SM-GULDVINNARE

Malin Lindgren – hon vann Spårvägens första mountainbikeguld

Malin Lindgren vann Spårvägens första SM-guld i mountainbike, dual parallellslalom 2000. Hon var Sveriges bästa dualåkare redan när hon kom till Spårvägen men det blev bara ett år i klubben innan en skada tvingade henne att avsluta karriären i förtid.

Malin Lindgren började som skidåkare, hon körde för Mälarhöjdens IK och Sundbybergs IK, gick sedan över till BMX i Älvsjö BMX-klubb.

– Jag hade konditionen från skidåkningen och var snabb i benen för BMX, berättade Malin 2021. Under sista året jag körde BMX började jag även köra crosscountry, det kändes bra.

Efter gymnasiet flyttade Malin till Dalarna och Falu cykelklubb. Samma år gick hon över till Downhill helt.

–  Jag kom femma i crosscountry i Italien på mitt första JVM. Då kom en italienare fram och sade att ”du är snabb utför”. Jag hade inte tävlat i downhill men hade tekniken från BMX. Vill man lära sig grundteknik är det bra att börja med BMX, det ger bra kroppskontroll.

Så Malin testade downhill och redan 1992 kom hon trea på JVM.

– Jag tävlade och tränade mycket med killarna och utvecklades mycket under den tiden. Sedan var jag proffs under många år och var väldigt mycket utomlands.

Trots att Malin tävlade för Falun så menar hon att den bästa tävlingen i Sverige var Spårvägens #First Plate No.

– Den tävlingen var väldigt rolig. Det var uphill, downhill, dual och crosscountry. Den tävlingen vore kul att ha tillbaka.

År 2000 kom Malin tillbaka till Stockholm och det blev ett år i Spårvägen.

– Jag är från Stockholm så hjärtat finns i Stockholm. Det var väldigt mycket ungdomar i Spårvägen, något som jag brinner mycket för. Det var kul i Spårvägen. Det är en bra klubb.

Malin Lindgren blev 2000 den första och, till och med 2021, enda spårvägskvinna att vinna ett SM i cykel då hon i Sollefteå 2000 vann SM i mountainbikes parallellslalom dual.

– Det var ett torrt lopp, trots att SM gick i september, minns Malin. Banan var rolig och utmanande att köra. Det var ganska mycket att trampa. Tror att Sofia Fagerström kom tvåa.

På Malins tid var dual som skidornas parallellslalom fast på cykel. Två och två körde bredvid varandra.

Malin borde egentligen vunnit dubbla guld under SM-helgen i Sollefteå. Dagen efter dual-guldet skulle hon vinna SM i downhill men hon vurpade. Ändå kom hon tvåa halvsekunden efter Sofia Fagerström.

– Jag ville ju ha två SM-guld men det var ändå bra gjort att komma tvåa efter den vurpan.

Det blev alltså bara ett år i Spårvägen, vilket också blev Malins sista elitår.

– Jag skadade mig så jag var tvungen att sluta elitsatsningen. Jag bröt ledbandet i tummen, två gånger, och fick operera mig två gånger. Andra gången blev det inte riktigt bra, när jag blev trött kunde handen släppa styret. I denna sport går det inte att vara oroligt att släppa styret. Det var tråkigt men jag kände där och då att ”nu var jag på topp”, jag hade gjort mitt bästa, jag kommer inte att bli så mycket bättre, det var en bra tid att sluta på topp.

Malin fick grunderna i BMX-träningen.

– Även fast du är downhillcyklist behöver du explosivitet snabbhet men även uthållighet. Du måste orka, ha helheten. Jag har gått min egen väg och hittat egna vägar att gå. Jag har trott mycket på mig själv, har inte haft någon tränare, utan står med båda fötterna på jorden och gör det jag tror på. Jag var nog stark mentalt.

Malin slutade alltså efter år 2000 och är på 2020-talet det hon kallar ”solskenscyklist”.

utsidan.se 2001 finns en artikel om Malin. Här är några rader från den:

Malin berättar hur hon började i tidiga tonåren med BMX, där man kör på en kort bana med byggda hopp. Det är en tekniskt och fysiskt krävande sport. Efter några år gick hon över till Crosscountry, där man kör långa distanser i kuperad terräng. Sedan kändes det helt naturligt att fortsätta med Downhill, eftersom det också är en utpräglad teknisk gren. I Downhill åker man en bana av varierande svårighetsgrad nedför ett berg. Loppen tar omkring sex minuter och man kör ned för slutningar med ibland upp till 45 graders lutning. Redan efter någon minut gör mjölksyran att motoriken och koncentrationen försämras. Det gäller att vara helt fokuserad, minsta oplanerade rörelse med cykeln och risken är stor att man vurpar.

– Jag blir aldrig rädd, adrenalinet är en drog och man försöker hela tiden flytta fram gränserna. Jag har ett typiskt svenskt psyke, ingen övertro på mig själv men är ändå medveten om min kapacitet. Tron på mig själv fick jag genom sorgeprocessen då min mamma dog för åtta år sedan. Att förlora henne fick mig att tappa livsgnistan, men då jag gått igenom processen insåg jag hur viktigt det är att förverkliga sina drömmar. Mamma ler i sin himmel varje seger jag tar.

Malin berättar om hur hon behövt dela sig själv i två delar: Downhill Malin, och den verkliga, privata Malin. Det är en nödvändighet för att kunna hantera jobbet professionellt. Under tävlingssäsongen tävlar hon varje helg och flyger runt till världens alla hörn, pressen och förväntningarna är enorma. De flesta ser henne som osårbar och en tuff brud som tävlar på samma villkor som killarna. Men då hon kommer hem till pojkvännen får hon utrymme att vara sig själv. Hon betonar hans betydelse flera gånger under samtalet, han är navet i hennes tillvaro.

Felmarginalerna i Downhill är små, lyckligtvis har ingen omkommit inom sporten. Malin berättar att skador är vanliga, allt från skrubbsår till brutna ben. Hon själv har inte råkat ut för någon allvarlig olycka, mycket på grund av att hon är noga med skyddsutrustningen och bär mer skydd än vad reglerna föreskriver.

– Jag älskar att befinna mig precis på gränsen till vad jag klarar av, då är jag levande! Men det skulle aldrig falla mig in att överträda min personliga gräns, åka ut för berget och se vad som händer.

Vilket har varit ditt bästa ögonblick?
–Då jag körde ned för Åreskutan en vintermorgon. Jag använde dubbdäck vilket gör det möjligt att åka i pisterna. Jag kunde med lätthet komma upp i 100 km/h.

Malin berättar att Downhill är en utpräglad teknisk sport där mycket beror på utrustningen. Hennes cykel har ett värde av 85 000 kr och är ett hopplock av de bästa grejerna som finns att få tag på. Om hon inte hade varit proffs hade hon omöjligt haft råd att tävla på elitnivå. Det är inget lyxliv utan hårt slit, privat tar hon sig precis runt ekonomiskt. Men om hon tagit chansen hon fick i början av sin karriär att åka över till USA och bli proffs där, hade hon varit ekonomiskt oberoende. Men hon valde att stanna i Sverige vilket hon inte ångrar.

Fullständigt namn: Malin Elisabeth Lindgren Henttonen.
Född: 24 augusti 1974.
Familj: maken Jussi Henttonen, dottern Felicia (f 2003), bonusbarnen Oliver och Jesper.
Bott: Stockholm (Mälarhöjden, 1974–92), Falun (1992–97), Stockholm/Handen (1997–).
Längd/tävlingsvikt: 175 cm, 68 kg.
Arbete: bl.a. kundutvecklare, key account manager på Coca Cola, nationell tävlingsansvarig på Svenska Cykelförbundet (2021–), mental tränare i egen regi (2021–).
Klubbar: Älvsjö BMX-klubb (1986–89), Stefaniterna CK (1989–91), Falun CK (1992–99), Spårvägens CF (2000).
Bästa spårvägskamrater: ”ingen nämnd, ingen glömd”.
Bästa spårvägsminnen: “klubbträningarna, det fanns så många hungriga ungdomar i Spårvägen när jag var där 2000”.
Tränare: ”jag hade ingen. Jag är stolt och glad över att gjort resan med få medel.”
SM-guld: för Spårvägen: Mtb Dual 2000, för Falu CK: Downhill 1995, 1996, 1997, 1998, Dual 1999.
NM-guld: Dowhill 1996, 1997, 1998, 2000.
EM-meriter: 3:a Dual 1997, 3:a Downhill 1999.
Junior EM: 3:a Downhill 1992.
World Cup meriter: 1:a Dual Sydafrika (Första svenska att ta en seger i World Cup och världens första i Dual), 2:a Dual 1997 Canada, 2:a Dual 1999 Canada & 5:a totalt 1999.

Spårvägens SM-guld nummer 480.

Anders Johrén (2021)

Individuella SM-guldvinnare

Flera hundra personer har vunnit individuella SM-guld för Spårvägen. Här presenteras några av alla dessa idrottshjältar.

På sidan individuella Svenska mästare finner du övriga presenterade Svenska mästare.

De första 100 åren – Spårvägen friidrott 1919 – 2019. En 640 sidor initierad berättelse om allt som Spårvägen friidrott varit med om under de första 100 åren. Boken kan köpas för endast 300 kr + frakt.

Mer information finns på Spårvägen Friidrotts webbplats [Öppnas i ett nytt fönster]. Det går också bra att enkelt beställa i formuläret på sidan om Spårvagen 100 år.

Spårvägen GoIF 100 år – 1919 – 2019. En jubileumsskrift baserad på tidigare artiklar i Spårvägen Sport, inklusive klubbpresentationer för alla idrotter, ledare och statistik. Skicka ett e-postmeddelande till info@sparvagen.nu för beställning eller beställ på sidan Spårvagen 100 år.

Meny