Ibland tror jag att det är jobbigare att se ett lopp framför TV:n än att delta i själva loppet. Åtminstone när Kalle Berglund springer. Kvällens första VM-semifinal på 1500 meter blev stökig. Kalle backade ned till sista plats, en medveten handling kom det att visa sig, dels för att undvika knuffar och trassel, dels för att spara krafter för loppets slutfas. Bra så, men när han vid klockringningen fortfarande ligger sist med en radda världslöpare framför sig blir det litet jobbigt. Det är orimligt att tro att Kalle skall komma bland de fem främsta och kvalificera sig för finalen. Men han avancerar framåt. Vid 100 kvar ligger han runt 10:e plats, men sedan springer Kalle snabbare än någon annan i fältet. Han passerar bland andra Filip Ingebrigtsen och förpassar honom till åskådarläktaren och går över mållinjen som femma på linje med tvåan, trean och fyran i loppet. Puh! Kalles tid blev 3.36.72. Att nå finalen har varit Kalles mål under året. Senast det begav sig med svensk i en stor final på 1500 m var 1960 vid OS i Rom då Dan Waern kom fyra i finalen, vilket för övrigt blev till en besvikelse för svenska folket, som hade tänkt sig något mer metallaktigt, gärna 20-karatigt.
