Fredrik Kessiakoff – SM-guld för Spårvägen och bergströjan i Tour de France
Fredrik Kessiakoff var i sina bästa stunder en av världens främsta cyklister. Det visade han bland annat genom att cykla sig till den prickiga bergströjan i Tour de France och vinna en etapp av Spanien runt. Dessförinnan hade han satsat på en karriär som mountainbikeåkare. Det var i den rollen han vann ett VM-brons, två individuella SM och tre lag-SM-segrar i Spårvägens färger.
Fredrik Kessiakoff köpte 14 år gammal sin första mountainbikecykel, började tävla året därpå och blev 1996 fyra i de svenska mästerskapen. Via Hammarby, Polisen och Team Crescent kom han till Spårvägen 2004.
– Spårvägen hade hela tiden varit en aktiv förening och var mycket associerad med Flottsbron, där det bl.a. arrangerades SM-tävlingar, berättade Fredrik 2021. Det var en välbekant och familjär förening med mycket ideell verksamhet som jag uppskattade.
Fredrik hade redan blivit proffs och kombinerade tävlande för Spårvägen i Sverige med att köra för Siemens-Cannondale nere på kontinenten.
– Jag tävlade mest internationellt och bodde utomlands i Italien och Schweiz. Det var framför allt på SM som jag tävlade i Sverige och för Spårvägen.
Fredrik vann två individuella SM, båda i XCO, och tre lag-SM, två i stafett och ett i tempo, i Spårvägens färger.
Det första guldet vann han 2004 på hemmaplan vid Flottsbrobacken i Huddinge. Fredrik tog tidigt greppet om loppet och ledde efter det första av sex varv med 22 sekunder.
– Det var inte planerat att sticka iväg direkt, sade Fredrik till Dagens Nyheter.
DN fortsatte: ”Men det var nära att Fredrik blivit snuvad på guldet, i mitten av loppet fick han en svacka och inför sista varvet var Magnus Palmberg, Sandvikens CK, ikapp och förbi. Men Kessiakoff hade krafter kvar och i mål var guldet hans.”
Fredrik fick tiden 2.01.22, 34 sekunder före Palmberg.
Det andra individuella guldet vann han 2006 i Uddevalla, 2 minuter och 48 sekunder före tvåan Emil Lindgren, Hakarpspojkarna, och 3.47 före trean Magnus Palmberg, Hammaren.
– Jag minns både tävlingen och banan, fortsatte Fredrik 2021. Jag hade väldigt bra form, det var ett kontrollerat lopp. Det var en mycket mer utmanande bana i Flottsbro men i Uddevalla hade jag full kontroll. Jag behövde aldrig riktigt gå på rött, utan kunde köra på en mer behaglig nivå.
– Jag blev också bättre internationellt de här åren, 2004 hade jag inga internationella resultat men 2005–07 började jag vara på pallen regelbundet på världscuperna, vann även ett VM-brons på Nya Zealand 2007.
Trots de båda individuella SM-gulden för Spårvägen är det lagsegrarna som är hans allra bästa spårvägsminnen.
– Stafetterna var väldigt roliga. När jag var hemma i Sverige och var på SM var det kul att göra detta med klubben. Det gjorde att vi fick flera starter på en och samma vecka och vi kunde hjälpa klubben till framskjutna placeringar.
Under Fredriks tre år i Spårvägen, 2004–06, vann han alltså SM-guld både 2004 och 2006 men 2005 var han inte med på SM. Det var en alldeles speciell historia.
– Vi var bara två stycken i mitt proffsteam det året och min kollega var schweizisk mästare och som mästare fick man köra alla lopp i en mästartröja. Om jag också hade vunnit hade även jag haft en mästartröja och ingen av oss hade då kört i det egna lagets tröja. Så jag fick order av mitt lag att inte vinna SM. Jag ville inte åka SM och inte få vinna så jag skyllde på att jag var sjuk. Helgen innan hade jag tävlat på hög höjd, 2600 m, i USA och hade fått höghöjdssjuka och var tvungen att åka ned till 2000 m. Så jag hade en ursäkt och sade att jag fått order av läkaren att ta det lugnt och lämna wo på SM. Det stämde alltså inte men jag ville inte åka dit och bli tvåa. Jag kanske gav bort ett SM.
Fredrik satsade hårt på OS 2008 men då han bara blev 17:e bytte han från mtb till landsvägscykel.
– Jag var besviken på mig själv, en 17:e plats var inte vad jag siktat på, och jag hade även blivit illa behandlad av mitt lag. Det saknade professionalitet, bland annat var det inställda löner utan grund. Då sökte jag en ny utmaning. Jag bytte till landsväg, det blev en nytändning. Det är en helt annan professionalitet på landsväg, jag blev omhändertagen på ett mycket bättre sätt.
Som landsvägscyklist vann Fredrik bland annat bergatröjan i Tour de France 2012, Österrike runt 2011, etappseger (tempo) i både Spanien runt och Schweiz runt.
Vad var det som gjorde Fredrik till en så bra cyklist?
– Jag hade bestämt mig för att bli en duktig cyklist, jag var orädd för de utmaningar som fanns. Världsscenen i cykel finns inte i Sverige utan nere i Europa men då måste jag även kunna bo därnere. Det sporrade mig att ta mig an utmaningen. Den gjorde att jag regelbundet fick internationell konkurrens. Alla är inte beredda att ta det klivet. Men du måste bo nere i Europa, inte bara resa upp och ned.
Fredrik hade även goda fysiska förutsättningar, en stor motor och hög syreupptagning. Han blev tidigt jämförd med kenyanska maratonlöpare.
– Jag hade väldigt fina testvärden, så fysiken fanns. Att jag dessutom hade ett eget driv och att jag utsatte mig för hård konkurrens bidrog till att jag lyckades så bra som jag gjorde.
Fredrik fortsatte sin elitsatsning fram till 2014 men har även därefter haft nära kontakter med cykelsporten. Sedan 2019 är han förbundskapten för Sveriges mtb-landslag.
Det finns många filmer på youtube med Fredrik Kessiakoff. Här är några:
- Etappseger i Österrike runt 2011.
- Fredrik berättar om motion och cykel.
- Etapp 8 av Tour de France 2012 och intervju med Fredrik efter etapp 8 av Tour de France 2012.
- Fredrik i Team Astana 2014.
Fullständigt namn: Fredrik Carl Wilhelm Kessiakoff.
Född: 17 maj 1980 i Nacka.
Familj: fru Maria, sonen Adam (f 2019).
Bott: Nacka, Aten, Frankfurt, Saltsjöbaden, som proffscyklist i Italien, Schweiz och Monaco (sammanlagt tolv år utomlands), Kungsholmen, Hammarby sjöstad (2020–).
Längd/tävlingsvikt: 175 cm, 62 kg.
Arbete: cyklist (–2014), tävlingsledare och banchef för Velothon Stockholm samt för Vattenfall World Triathlon (2015–17), förbundskapten mountainbike (2019–).
Klubbar i Sverige: Hammarby IF (1994), Stockholmspolisen (1995–99), Team Crescent (2000–03), Spårvägens CF (2004–06), Götene CK (2007–09), Skara CK (2010–14).
Proffsteam: Motorex Bianchi (2003), Siemens-Cannondale (2004–05), Cannondale-Vredestein (2006–07), Full Dynamix (2008), Fuji-Servetto (2009), Garmin-Slipstream (2010), Astana (2010–14).
Bästa spårvägskamrater: Calle Friberg, familjen Häggqvist (pappa Kennet var ordförande, två söner tävlade i Spårvägen).
Bästa spårvägsminnen: stafetten i mtb 2006 (”en extremt positivt dag för klubben, på kvällen åkte jag ned till Göteborg, tog färjan till Kiel och ner till kontinenten på vidare äventyr”).
OS-deltagande: 2004 (12:a mtb) och 2008 (17:e mtb).
VM: bl.a. 3:a XCO 2007.
EM: bl.a. 3:a 2007 och 7:a 2008.
SM-guld: i Spårvägen: mtb XCO (2004 och 2006), lag: mtb stafett (2004 och 2006), mtb lag tempo (2006). Flera SM-guld mtb för andra klubbar, framför allt i Götene.
Övriga främsta meriter: mtb: en XCO-seger i världcupen, bergatröjan i Tour de France 2012, seger i Österrike runt 2011, etappseger (tempo) i Spanien runt, etappseger (tempo) Schweiz runt (tempo).
Spårvägens SM-guld nummer 588, 590 (lag), 625, 626 (lag), 627 (lag).
Anders Johrén (2021)
