Mikael Andersson – ”jag har alltid velat vara min egen”
”Idrott är roligt på det hela taget.” Det hävdar Mikael Andersson, framgångsrik medeldistansare under 1980-talet med bland annat ett Inne-SM-guld på meritlistan. Därför är det helt konsekvent att han hela sitt yrkesliv arbetat med idrott, framför allt löpning.
Mikael Andersson sprang mycket redan som sex–sjuåring ute i skog och mark på ett näst intill afrikanskt manér. Under mellanstadieåren fångades han av höjdhopp då det fanns både en ställning och nedslagsbädd på skolgården. Han blev så duktig att han som 14-åring kom femma i en Kalle Anka-final.
Med tiden tog löpningen, tack vare skoltävlingar, överhand och så småningom gick det så bra att han kom in på Friidrottsgymnasiet på Lidingö. Där hamnade Micke under Janne Bengtssons vingar och det gjorde övergången till Spårvägen ganska självklar.
– Jannes upplägg gjorde mig och de andra ganska kompletta. Tisdagarna ägnades åt en timmes löpning som följdes av cirkelträning i en gymnastiksal i Hjorthagen.
Han rankar 1986 som sin bästa säsong med ett JSM-guld på 2000 m hinder och ett brons på Stafett-SM för seniorer. Tiden 7.24,56 på 4×800 m står sig fortfarande som klubbrekord drygt 30 år senare. Laget bestod av Robert Thörn, Robert Tollerup, Micke och Örjan Hemström. Ingen hade senioråldern inne.
– Det var ett jämnt lag där alla fick ut vad vi hade inombords.
Mikael erövrade 1989 ett Inne-SM på 1500 m på Solnahallens banor med de snäva kurvorna.
– Lite märkligt, för jag hade mer eller mindre lagt av när Janne flyttade till Växjö.
Micke känner sig inte helt tillfreds med sina personliga rekord.
– På 800 är det lite surt att inte komma under 1.50. Det roligaste är det på 1500 för där tvingades jag värma upp två gånger. Jag var seedad i B-final men Janne lyckads få in mig i A och då var det bara att börja om. Men jag slappnade nog av på ett bra sätt.
En tävling han aldrig kommer att glömma är Europacupen för klubblag 1987 på Stadio Comunale i Milano och 3000 m hinder. Micke tog rygg på italienaren Panetta och öppnade första tusen på 2.45. Panetta fullföljde i samma tempo och vann på strax över 8.15. Den sista kilometern blev en plåga och Micke tog sig i mål på över nio minuter. ”Övertändning så skrek det om det, helt enkelt.”
Men även sedan han kastat in spikskorna i garderoben har Micke genom jobbet behållit kontakten med idrott i allmänhet. Karriären som sporthandlare inleddes i liten skala 1996 innan han hittade Bosse Jönsson och Sportskokliniken. Tillsammans tog de två över Löplabbet som expanderade ut i landet. Det engagemanget klev han ur 2004.
– Jag var helt enkelt less.
Pausen varade bara två innan lusten kom tillbaka och han startade Runner´s Store.
– Jag har alltid velat vara min egen!
Fullständigt namn: Carl Frans Mikael Andersson.
Född: 2 maj 1964.
Familj: sambo, barnen Matilda (f 1996), Oscar (f 1999) och Erik (f 2002).
Arbete: egen företagare i sporskobranschen.
Klubbar: Nyköpings BIS (–1983), Stockholms Spårvägars GoIF (1984–90).
Landskamper: 1 A, 1 inomhus, 1 J.
SM-guld: 1500 m inomhus 1989, Lag-SM 1986, 1987 och 1990 (800 meterslöpare 1986 och 1990, hinderlöpare 1987).
Övriga SM-medaljer: silver inomhus på 800 m (1989), silver (1984) och brons (1985) på Lag-SM, silver i lag på korta terrängbanan 1989, tre brons på 4×800 m (1984, 1986 och 1990).
JSM-guld: 1 gång på hinder 1986.
Personliga rekord: 800 m 1.50,09 (1988), 1500 m 3.46,86 (1985), 3000 m hinder 8.52,70 (1987).
Bott: Nyköping, Stockholm (Lidingö, Krukmakargatan, Bagarmossen, Älta, Tyresö).
Längd/tävlingsvikt: 184 cm, 70–71 kg.
Tränare: Nils-Lennart Johansson, Janne Bengtsson, Anders Gärderud, Ulf Kalin.
Bästa spårvägskamrater: Örjan Hemström, Patrik Wallin, Johan Marmolin.
SM-medaljer för Spårvägen:
– Ind. inne: 1 guld, 1 silver = 2 medaljer.
– Lag: 3 guld, 2 silver, 4 brons = 9 medaljer.
Spårvägens SM-guld nummer 196 (lag), 217 (lag), 239 och 252 (lag).
Jam Ahlström 2018 (presentationen finns publicerad i Spårvägen friidrotts 100-årsbok).
