NYHETER

Filmen om OS 1964 började med att man såg en boll i rörelse i luften. Inget annat, men man hörde ljud av gnissel från skor och smällar av slag mot bollen. Vad rörde det sig om? Kameran sänktes, nät blev synligt och spelare. Det var volleyboll.  Om än en världssport, så var den  inte så vanlig Sverige. Men hösten 1964, när SL Sporthall togs i bruk, bildades en volleybollsektion i Spårvägen.

I dag drivs verksamheten i Skärholmen. 100 medlemmar, enbart kvinnor/flickor. När förbundet bröt seriespelet på grund av coronan, låg Spårvägens lag i div 2 Östra trea med 13 av 14 matcher spelade. Ett bra lag alltså. Därtill finns ett flicklag U13 plus fyrmannavolley upp till 15 år.
I SL Sporthall hördes från hallen oftast kommandon, rop, skrik och kanske svordomar, men ibland hördes bara skratt. Det var ett gäng kvinnor och män i skilda åldrar, som försökte sig på att spela volleyboll i en salig röra på planen. Det visade sig vara en mycket svår lagsport, misstagen var många, skratten likaså. Hans Kindblad hade startat upp verksamheten. I början deltog man i spel inom Korpen, så småningom med övergång till seriespel nationellt.Det fanns både herr- och damlag, men damerna var genomgående bättre och blev med tiden ”herre” på täppan. Herrlagen lades ned. Ett nedslag år 2004 visar på damlag i div 1, 3 och 4 samt flicklag i 13, 15, 17 år.

Parallellt med verksamheten i SL Sporthall hade man umgdomsverksamhet i Skärholmen. Under John Lundqvists ledning byggdes ett flicklag upp som 1998 vann JSM 20 år och samma år gick upp i seniorernas Elitserie. 2001 lade man ned på grund av spelarbrist. 2006 erövrade Spårvägen ett brons i USM.