SM-GULDVINNARE

Jan-Ove Waldner om sitt liv som spårvägare

Jan-Ove Waldner är Spårvägens genom tiderna främsta idrottare. Under 23 år representerade han Spårvägen. Som spårvägare blev han 1997 världsmästare i både i singel och lag, han har vunnit OS-guld och rankades 2014 av Dagens Nyheter som Sveriges genom tiderna tredje främste idrottare, efter Björn Borg och Zlatan Ibrahimovic.

Här berättar Janne, i april 2021, om sin tid i Spårvägen.

– Jag var 6 år när jag började spela i Spårvägen, i SL-hallen och i Aspuddshallen på Hägerstensvägen 100. Jag var så kort, nådde knappt upp till bordet och de sade att jag får vara med som maskot. Men jag blev snart inplockad och fick börja spela.

J-O spelade inte bara bordtennis. Han spelade en del tennis, fotboll i IK Tellus, men det var pingis som hela tiden var den främsta sporten.

– Det fanns ett bordtennisbord på morfars landställe i Huddinge, vi hade ett bordtennisbord i källaren hemma i Bredäng, även i skolan hade vi bordtennisbord. Ungefär samtidigt som jag började spela vann Stellan Bengtsson VM. Det var mycket pingis överallt.

JO vann alla ungdomstävlingar som gick att vinna och redan 1981, då han var 15 år, vann han sitt första Svenska mästerskap, i dubbel tillsammans med Mikael Appelgren. JO blev då tidernas yngste seniormästare i bordtennis.

Ännu 40 år efter sitt första SM-tecken minns JO finalen väl.

– Det var mot Michael Nilsson och Roger Lagerfeldt. Vi låg under i slutet av matchen men ju längre duellerna blev, desto fler bollar vann vi.

Dagens Nyheter skrev om finalen: ”Rekordunge Jan-Ove Waldner, en härlig fighter, som inte är så många centimeter högre än pingisborden, har en väldigt fin allsvensk säsong bakom sig, han har rakat ihop mesta poängen. Det var därför ingen sensation att han och Appelgren, proffset som för dagen också tävlade för Stockholms Spårvägar, skulle ta hem SM. I en rysare på väg till finalen slog de ut fjolårets mästarpar Ulf Thorsell och Tommy Danielsson i en fyrsetare som blev den verkliga publikfesten. Appelgren spelade inspirerat. Och i finalen var det 15-årige Waldners tur.” När finalmotståndarna gick upp till 9–3 i femte och avgörande set trodde många att det var kört. Men Waldner och Appelgren ville annorlunda. DN igen: ”Vi loopade mer så vi slapp hamna i underläge, menade Waldner. I början hade jag tvekat litet i vissa lägen men nu spelade jag ut och då satt bollen där.” Appelgren/Waldner vann till slut finalen mot Michael Nilsson och Roger Lagerfeldt med 21–19, 12–21, 13–21, 21–14, 21–16.

Sitt andra SM-guld vann JO året efter i mixed tillsammans med den nästan sex år äldre Anneli Hernvall.

– Jag vann tre SM-guld med henne. Hon var landslagsspelare och vår finalmotståndare Eva Strömvall var rädd för mina servar. Men det blev inte så mycket mixedspel. Jag spelade någon gång internationellt med Pia Eliasson men vi var chanslösa mot kinesiskorna. Efter 1983 spelade jag bara singel, dubbel och lag.

År 1983 vann Janne sitt första singelguld efter finalseger 3–0 mot Mikael Appelgren. Därmed fick Janne revansch för EM ett år tidigare, då han som 16-åring gick till final och där bara var några bollar från att besegra Appelgren.

– Det var nog bra att jag fick stryk i första EM-finalen och även första VM-finalen. Då hade jag något att jaga. Sedan kom OS och jag fick något nytt att jaga. Det var bra.

Janne vann totalt nio SM-guld i singel varav sex för Spårvägen. JO berättar att han efter 1986 års final, där han i femte och avgörande set mot Erik Lind låg under med 18–20 men till slut kunde vinna med 22–20, fick en fråga från en journalist om han ”ökade på slutet när han kände sig hotad”.

– Erik är fortfarande förbannad på den journalisten. Det var en så hård match, det skiljde nästan ingenting mellan oss.

Trots alla framgångar i singel är det de två lag-SM-gulden som JO gärna lyfter fram som sina största spårvägsögonblick. Spårvägen vann lagguldet både 1983 och 1984.

– Laggrejer är med bland de största. 1983 års lagguld är Spårvägens största framgång. Sedan spelade vi i Europacupen för klubblag i Budapest, men fick stryk i kvartsfinalen mot det som var Ungerns landslag.

JO Waldner lämnade Spårvägen och tävlade under några år för dels Ängby, dels Kalmar, vid sidan av de tyska klubbar han också representerade.

– Jag ville ju tävla för Spårvägen men allt tog slut. Det fanns inget lag, inga pengar, inga pensionsavsättningar. Jag väntade men Ängby gav mig ett erbjudande och då försvann jag.

Janne kom ändå tillbaka och under en fyraårsperiod när han kanske var som allra bäst, 1986–91, tävlade han för Spårvägen. Han återkom till klubben som 45-åring då han 2010 vann sitt sista SM-guld.

Jan-Ove Waldner representerade Spårvägen i totalt 23 år och det är ingen tvekan om att det är Spårvägen som är JO:s klubb.

– Spårvägen är den bästa klubb vi kunde vara med i. Vi fick resa överallt, vi åkte i bussar runt om i hela Sverige. Det var så många som ställde upp ideellt. Vi hade väldig tur att vi kom till Spårvägen. Spårvägen var stort, jag har mycket att tacka Spårvägen för.

Några snabbfrågor:

Viktigaste tränarna och ledare i Spårvägen:
– Marita Nejdert, Gunnar Winbrandt (alltid lagledare), Ulf Danielsson, Johan Messa, även Kjell-Åke Waldner och Mikael Appelgren.

Gör du något med Spårvägen idag?
– Jag är alltid nere och kollar matcherna, även om det under Corona-året inte blivit så mycket av det. Bortamatcherna kollar jag på tv.

Har du släktingar som varit duktiga i idrott?
– Storebror Kjell-Åke förstås, duktig bordtennisspelare och landslagstränare. Mamma och pappa var duktiga i bowling. Men alla i familjen har varit duktiga i bollsporter.

Noteras kan att både mamma Marianne och pappa Åke var mycket engagerade i Spårvägens bordtennisverksamhet. Mamma Marianne mådde inte bra när Janne lämnade Spårvägen och gick över till Ängby.

Bästa spårvägsminnet?
– Första SM-guldet i lag. Då håller vi på hela säsongen med slutspel och visar att vi är bäst över en hel säsong. Singel-SM är över en helg.

Bästa spårvägskamrater?
– Brorsan och Äpplet.

Till sist: många idrottare har ibland svårt att minnas alla segrar, och förluster, som de varit med om. Så inte Jan-Ove Waldner. Han kan rabbla setsiffror från SM-matcher som spelats mer än 30 tillbaka i tiden. Han kan berätta om bollar och om skeenden i matcher på ett sätt som ingen annan som denne artikelförfattare har mött. Så JO har inte bara presterat det allra bästa som en spårvägare någonsin har gjort. Han kan även berätta om det i minsta detalj.

Anders Johrén 2021.

Individuella SM-guldvinnare

Flera hundra personer har vunnit individuella SM-guld för Spårvägen. Här presenteras några av alla dessa idrottshjältar.

På sidan individuella Svenska mästare finner du övriga presenterade Svenska mästare.

De första 100 åren – Spårvägen friidrott 1919 – 2019. En 640 sidor initierad berättelse om allt som Spårvägen friidrott varit med om under de första 100 åren. Boken kan köpas för endast 300 kr + frakt.

Mer information finns på Spårvägen Friidrotts webbplats [Öppnas i ett nytt fönster]. Det går också bra att enkelt beställa i formuläret på sidan om Spårvagen 100 år.

Spårvägen GoIF 100 år – 1919 – 2019. En jubileumsskrift baserad på tidigare artiklar i Spårvägen Sport, inklusive klubbpresentationer för alla idrotter, ledare och statistik. Skicka ett e-postmeddelande till info@sparvagen.nu för beställning eller beställ på sidan Spårvagen 100 år.

Meny