Maria Bohm – första kvinnliga mästarlyftare i Spårvägen
Maria Bohm blev 2001 första kvinna i Spårvägen att vinna ett SM-guld i olympiska lyft. Detta efter att i många år tävlat för Kalmar AK och där vunnit ett flertal SM-guld. Några år senare blev hon utsedd till ”SM:s bästa damlyftare” men då hon var ensam deltagare i sin klass fick hon inget officiellt SM-guld trots att hon lyfte mer än SM-segrarna i två tyngre klasser.
Maria Bohm var 16 år när hon började med tyngdlyftning.
– Jag var fascinerad över rörelserna i tyngdlyftning, berättade Maria 2022. En duktig lyftare får det att se så enkelt ut. Jag tänkte att ”det borde jag kunna lära mig”. Men det var inte så lätt, det krävs mycket träning för att bli bra.
Maria började tävla för Polisen.
– På den tiden fanns det knappt några tjejer som höll på med tyngdlyftning. I början hade vi inget SM utan ett riksmästerskap, så småningom ett JSM och U23-SM. Jag har alltid tyckt om att tävla.
År 1993 flyttade Maria till Kalmar.
– Då var Kalmar AK Sveriges bästa tyngdlyftningsklubb. Jag tränade två pass om dagen och fick jättemycket hjälp.
Maria vann många SM-guld under sin tid i Kalmar. Då, på 1990-talet, när det var så få kvinnor som tävlade i tyngdlyftning avgjordes SM i en enda damklass, där en koefficientpoäng användes för att ta hänsyn till hur mycket de olika tävlande vägde.
År 2001 flyttade Maria ”hem” till Stockholm och Spårvägens tyngdlyftningsklubb.
– Spårvägen var en superbra tyngdlyftningsklubb. Det var många duktiga och härliga träningskompisar. Det är viktigt för att man ska kunna prestera. Tränaren Veikko Kontinen var duktig på att korrigera mina rörelser.
Maria debuterade för Spårvägen på SM i Farsta 2001. Hon blev mästare genom att nå 65 kg i ryck, 77,5 kg i stöt, och sammanlagt 142,5 kg. Hon fick 177,91 i koefficientpoäng före den betydligt tyngre falutjejen Gerda Sundström, 160,89.
– Detta var min sista tävling i stora sammanhang, förklarade Maria direkt efter segern. Jag har hållit på med sporten i tio år och känner mig ganska nöjd nu.
Drygt 20 år efter triumfen konstaterar Maria att ”det var alltid speciellt att tävla hemma i Stockholm, det satte extra press. Jag hade med mig Christina Mård som var träningskompis och coach.”
Maria slutade på elitnivå efter SM-guldet 2001 men fortsatte ändå att träna, om än inte lika hårt som tidigare. Men tillräckligt bra för att hon kunde återkomma på SM 2004 och då bli utsedd till tävlingens bästa damlyftare. Hon gick i 58-kilosklassen, ryckte 72,5 kg, stötte 85 kg, sammanlagt 157,5 kg. Det var bättre resultat än vad segrarna hade i 63-kilosklassen (135 kg) och 69-kilosklassen (152,5 kg). Ändå fick Maria inget officiellt SM-guld då det enligt Riksidrottsförbundets SM-regler krävs minst två startande i en gren för att de ska räknas som SM.
Maria har förutom alla sina SM-guld kommit trea på EM i ryck (1998), blivit nordisk mästare och vunnit Promotion cup.
Vad var det då som gjorde Maria så bra?
– Jag har alltid tyckt om att träna hårt och mycket. Jag är en noggrann person som tar mig tiden att genomföra träningspassen som de ska. I tyngdlyftning krävs hård träning länge. Jag var bättre i ryck, jag tyckte om rörelsen i ryck, det krävdes explosivitet, snabbhet och mod.
Notera att i Svenska Tyngdlyftningsförbundets SM-statistik för 2001 står Maria som tävlande för Kalmar AK. Men det är fel. I alla tidningars resultatlistor står hon för Spårvägen. I Spårvägen Sport finns en artikel om henne där hon själv konstaterar att det var första tävlingen för Spårvägen. Där finns även en bild med Maria. Maria konstaterade även 2022 att hon då tävlade för Spårvägen. Svenska Tyngdlyftningsförbundet har alltså fel i sina register.
Fullständigt namn: Maria Elena Bohm (från 2007 Vitell).
Född: 18 augusti 1974.
Familj: maken Erik, barnen Erma (f 2010) och Wilma (f 2011).
Bott: Lidingö (1974–93), Kalmar (1993–2000), Lidingö.
Längd/tävlingsvikt: 160 cm, 53–58 kg.
Arbete: polis.
Klubbar: Polisen IF (1990–93) Kalmar AK (1993–2000), Spårvägens TK (2001–04), Stockholms Atletklubb (2016).
Bästa spårvägskamrater: Veikko Kontinen, Christian Kraft.
Bästa spårvägsminne: ”träningspass när vi var många som peppade varandra”.
Tränare: Veikko Kontinen i Spårvägen (men körde egna program).
SM-guld: för Spårvägen: damklassen 2001 (alla kvinnor tävlade, oavsett vikt, i samma klass där en koefficentpoäng avgjorde placeringen).
EM: brons i ryck 1998.
Stor Grabb: nr 98.
Spårvägens SM-guld nummer 501.
Anders Johrén (2022)
