Från början var alla medlemmar i idrottsföreningen också anställda i trafikbolaget. Höjdpunkter i tävlingsverksamheten var svenska och nordiska spårvägsmästerskap. Redan 1930 togs de första kontakterna för nordiskt utbyte mellan spårvägsstäder, då friidrotts- och fotbollssektionerna gästade Köpenhamns Spårvägar. Färden företogs i en ”långskorpa”, en busstyp för många passagerare. 1936 inbjöd Oslo till ”De nordiska huvudstädernas tävlingar”, där Helsingfors fullbordade fyrklövern.
1952 stiftades Nordiskt spårvägsidrottsförbund med 17 städer och mästerskap i 8 skilda idrotter. Själva stiftandet hade sin egen historia. Norges representant var Kåre Arnesen, Bergatrollet kallad. Lång, gänglig, slank, stort hårburr. Denne hade avvikande åsikter på många punkter och enighet gick inte att uppnå. Under dagen hade Kåre fått sig en del under västen och de övriga mötesdeltagarna insåg att han förr eller senare skulle somna. Filibustertalande a la amerikanska kongressen vidtog och äntligen, fram på natten, somnade Bergatrollet över konferensbordet. Med diskreta klubbslag fastställdes alla punkter och när Bergatrollet vaknade till var bildandet ett faktum. Kåre kom ändå att bli en viktig och mycket trevlig del av verksamheten i många år framöver.