SM-GULDVINNARE

Mikael Appelgren – en av Sveriges största bordtennisspelare

Med fyra VM-guld och nio EM-guld, varav tre i singel, är Mikael Appelgren tillsammans med J-O Waldner och Jörgen Persson Sveriges genom tiderna största bordtennisspelare. Mikael fostrades och utvecklades i Spårvägen och även om han representerade Ängby när han vann sina största segrar är Äpplet en av Spårvägens riktigt stora idrottsmän.

Mikael Appelgren kom till Spårvägen hösten 1974, 13 år gammal. Han hade tidigare spelat i VIK-77, en mindre förening där det var träning en gång i veckan. I Spårvägen fanns Gunnar Winbrandt som tränare. Spårvägen skulle bli Mikaels andra hem under många år.

– Det var verkligen en bra klubb, berättade Mikael 2021. Bra gemenskap och bra träningsmöjligheter med SL-hallen och Aspuddshallen, en gammal biograf som de gjorde om till pingishall. Det var mycket mer träning än tidigare, jag hängde där hela tiden. Jag var inte så bra när jag var 13 år, men sedan tog det fart. Fyra år senare spelade jag VM. Det var Spårvägens förtjänst att vi hade så bra förutsättningar. Jag älskade pingis. Min mamma och JO:s mamma ringde ibland till hallen och undrade varför vi inte kom hem.

Spårvägen var känt för att ha bra ledare och också gott ställt ekonomiskt. Det här var under de år som Spårvägens bingoverksamhet gav en god ekonomisk grund till att satsa på elit i många olika spårvägsidrotter.

– På den tiden fick vi resa hur mycket vi ville och Spårvägen betalade, så är det inte längre, konstaterar Äpplet.

År 1980 vann Mikael sin första stora internationella titel, EM-guld i lag i Bern. Året efter blev han svensk mästare, först i dubbel tillsammans med J-O Waldner, sedan i singel.

Dagens Nyheter skrev om dubbelmatchen: ”Rekordunge Jan-Ove Waldner, en härlig fighter, som inte är så många centimeter högre än pingisborden, har en väldigt fin allsvensk säsong bakom sig, han har rakat ihop mesta poängen. Det var därför ingen sensation att han och Appelgren, proffset som för dagen också tävlade för Stockholms Spårvägar, skulle ta hem SM. I en rysare på väg till finalen slog de ut fjolårets mästarpar Ulf Thorsell och Tommy Danielsson i en fyrsetare som blev den verkliga publikfesten. Appelgren spelade inspirerat. Appelgren/Waldner vann till slut finalen mot Michael Nilsson och Roger Lagerfeldt med 21–19, 12–21, 13–21, 21–14, 21–16.

40 år efter triumfen minns Mikael att ”det var J-O som, 15 år gammal, fick igång mig så att vi kunde vinna”.

I singelfinalen besegrade Äpplet Ulf ”Tickan” Carlsson i tre raka set. Hårdaste matchen på vägen mot SM-guldet gick Appelgren i semifinalen mot Jan-Ove Waldner, ändå 3–0 i set till Appelgren. I finalen gavs Tickan aldrig någon chans att rubba Appelgren. Äpplet vann med 21–19, 22–20, 21–12.

Dessa två guld blev Appelgrens enda SM-tecken i Spårvägen. Han skulle vinna ytterligare sju SM-guld men då skulle han representera Ängby.

Året efter, 1982, möttes Mikael, 20 år, och J-O, 16 år, i EM-final, två rumskompisar som gjorde upp om den finaste bordtennistiteln i Europa. Mikael vann en jämn final.

Men då hade Mikael redan lämnat Spårvägen. Det skulle dröja 27 år innan han var tillbaka.

– Jag spelade även i Tyskland och då ville Spårvägen ha del av min lön. Det kunde inte jag acceptera. Ulf Thorsell hade lämnat Spårvägen för proffsspel året innan och då var det inget snack om att Spårvägen skulle ha del av hans pengar. Då gick jag över till Ängby. Det var också en väldigt fin klubb. Jag blev kvar där. Sedan när ekonomin i Spårvägen blev sämre kom även J-O till Ängby.

Mikael representerade alltså Ängby i Sverige samtidigt som han spelade nio säsonger i Tyskland, i tre olika klubbar.

Mikael Appelgren och Jan-Ove Waldner, två av Spårvägens största idrottsmän genom tiderna alla kategorier. Här 2016 då Mikael var tränare och J-O spelade sina sista matcher.

– De första åren åkte jag ner när det var match varannan helg och sedan åkte man hem igen. Det blev mycket flackande. Men när jag spelade i Wurzburg flyttade hela familjen ned och vi bodde där i två år så barnen lärde sig tyska.

Mikael Appelgren blev europamästare i singel tre gånger, 1982, 1988 och 1990, världsmästare i dubbel 1985 och världsmästare i lag tre gånger, 1989, 1991 och 1993. Det var Äpplet som vann två matcher när Sverige rev ”den kinesiska muren” i lagfinalen mot just Kina när Sverige vann med förkrossande 5–0 1989. Även om han då representerade andra klubbar var det i Spårvägen, 1974–81, som han utvecklades till världsstjärna och det var i Spårvägen han avslutade sin karriär 2008.

– Jag hade två barn som ville spela pingis. Jag hade alltid legat lågt och inte talat så mycket om min bordtenniskarriär. Så en dag kom dottern hem och sade: ’pappa, du är ju världsmästare’. Så jag skickade dem till Spårvägen. De spelade men jag höll mig i bakgrunden. Det var Anders Svensson, Spårvägens sportchef, som tjatade på mig att komma tillbaka och börja spela. Jag hade precis slutat men började igen, 47 år gammal, och spelade ett par år, sporadiskt fram till att jag fyllde 53. Sedan har jag varit tränare och tagit hand om elitlaget.

Mikael Appelgren med dottern Marléne i mixeddubbel på SM 2011.

Mikael spelade även i SM i mixed med dottern Marlene.

– Vi skulle ha vunnit men det var som Marlene sade: ”pappa, du spelade så dåligt”.

Det mesta i Mikael Appelgrens liv har kretsat kring bordtennis. I början av 2020-talet är han alltså tränare för Spårvägens elitlag.

– Vi har en väldigt fin kamratskap i Spårvägen, det är en välskött klubb. Alla som kommer dit är välkomna, och nästan alla vill träna nästa dag igen. Vi har skapat en bra atmosfär. Det är därför vi är så stora, vi har 700 ungdomar, störst i Europa.

Tillsammans med Jan-Ove Waldner och Jörgen Persson räknas Mikael Appelgren till Sveriges största bordtennisspelare genom alla tider.

Mikael kan ses på många klipp på youtube, bl.a. på minnesvideon från hans deltagande 2013 i SVT:s mästarnas mästare här.

Fullständigt namn: Kent Mikael Appelgren.
Smeknamn: Äpplet.
Född: 15 oktober 1961.
Familj: fru Marita, barnen Marléne (f 1993) och Marlon (f 1995).
Bott: Södermalm, Wurzburg (1997–99), Huddinge, Kungsholmen.
Längd/tävlingsvikt: 178 cm, 75 kg (”ibland nere i 71–72 kg”)
Arbete: bordtennisspelare, bordtennistränare.
Klubbar: VIK-77 (–1974), Spårvägens GoIF (1974–81), Reutlingen (1980–86), Ängby SK (1981–2008), Bad Honnef (1996–97), TTK Würzburger Hofbräu (1997–99), Spårvägens BTK (2008–14).
Bästa spårvägskamrater: Jan-Ove Waldner, ”tränargänget på 2020-talet Thomas Johansson, Robert Svanberg, Anders Svensson och Gilles Forzy”.
Bästa spårvägsminnen: SM-guldet i dubbel med J-O Waldner 1981.
Tränare: Gunnar Winbrandt, Alf Knutsson.
VM-guld: dubbel 1995, lag 1989, 1991, 1993.
Världscupen: guld i singel 1983, lag 1990.
EM-guld: singel 1982, 1988 och 1990, dubbel 1988, lag 1980, 1986, 1988, 1990, 1992.
SM-guld: för Spårvägen: singel 1981, dubbel 1981, för Ängby SK singel 1982, 1992, 1993, dubbel 1987, 1992, 1994, 2001.
Svenska Dagbladets bragdmedalj: 1989 (som en i det svenska bordtennislandslaget tillsammans med J-O Waldner, Jörgen Persson, Erik Lindh och Peter Karlsson).

Spårvägens SM-guld nummer 112 (lag) och 113.

Anders Johrén (2021)

Individuella SM-guldvinnare

Flera hundra personer har vunnit individuella SM-guld för Spårvägen. Här presenteras några av alla dessa idrottshjältar.

På sidan individuella Svenska mästare finner du övriga presenterade Svenska mästare.

De första 100 åren – Spårvägen friidrott 1919 – 2019. En 640 sidor initierad berättelse om allt som Spårvägen friidrott varit med om under de första 100 åren. Boken kan köpas för endast 300 kr + frakt.

Mer information finns på Spårvägen Friidrotts webbplats [Öppnas i ett nytt fönster]. Det går också bra att enkelt beställa i formuläret på sidan om Spårvagen 100 år.

Spårvägen GoIF 100 år – 1919 – 2019. En jubileumsskrift baserad på tidigare artiklar i Spårvägen Sport, inklusive klubbpresentationer för alla idrotter, ledare och statistik. Skicka ett e-postmeddelande till info@sparvagen.nu för beställning eller beställ på sidan Spårvagen 100 år.

Meny