM-guldet vann han ett år senare, denna gång efter finalseger mot svenske juniormästaren Lasse Johansson. Örjan ledde med 3–1 när hans motståndare blev diskvalificerad efter 4.59.
– Jag har dragits med en inflammation i ryggen under hela säsongen och har bara kunnat träna en gång i veckan, berättade Örjan den gången för Dagens Nyheter. Det är skönt att det gick vägen trots att jag är fjärran från fjolårsformen.
Örjan hade återkommande ryggproblem under sin karriär men efter att han lärt sig att stretcha ordentligt blev det bättre.
Örjan hade bra teknik och blev med tiden rutinerad då han brottades på elitnivå ända till han fyllde 33. Hans bästa grepp var krysstag. Han kanske saknade den yppersta styrkan för att kunna vara med på högsta internationella nivå. Han blev dock femma på EM i Tyskland 1993 (där han bl.a. vann mot OS-tvåan och han blev även nordisk mästare 1991 (där för övrigt hans bror Peter blev mästare i en lättare klass).
Örjan har bara gott att säga om sin tid i Spårvägen.
– Det var en bra tid. Det var ett väldigt bra kamratskap i klubben, vi hade många roliga seriematcher och tävlingar.
Efter tre år i Spårvägen blev han under en säsong proffs i schweiziska Brunnen.
– Det var rätt kul. Jag var med på seriematcher en gång i veckan och vid sidan av verkade jag som ungdomstränare.
Sedan återvände Örjan till Öregrund och Östhammar där han har blivit kvar. Han fortsatte några år, fram till 1996, med brottning på elitnivå, bl.a. var han uppe i SM-final mot Spårvägens Martin Lidberg 1993 (förlust för Örjan med 1–3) och han var med ytterligare några år i Öregrunds serielag även om han då tränade mycket sparsamt.
Fullständigt namn: Ulf Örjan Jansson.
Född: 16 oktober 1963.
Familj: fru Rose-Marie, barnen Natasha (f 1988), Alexander (f 1990) och Ottilia (f 1996).
Idrottssläktingar: pappa Rune (trea på SM i brottning), lillebror Peter (SM-guld och nordisk mästare i brottning).
Bott: Karö, Östhammar, Bagarmossen (1985–86), Brunnen, Schweiz (1987), Östhammar (1988–).
Matchvikt: 87–88 kg (bantade ibland ned sig till 82 kg).
Bästa spårvägskamrater: Roger Öberg, Torbjörn Söderqvist, Kimmo Rajala.
Arbete: tillverkade timmerhus (1993–2011), egen byggfirma i Östhammar (2011–).
Klubbar: Öregrunds BK (1970–82), Örebro AK (1982–83), Spårvägens GoIF (1984–86), Brunnen (Schweiz, 1987), Öregrund/Östhammars BK (1988–98).
SM-guld: fristil mellanvikt (90 kg) 1985 och 1986, lag fristil 1984 och 1986.
Spårvägens SM-guld nummer 166 (lag), 183, 192 (lag) och 205.
Anders Johrén (2020)
