Lars Holmblad – trestegshopparen som blev svensk mästare i diskus
Lasse Holmblad tog SM-medalj i diskus fyra år i rad från 1976. Guldet kom 1979, med bara sex centimeters marginal till tvåan. Lasses personbästa, 60,24, nåddes i en tävling på Täby Galoppbana. Lasse har efter sin aktiva karriär fått se flera av sina barn och barnbarn nå stora framgångar i sporter som tennis, golf, ishockey och långdistanslöpning.
Lars Holmblads väg till SM-guld i diskus var allt annat än rak. Han kom sent in i friidrotten och han var 25 år innan hann hittade rätt.
Han började i Mälarhöjdens IK, en utpräglad medel- och långdistansklubb, men Lasse hoppade tresteg. Det blev en sjätteplats på DM innan han kom på att kombinationen 87 kilo och tresteg inte fungerade så bra.
Om han var sen in i friidrotten var det tvärtom med vuxenlivet. Han köpte sin första bil som 15-åring, gifte sig vid 18 och blev pappa vid 19.
Diskusintresset tändes när han såg Lasse Haglund köra bänkpress på 92 kilo på Östermalms IP. Det imponerade inte.
– Kan han kasta nästan 60 meter så kan väl jag, tänkte Holmblad.
År 1970 anslöt Haglund&Holmblad till Spårvägen och började träna med Göte Augustsson. Haglund hade en lång karriär bakom sig men Holmblad var en relativ nybörjare. Den förstnämnde tände om på nytt och fick en lysande säsong 1974 och den andre nådde på några få år till svensk elit.
Diskus var under 1970-talet friidrottens hetaste gren tack vare Ricky Bruch. Han kastade inte bara långt utan bjöd på många galna upptåg. Det arrangerades tävlingar med bara en enda gren men åskådarna strömmade ändå till.
Ricky fick överlägset största gaget men de övriga blev inte lottlösa. De kunde få allt från bensinpengar upp till några tusenlappar, pengar som aldrig nådde skattemyndigheterna.
– Vi andra hamnade i skuggan men det gjorde mig ingenting. Jag hade egen byggfirma, minns Lasse.
Han noterade sitt personbästa, 60,24, på Täby Galopp, där man byggde en ring i mitten och kunde välja kastriktning efter vinden.
Holmblad erövrade sitt SM-guld som 35-åring måndagen den 13 augusti 1979 i Malmö.
– Det var kallt och regnigt med Kenth Gardenkrans som stor favorit. Jag klarade de dåliga förhållandena bäst och ledde inför sista omgången, sex centimeter före Kenneth Åkesson. Han skulle kasta efter mig och då var det nervöst men mina 59,16 räckte. Den dagen glömmer jag aldrig.
Född: 12 december 1944.
Familj: barnen Lars-Göran (f 1964), Annika (f 1969), Madeleine (f 1984) och Caroline (f 1986).
Idrottssläktingar: barnen Lars-Göran (tennisproffs som bland annat spelat i Wimbledon), dottern Annika (SM-guld i lag i tennis), dottern Madeleine (Lag-SM-guld i golf), dottern Caroline (Lag-SM-guld i golf), barnbarnen Alexander (Spårvägen friidrott), Christian (JSM-guld i ishockey), Rickard (NHL-spelare i ishockey) och Robin (JSM-guld i ishockey).
Arbete: egen företagare i byggbranschen.
Klubbar: Mälarhöjdens IK (–1970), Stockholms Spårvägars GoIF (1971–81).
Landskamper: 10 A.
SM-guld: 1979 i diskus. Dessutom svensk lagmästare 1979 och 1980.
Övriga SM-medaljer: silver 1977 och brons 1976 och 1978. Dessutom medaljer på Lag-SM: silver 1977 och brons 1978.
Personligt rekord: diskus 60,24 (1979).
Bott: Bromma, Örnsberg, Sollentuna sedan 1980.
Längd/tävlingsvikt: 196 cm, 98 kg.
Tränare: Göte Augustsson.
Största idrottsminne: ”när jag slog 1972 års OS-vinnare Ludvig Daněk på Stadion 1973”.
Bästa spårvägskamrater: Lasse Haglund och Anders Arrhenius.
SM-medaljer för Spårvägen:
– Ind. ute: 1 guld, 1 silver, 2 brons= 4 medaljer.
– Lag: 2 guld, 1 silver, 1 brons = 4 medaljer.
Spårvägens SM-guld nummer 108, 110 (lag) och 114 (lag).
Jan Ahlström 2018 (presentationen finns publicerad i Spårvägen friidrotts 100-årsbok).
