Karl-Åke Axelsson – dubbel svensk fristilsmästare
Karl-Åke Axelsson, född 1933, vann två SM-guld i brottningens fristil i mitten av 1960-talet. Han har sedan verkat många år som ledare i Spårvägen och som sådan sett sin son Claes Axelsson även han bli fristilsmästare, 1982.
Karl-Åke berättade på försommaren 2020 om sin framgångsrika brottningskarriär:
– Jag är uppvuxen utanför Enköping och i 17-årsåldern hängde jag med ett par bondgrabbar på brottningsträning. Vi cyklade 1,5 mil till träningarna. Ett par år senare var det några enköpingskompisar som hade börjat tävla för Spårvägen och det tog in mig också. Spårvägen lockade dessutom med en turné till Östtyskland.
Karl-Åke arbetade något år i Spårvägens busshallar vid Hornsberg men återgick sedan till att arbeta som rörmokare. Till skillnad från många av hans idrottskamrater i Spårvägen var han inte någon längre period spårvägare i arbetet.
– I början tränade vi i en gymnastikhall vid vagnhallen vid Birger Jarlsgatan (Norrhallen). När SL-hallen stod klar 1965 flyttades all verksamhet dit.
– Jag tränade tre kvällar i veckan. Först uppvärmningsgymnastik, sedan sparrade vi någon timme. Mina styrkor låg i att jag var smidig och följsam, motståndarna visste aldrig var de hade mig. Bäst var jag på bensax.
Karl-Åke vann alltså två SM-guld i fristil. Dels 1963 i lättvikt (68 kg), dels 1965 i fjärdervikt (62 kg).
– Första SM-guldet är mitt bästa spårvägsminne. Inför finalen var min motståndare, Harald Johansson från Nyköping favorit. Men jag vann trots att alla tippade mig som förlorare.
– Även vid mitt andra SM-guld, 1965 efter finalseger mot Edvin Vesterby, var jag nederlagstippad, jag skulle inte ha en chans. Men jag fixade det.
Efter SM-segern 1965 blev Karl-Åke uttagen till VM i Manchester. ”Men jag blev utslagen tidigt”. Det blev Karl-Åkes enda internationella mästerskap.
Karl-Åke var som bäst när han var 30 – 32 år. Han var bättre i fristil men blev också SM-fyra i grekisk-romersk stil.
– När jag börjar någonting då lägger jag inte av vid första tillfället utan kör linan ut. Så jag var som bäst efter 30.
Karl-Åke blev Spårvägen trogen resten av karriären, och under många år som ledare. När Gunnar Redhult, gick från att vara brottningsordförande till ordförande för hela Spårvägen 1976 gick Karl-Åke in som ordförande i brottningssektionen.
– Vi hade ett kanonlag när jag var ordförande, alla som kom till Stockholm kom till Spårvägen, och vi vann flera Lag-SM. Men som ordförande måste man också jaga pengar, det vi fick från huvudstyrelsen räckte inte. Jag såg till att kompisar som hade egna firmor gick in som sponsorer.
Som ordförande fick Karl-Åke även se sonen Claes vinna SM 1982.
– Men min andra son Magnus var egentligen en större talang, men han skadades tidigt och fick aldrig möjligheten att visa vad han kunde.
Karl-Åke har följt Spårvägen även efter att han slutade som ledare. Två saker gör honom lite ledsen, dels att det inte längre skrivs nästan någonting om brottning i tidningarna, dels att han inte har något större förtroende för nuvarande brottningsledning i Spårvägen och mellan raderna kan vi förstå att Karl-Åke önskar ett byte av ledningen för Spårvägen brottning i början 2020-talet.
Fullständigt namn: Karl-Åke Evald Eugén Axelsson.
Född: 3 oktober 1933.
Familj: fru Monica, barnen Marie, Claes, Ylva och Magnus.
Arbete: rörmokare, busshallen i Hornsberg något år, sedan rörmokare, verkmästare, kontrollant på fjärrvärme i eget företag.
Idrottssläktingar: sönerna Claes (SM-vinnare i brottning 1982, 1983, 1984 och 1985) och Magnus (bl.a. Lag-SM-vinnare i brottning).
Klubbar: Enköpings BK (ca 1950–52), Spårvägens GoIF (1953–68).
SM-guld: 1963 (fristil, 68 kg-klassen), 1965 (62-kg-klassen).
Spårvägens SM-guld nummer 32 och 36.
Anders Johrén 2020
