I söndagens DN ägnas två helsidor åt den bräckliga ekonomin för landslagssimmare under den yppersta eliten. Det är Spårvägens Isak Eliasson som väckt frågan. Med vid intervjun var också Spårvägens kanslichef Jonathan Wik. Isak ägnar 30 timmar i veckan åt träning, han studerar på halvtid och försöker hitta timmar i arbete här och där. Men når inte upp i summor som gör att han kommer ”in i det svenska systemet”. Spårvägen ställer upp ekonomiskt så gott man förmår, men förbundet bidrar inte med ett öre. Isak har inga tävlingsställ att sälja reklam på, men skulle kanske kunna tänka sig att tatuera in ett firmanamn på kroppen mot en rundlig summa. Den här ekonomiska situationen tycks gälla de flesta idrotter. Det tål att tänka på när vi hejar på våra svenska stjärnor framför TV:n.
Isak satsar på att platsa i de lagkappslaget svenska simförbundet nu satsar på. Individuellt gäller 100 och 200 m frisim. Längst bort i pipen ligger OS 2028.
Nu är sagan slut
21 mars Michelle Coleman har efter en tids längre uppehåll i simningen beslutat att avsluta sin karriär, Hon är en av de mest framgångsrika idrottarna i Spårvägen genom tiderna. Bara…