Kent Larsson – bara två spårvägare har nått längre i globala mästerskap i friidrott
Kent Larssons sjätteplats i kula, 19,92, på VM 1991 är Spårvägens fjärde bästa placering i ett globalt mästerskap i friidrott. Kent var som bäst när det gällde som mest. Hans bästa resultat gjordes, från 28 års ålder, i tävlingar som VM, SM och Finnkamper. Han höll då en hög nivå utan att få den där riktiga fullträffen.
Kent Larsson började med friidrott som 13-åring, med 100 meter, längd och kula. Han var ingen ungdomsstjärna men bäst gick det i kula och som 14-åring tränade han 2–4(!) pass om dagen.
– Jag hade ingen talang utan var en träningsprodukt, berättar Kent. På så sätt kan man säga att jag hade talang för att träna. Jag stötte mycket, hade bra teknik och när jag började med rotationsstil som 17–18-åring började längderna komma. Jag var snabb och väldigt explosiv. Med glidstil hade jag aldrig kommit så långt som jag gjorde. Men riktigt bra blev jag först 1991, 28 år gammal.
Då hade Kent kommit till Spårvägen och det var i Spårvägen han hade sina mest framgångsrika år. Störst var sjätteplatsen i VM 1991 med 19,92 som bäst i en tävling med fyra stötar över 19,78 och samtliga över 19,48. ”Jag var jämn och stabil. Det är min största idrottsinsats.” Bara två spårvägare, Raimo Pihl och Daniel Ståhl (två gånger), har nått högre placeringar i ett globalt friidrottsmästerskap.
Sin längsta stöt gjorde Kent på SM i Kvarnsveden 1993, 20,03. Ett resultat som klassades som hela SM:s bästa resultat. En centimeter kortare, 20,02, blev det på en GP-tävling i New York 1994. Han vann tre Finnkamper, 1991, 1992 och 1993. ”Jag var jämn på en hög nivå och bäst var jag i stora tävlingar men jag fick aldrig den där riktiga fullträffen”.
– Det var roliga år i Spårvägen. Lars Söderberg betydde mycket för oss kastare, han var engagerad och fixade mycket. För att resultaten ska bli bra måste mycket runt omkring fungera och det gjorde det i Spårvägen.
– Är det något jag ångrar är det att jag borde tränat mer tyngdlyftningsövningar, frivändningar och ryck. Jag körde mycket bänkpress och även om 207 kg i bänk kanske imponerar så var det inte mycket jämfört med de bästa kulstötarna. Jag var också kortare och lättare än de flesta andra i världseliten och det fick jag kompensera med min explosivitet och teknik.
Imponerar gör definitivt 9,72 i stående tresteg och hans 11,3m på 100 meter som 18-åring. Fast då hade han ännu inte lagt på sig kulstötar/tävlingsvikten.
Kent bodde under hela sin elitkarriär i USA men kom hem till Sverige på somrarna. År 2000 flyttade hela familjen, med USA-födda fru Rebecca, till Uppsala där Kent som ledare för Upsala IF har kunnat se båda sina barn utvecklas till riktigt duktiga släggkastare.
Fullständigt namn: Kent Erik Larsson.
Född: 10 juni 1963.
Familj: fru Rebecca, barnen Alexander (f 1994) och Annika (f 1996).
Idrottssläktingar: barnen Alexander och Annika (båda släggkastare på nationell elitnivå).
Arbete: finansiell rådgivare (1990–).
Klubbar som aktiv: IF Castor (1976–88), KA2 IF (1989), Stockholms Spårvägars GoIF/Spårvägens FK (1990–95), Trångsvikens IF (1996), Upsala IF (2000–01).
Klubb som ledare: Upsala IF (styrelseledamot 2010-talet).
Internationella meriter: OS: kval 1992 (och 1996 för Trångsviken). VM: 6:a 1991, 10:a 1993, kval 1995. EM: kval 1994. IEM: 10:a 1992.
Landskamper: 11 A, 1 J, 1 U (för Spårvägen 8 A).
SM-guld: 2 gånger (1993 och 1995). Svensk lagmästare 1990, 1992, 1994 och 1995 (1990 och 1994 både som kulstötare och diskuskastare, övriga år enbart kula).
Övriga SM-medaljer: 3 silver, varav 2 i Spårvägen (1991 och 1992) samt 1 gång för KA2 (1989). 2 brons varav 1 i Spårvägen (1994) och 1 i Castor (1986). Lagsilver 1991. Silver inomhus 1990 och 1992.
Personliga rekord: kula 20,03 (1993), diskus 51,84 (i KA2 1989, 51,34 i Spårvägen 1991), slägga 52,40 (i Castor 1984, 50,54 i Spårvägen 1990), spjut 59,38 (i Castor, 56,80 i Spårvägen 1991, dock troligen med oreglementsenligt redskap).
Bott: Östersund (1963–85), USA (San Diego och Flagstaff 1985–90, Denver 1990–2000), Uppsala, USA (2017–).
Längd/tävlingsvikt: 179 cm, 100–102 kg.
Tränare: Pete Corkery i USA, i Sverige hjälpte Kent och Turebergs Henrik Wennberg varandra med träning.
Största idrottsminne: sjätteplatsen i VM 1991.
Bästa spårvägskamrat: Sören Tallhem.
Stor Grabb nr 411.
SM-medaljer för Spårvägen:
– Ind. ute: 2 guld, 2 silver, 1 brons= 5 medaljer.
– Ind. inne: 2 silver.
– Lag: 4 guld, 1 silver = 5 medaljer.
Spårvägens SM-guld nummer 252 (lag), 282 (lag), 307, 327 (lag), 363, 376 (lag).
Anders Johrén 2018 (presentationen finns publicerad i Spårvägen friidrotts 100-årsbok).
