Oliver Löfqvist – hockeyspelaren som blev Sveriges bästa löpare
Oliver Löfqvist började som ishockeyspelare men upptäckte att han var så mycket bättre i löpning. Efter fem SM-guld i lag och fem individuella SM-medaljer fick Oliver äntligen vinna ett individuellt SM-guld när han i oktober 2025 vann terräng-SM:s 4 km efter att Oliver fällt sig över mållinjen och med liten marginal vunnit guldet. Samtidigt var han bärande i det lag som blev mästare på samma distans.
Oliver Löfqvist började från unga år som ishockeyspelare i Boo Hockey.
– Jag var back, stark i skridskoåkningen, bra på att tackla och orkade mycket, berättade Oliver 2025. Jag kunde försvara i boxplay i två minuter, de orkade inte andra. Killarna i hockeylaget kallade mig ”kenyanen” eftersom jag sprang förbi och mycket längre än alla andra när vi löptränade. Men jag hade ingen bra klubbteknik.
När Oliver gick i gymnasiet slog han skolrekordet i cooper-test och idrottsläraren menade att han borde prova på friidrott. Han ställde upp, och vann, Juniormarathon 2015, 4,2 kilometer, som gick i samband med Stockholm Marathon.
– Jag låg i andra klungan när täten visades fel. Men jag hade koll på banan och vi i andra klungan sprang rätt och jag kunde vinna loppet. Jag representerade inte någon klubb så Spårvägens tränare Kent Claesson skrev ett mejl och frågade om jag var intresserad av att börja träna med Spårvägen. Jag spelade fortfarande ishockey men samma höst testade jag att träna med Spårvägen. Löpning var kul men jag körde samtidigt lite kampsport direkt efter löpträningarna med Spårvägen.
Vintern 2015/16 bestämde sig Oliver för att satsa på löpning. Han var färdig med ishockeyn. Redan hösten 2016 vann han junior-SM i terränglöpning och kom fyra på nordiska juniormästerskapen i terräng.
– Det betydde mycket för min motivation, att satsa på friidrotten.
År 2017 tog Oliver ytterligare kliv framåt, bl.a. 14.56 på 5000 m, men 2018 blev till stora delar förstörd p.g.a. skador. Han sprang en europcup i Portugal trots att han hade smärtor i foten och den stressfraktur han hade blev knappast bättre av all voltaren som han tog. Skadan hängde i även 2019 då det inte blev mer än ett par tävlingar. Först 2020, pandemiåret, fick han en hel säsong utan skador och vann då JSM på 1500 m och sänkte sitt 5000-pers till 14.24.
År 2021 fick Oliver sitt riktiga genombrott på nationell elitnivå då han kom tvåa på Finnkampens 10 000 m, före alla finnar, och sänkte sina pers till 13.56 respektive 29.06. Han upprepade Finnkampsprestationen, tvåa på 10 000 m före alla finnar, 2023, och 2024 vann han Finnkampen på 10 000 m. Han slog också klubbrekord på distansen, 28.27, och kom trea i B-heatet på EM i Rom. Men lagom till att hårdträningen inför 2025 skulle börja på allvar fick han en ny stressfraktur och var tvungen att ställa in träningsläger. Senare på våren 2025 blev han sjuk inför säsongspremiären på Spåret 5000 men lyckades ändå slå ett personbästa på 5000m (13.41) i Wien innan han i början av juli 2025 bröt foten i ett lopp i Oslo.
– Direkt efter starten trampade jag snett och på en annan fot, jag trodde det var en stukning så jag fortsatte att springa. När jag började halta bröt jag loppet. Röntgen visade en spricka i foten.
Tre månader efter skadan var han tillbaka, med en fjärdeplats på SM-tio kilometer och framför allt ett individuellt SM-guld på terräng-SM:s korta bana. Oliver får berätta själv om det historiska loppet:
– När väl loppet väl var igång hade jag bara positiva tankar, jag var med i täten hela tiden, kände mig inte trött efter första varvet. Jag gick upp och drog efter ett varv och försökte hålla ett bra tempo. Vi hade tränat där en vecka tidigare och jag vet att jag är bra på utförslöpning. Med 800 m kvar ökade jag och fick en liten lucka. Med 400 m kvar var det en sista bit uppför, när jag var först över krönet försökte jag öka. Jag går allt jag kan, håller hög fart, nedför mot mål, och jag tänkte att ”nu har jag det”. Med 10–20 m kvar till mål börjar benen att stumna. Jag ser i ögonvrån att Ottfalk är precis bredvid, och jag slänger mig över mållinjen. När jag passerade mållinjen visste jag inte om jag vunnit. Men jag vann, det var stort att äntligen vinna ett individuellt guld på seniornivå.
Oliver fick äntligen, efter åtskilliga SM-medaljer, både lagguld och individuella silver och brons, vinna ett individuellt svenskt mästerskap och om han bara får vara skadefri finns stora möjligheter att lyfta ännu en nivå, mot högsta internationella nivå.
– Jag har haft många skador, får jag bara till träningen utan skador och utan avbrott så har jag möjligheten. Jag tog kontakt med en dietist så att jag får bättre energi och kost. Träningen är inte svår att motivera, det är svårare att få till allt annat, som mer strikt med sömn, kost och behandling.
Fullständigt namn: Oliver Bengt Wigo Löfqvist.
Född: 5 maj 1998.
Längd/tävlingsvikt: 180 cm, 68 kg.
Utbildning/arbete: civilingenjör, Industrikomponenter (teknisk säljare, 2025–).
Bott: Nacka (1998–2019), Flemingsberg (2020–21), Norra Djurgårdsstaden (2021–).
Familj: sambo Annina Stens (hoppare i Spårvägen, svensk lagmästare för Spårvägen 2019).
Klubbar: Spårvägens FK (2016–).
Tränare: Kent Claesson.
Bästa spårvägsminne: ”alla träningsläger och gemenskapen i löpargruppen”.
SM-guld: terräng 4 km 2025, terräng lag 4 km: 2021, 2023 och 2025, terräng lag 10 km 2024, 4×1500 m 2024 och 2025.
Övriga SM-medaljer: silver: 10 km terräng (2025), 3000 m inomhus (2024), 4×1500 m (2017), terräng lag 10 km (2021, 2023, 2025), brons: 5000 m (2023), 10 km terräng (2023 och 2024), 4×800 m (2023), 4×1500 m (2021), terräng lag 4 km (2022).
EM-deltagande: 2024 (3:a B-heatet 10 000 m), terräng 2023 (19:e) och 2024 (37:a).
Landskamper: 3 A, 1 inomhus.
Personliga rekord: 800 m 1.53,10 (2017), 1500 m 3.45,99 (2023), 3000 mi: 7.57,66 (2024), 5000 m 13.41,25 (2025), 10 000 m 28.27,46 (2024).
SM-medaljer för Spårvägen:
– Ind. ute: 1 guld, 1 silver, 3 brons = 5 medaljer.
– Ind. inne: 1 silver.
– Lag ute: 6 guld, 4 silver, 3 brons = 13 medaljer.
Spårvägens SM-guld nummer 909 (lag), 950 (lag), 960 (lag), 982 (lag), 994 (lag), 1010, 1011 (lag).
Anders Johrén (2025)
Individuella SM-guldvinnare
Flera hundra personer har vunnit individuella SM-guld för Spårvägen. Här presenteras några av alla dessa idrottshjältar.
På sidan individuella Svenska mästare finner du övriga presenterade Svenska mästare.
Tusen och fyra Svenska mästerskap – berättelsen om Sveriges mest framgångsrika idrottsförening. En 500 sidor initierad berättelse om Spårvägen, i alla idrotter, och alla de mer än 1000 SM-guld, mest i landet, som föreningen har vunnit.
Spårvägen GoIF 100 år – 1919 – 2019. En jubileumsskrift baserad på tidigare artiklar i Spårvägen Sport, inklusive klubbpresentationer för alla idrotter, ledare och statistik. Skicka ett e-postmeddelande till info@sparvagen.nu för beställning eller beställ på sidan Spårvagen 100 år.