Lena Möller – inne-EM-finalist och stafett-ankare
Lena Möller var redan landets bästa sprinter när hon kom från MAI till Spårvägen 1983. Men med Teresa och Lech Nikitin som tränare höjde hon sig ytterligare ett snäpp och gjorde sina två bästa säsonger 1983 och 1984. Bland meriterna märks en sjunde plats på Inomhus-EM och sex individuella SM-guld.
Lena Möller började spela basket som 14-åring i Hageby, numera Norrköping Dolphins. Friidrottssatsningen påbörjades ett år senare. Hon blev juniorlandslagsmässig i båda sporterna. Som 19-åring valde hon friidrotten och det gav henne en lång och framgångsrik karriär.
Hösten 1982 följde Lena Möller hjärtats röst och flyttade till huvudstaden. Hon bytte samtidigt tränare från Jan Staroscinski (”han var tekniknörd och det passade mig bra men hans uppbyggnadsträning på höstarna var hemsk.”) till först Teresa och sedan till Lech Nikitin. Hon slapp tunga intervallpass som 6 x 9 minuter och fick istället en mycket mer explosiv träning.
Den polska kombinationen resulterade i hennes två bästa säsonger, 1983 och 1984, med personbästa på 60 m (7,41), 100 m (11,52) samt 200 m (23,37). Lenas tid på 60 m räckte till en av klubbens mest underskattade prestationer, en sjundeplats på inomhus-EM i Göteborg 1984. Men hon är missnöjd med tiden.
– Jag var så pass reaktionssnabb att jag borde ha gjort runt 7,30.
Med tanke på 200-meterstiden så borde hon kanske ha testat 400 m på allvar. Det blev ”bara” en gång, 54,35, och aldrig mer.
– Det var i DN-galan på Stadion. Hade det varit en vanlig tävling hade jag brutit efter 330 m. Jag upplevde att jag gick de sista 70 meterna.
Få aktiva har sprungit så många korta stafetter. Det har gett tolv SM-guld och en hoper andra medaljer. Då ska vi inte glömma alla hennes landskamper under en tid då utbudet bestod av Finnkampen, Europacupen och ytterligare någon.
Det är en stafett som etsat sig fast i hennes minne, sistasträckan på 4×100 m på SM i Ljusdal 1985.
– Mitt livs snabbaste lopp. Jag tog in nästan 20 m på Götas Esteri Mäkinen och var millimeter efter men hon föll och tappade pinnen in över mållinjen så vi vann.
Karriären kantades av skador och oftast var det hälsenan som krånglade.
– Jag var uttagen till OS i Los Angeles 1984 men tvingades lämna återbud. Det kändes oerhört tungt.
– Det hade varit väldigt intressant att få analysera dopingtesten från 70- och 80-talet med dagens testmetoder. Hur många östtyskor, amerikanskor, ryskor och så vidare hade varit rena?
På Ryavallen i Borås den 30 juli 1989 kände Lena att det var slut med friidrotten.
– Jag strök mig inför SM-semin på 200 och åkte på semester. Det kändes mycket bra.
Fullständigt namn: Lena Elisabet Möller.
Född: 17 april 1957 i Norrköping.
Familj: maken Jerry, sonen David.
Idrottssläktingar: mamma Ingrid Jacobson (3 SM-guld på 80 m häck på 1940-talet, EM-deltagare 1946), tidigare sambo Åke Skyttevall, landslagsman i basket.
Arbete: Hewlett-Packard 1983–1997,de senaste åren som personalchef för stordatakonsulterna.
Klubbar: IFK Norrköping (–1976), Malmö AI (1977–82), Stockholms Spårvägars GoIF (1983–89).
Internationella meriter: OS: final 4×100 m 1980. VM: 100 m och 200 m 1983. EM: semifinal 100 m 1982, final 4×100 m 1978. IEM: 7:a på 60 m 1984, JEM: final 4×100 m 1975.
Landskamper: 42 A, 1 I, 1 J, 1 U (för Spårvägen 12 A och 1 I).
SM-guld: 3 gånger på 100 m (1982 för MAI, 1983 och 1986 för Spårvägen), 1 gång på 200 m (1981 för MAI), 60 m inomhus 1986 och 1987, dessutom 3 guld på 4×100 m (1984, 1985 och 1986) och guld på Lag-SM för Spårvägen 1986 och 1987 och nio stafettguld för MAI (5 på 4×100 m, 4 på 4×200 m).
Övriga SM-medaljer: 2 silver på 100 m för Spårvägen (1984 och 1985) och ytterligare 3 för MAI, 2 brons på 100 m för Spårvägen (1988 och 1989) och ytterligare 1 brons för IFK Norrköping (1976). 3 silver och 1 brons för MAI på 200 m. Silver på 60 m 1988 och 1989. Brons på 4×100 m för Spårvägen 1988 och 1989. Lag-SM-silver 1985 och brons 1983. Ett silver på 4×200 för MAI.
Personliga rekord: 60 m 7,41i (1984), 100 m 11,52 (1983, 11,47w för MAI 1979), 200 m 23,37 (1983), 400 m 54,35 (för MAI 1982), längd 6,08 (1983, 6,22w för MAI 1982).
Bott: Norrköping, Malmö, Stockholm (Bromma och Täby), Landskrona.
Längd/tävlingsvikt: 172 cm, 62 kg.
Tränare i Spårvägen: Teresa och Lech Nikitin.
Största idrottsminne: Fyra på Junior-EM 1979.
Bästa spårvägskamrat: Pia Engström, Nina Persson, Ann-Sofie Åberg och Helena Pihl.
Stor Grabb nr 314.
SM-medaljer för Spårvägen:
– Ind. ute: 2 guld, 2 silver, 2 brons = 6 medaljer.
– Ind. inne: 2 guld, 2 silver= 4 medaljer.
– Lag: 5 guld, 1 silver, 3 brons = 9 medaljer.
Spårvägens SM-guld nummer 156, 167 (lag), 178 (lag), 186, 194 (lag), 195 (lag), 199, 209 och 216 (lag).
Jan Ahlström 2018 (presentationen finns publicerad i Spårvägen friidrotts 100-årsbok).
