Jens Olsson – gjorde avgörande insatser när Spårvägen vann sitt första och enda Lag-SM i badminton
Jens Olsson gjorde avgörande insatser när Spårvägen 1991 vann sitt första och, till och med 2020, enda Lag-SM i badminton. Några veckor tidigare hade han vunnit SM i singel, ett av hans totalt fem singel-SM varav fyra i Göteborg och Västra Frölunda.
Jens Olsson började som 6–7-åring spela bordtennis men när familjen något år senare flyttade till ett annat samhälle, där det inte fanns någon bordtennisklubb, blev det badminton.
– Därefter hade jag något års uppehåll när jag var 10–11, berättade Jens 2020. Sedan fortsatte jag med badminton, det var roligt och där fick man spela i hela Sverige. Jag spelade även fotboll och handboll men där var det mest lokala matcher.
Efter grundskolan flyttade Jens till Malmö och badmintongymnasiet.
– Det blev lite fladdrigt efter gymnasiet och under militärtjänsten tränade jag dåligt. Efter lumpen bytte jag till Göteborgs BK, jag pendlade dit från Färgelanda (cirka 11 mil). Först då började jag satsa ordentligt, vid 20 års ålder. Innan var det mest lek.
Satsningen gav resultat. Han vann sitt första SM-guld i singel som 23-åring (för Göteborg) och 1990 bytte han till Spårvägen.
– Jag fick ett erbjudande av Spårvägen och de hade en intressant satsning. Det var väldigt bra för mig att komma till Spårvägen. Jag behövde ett miljöombyte och hade bra kompisar i Stockholm. Det tog ett halvår innan jag var acklimatiserad. Jag tränade mest i Enskede badmintonhall och i SL-hallen i Midsommarkransen men även i Täby där jag bodde under den här tiden.
Under sin spårvägstid vann Jens ett SM i singel och ett i lag, båda 1991. I singelfinalen i Malmö i början av februari besegrade han Jonas Herrgårdh, Frölunda, med 15–12, 15–11.
– Det börjar kännas bättre nu även om jag inte riktigt är på topp, sade Jens till Dagens Nyheter den gången.
Samma månad blev Spårvägen svenska lagmästare i badminton. Semifinalen mot Malmö BK spelades i SL-hallen 12 februari och blev en rysare. Det blev 5–5 i matcher, 10–10 i set, och Spårvägen stod som segrare först efter bollräkning.
Finalen spelades i Göteborg den 24 februari mellan Spårvägen och Västra Frölunda. Dagens Nyheter rapporterade: ”Spårvägen från Stockholm blev för första gången svenska lagmästare när lag-SM avgjordes i Göteborg på söndagen. Spårvägen, med nykorade svenska singelmästaren Jens Olsson i laget, vann med 6–4 över Västra Frölunda. Jens Olsson vann en viktig singelmatch mot Per-Gunnar Jönsson, fjolårets svenska mästare. P-G Jönsson ledde med 14–12 i en hård tresetare och hade matchboll mot Jens Olsson. Men Olsson redde ut hotet och tog fem raka bollar och vann matchen med 17–14. Den avslutande mixdubbeln blev avgörande för var SM-guldet skulle hamna. Inför den matchen ledde Spårvägen med 5–4 och en Frölundavinst hade inneburit att Frölunda blivit svenska mästare i kraft av flera setvinster. Men återigen hade Jens Olsson en avgörande roll. I par med Jeanette Kuhl slog Spårvägen Frölundas mixedpar Manfred Mellqvist och Jeanette Ryrman med 15–5, 15–10. Dessförinnan hade Spårvägens båda singeltjejer Christine Magnusson och just Jeanette Kuhl vunnit sina matcher.”
– Lagguldet var väldigt roligt. Det var en väldigt jämn match. På läktarna var det bara frölundasupportrar men det var vi som vann. Det var höjdpunkten under min spårvägstid, konstaterar Jens nästan 30 år efter triumfen.
Jens var som bäst rankad fyra i världen. Men den rankingen byggde på grandprixpoäng som i början av tävlingsår kunde ge missvisande resultat. ”Men jag var nog topp-10 när jag var som bäst”, menar Jens.
Jens menar att hans styrkor låg i att han var ”bra på nätet och hade ett ganska bra anfallsspel men var sämre defensivt”.
– Jag var hyfsat kapabel slagmässigt och tekniskt duktig. Jag kunde vinna mot vem som helst i en match, men hade svårt hålla en hel turnering. Jag var inte tillräckligt fysiskt stark.
Förutom hans SM-meriter har Jens varit etta i Copenhagen Masters, tvåa i Denmark Open, etta i Swedish Open och Swiss open samt varit bronsmedaljör på EM 1994. Jens har även deltagit i två OS, 1992 och 1996. Från segern i Copenhagen Masters berättar Jens att ”i finalen mot Poul-Erik Høyer, OS-mästare 1996, var det 1200 på läktarna, 1190 höll på dansken och 10 på mig”.
Jens fortsatte flera år att spela i tyska ligan för Eintracht Südring i Berlin. Han var även tränare i Frölunda och i början av 2000-talet blev han förbundskapten för det svenska badmintonlandslaget.
– Jag lade egentligen ned min elitsatsning efter 1996 även om jag fortsatte att spela ytterligare ett antal år.
Jens har bara gott att säga om det Spårvägen som han representerade under två i början av 1990-talet:
– Det var en väldigt stor förening och ett stort engagemang med en satsning på oss elitspelare, ungdomsverksamheten var då inte så betydande. Spårvägen hade ett kanonlag, man hade köpt ihop ett lag. Det fanns många bra spelare i klubben. Det var en väldigt rolig tid!
Jens vill även framhålla Spårvägens tränare Janne Sahlström. ”En bra tränare och bra människa”.
Fullständigt namn: Jens Christer Bertil Olsson.
Född: 15 december 1964 i Färgelanda.
Familj: fru Anna, barnen Thea (f 2004), Tom (f 2005) och Tuva (f 2008).
Bott: Färgelanda (–1980), Malmö, Göteborg, Täby (1990–92), Göteborg (1992–2005), Trollhättan (2006–).
Längd/tävlingsvikt: 193 cm, 84 kg.
Arbete: badmintonspelare, förbundskapten i badminton (2002–04), egen företagare (bl.a. eget café, –2020), säljare för racketmärken (Forza, 2020–).
Klubbar: Valbodalen BMK (1973–82), Göteborgs BK (1983–90), Spårvägens GoIF (1990–92), Göteborgs BK (1992–94), Västra Frölunda BK (1994–95), BC Eintracht Südring (Berlin, 1994–2000), Västra Frölunda BK (1996–2001).
Bästa spårvägskamrater: Jörgen Tuvesson, Christine Magnusson, Thomas Kihlström, samt alla andra i laget.
Bästa spårvägsminne: SM-guldet i lag 1991.
SM-guld: 5 gånger i singel varav en i Spårvägen (1991), 1 gång i dubbel (1989 för Göteborg), lag 1991 (med Spårvägen).
OS-starter: 1992 och 1996 (16-delsfinal båda gångerna).
EM: singel brons 1994, lag guld 1992, 1994 och 1996.
Spårvägens SM-guld nummer 254 och 256 (lag).
Anders Johrén (2020)
