Claes Axelsson – åtta SM-guld för Spårvägen
Claes Axelsson, med pappa Karl-Åke som dubbel svensk mästare, vann allt som gick att vinna på nationell nivå som ungdom och junior och vann även nio senior-SM för Spårvägen, individuellt och i lag, innan han var tvungen att sluta på grund av skada 24 år gammal.
Det var naturligt att Claes Axelsson, med pappa Karl-Åke som dubbel svensk mästare i brottning, provade på brottning redan i tidig ålder.
– Jag gick min första match som sexåring, berättade Claes 2020.
Claes spelade även fotboll och ishockey men från tolv års ålder blev det bara brottning. Han vann fem USM, tre i fristil och två i grekisk-romersk, och tre JSM. Han fick internationella juniorframgångar 1981 (yngre JVM i Colorado Springs) och 1983 (femma på JEM i Leipzig). Lika bra gick det inte i JVM 1983 i Los Angeles (två förluster).
1983 och 1984 var han som allra bäst och var aktuell för OS 1984. Han var till exempel sjua på EM i Jönköping 1984. Men under en tävling i England trampade han snett på en matta och fick en allvarlig knäskada. Läkarna sade att en operation innebar 50 procent möjlighet att bli helt frisk men också 50 procent risk för steloperation.
– Den risken ville jag inte ta. Men sedan kunde jag inte träna för fullt och på matcherna kunde jag inte försvara mig ordentligt på grund av knäskadan.
Claes kunde ändå vinna fristils-SM ytterligare två år, 1984 och 1985 (han hade redan vunnit 1982 och 1983) samt Lag-SM 1986 och 1987.
– Jag lade av 1987, mest på grund av skadan. Då var jag less, flyttade till Dalarna, gifte mig och fick barn.
Claes hade talangen för brottning, var duktig på dyken och saxar. Han borde kunnat göra mycket mer av sin brottarkarriär om han inte blivit skadad när han var 21 år.
– Jag hade bra tränare i Börje Öberg, Tibor Babosch och Lazlo Klinga. Jag var mycket nere hos Lazlo i Ungern och tränade med ungerska landslaget.
Claes vann alltså fyra individuella SM-guld, alla i fristilens fjädervikt (62 kg). Här är några ord om dessa SM-guld.
1982: Claes släppte inte en enda baklängespoäng och var förkrossande överlägsen i alla sina fem matcher. Hans väg till SM-guldet: Adam Czolowski, Viskafors, tekniskt fall 5.29 (vid ställningen 12–0). Björn Selldén, Västerås, fall 5.59 (12–0). Conny Larsson, Björnen, tekniskt fall 1.47 (12–0). Anders Broström, Hammarby, fall 0.35 (4–0). Håkan Pettersson, Västerås, fall 2.28 (6–0).
1983: I finalen mot Adam Czolowski, Viskafors, vann han på tekniskt fall efter 3.23, då han ledde med 12–0. Claes utsågs av Dagens Nyheter till hela turneringens bästa brottare.
1984: Claes Axelsson vann sitt tredje SM-guld men han fick kämpa hårt för att slå Zeljko Radetic från Värnamo med 3–1.
1985: Claes tog sin fjärde raka titel i 62-kilosklassen då han i finalen besegrade Teodoro Dikanda, Lidköping, med 12–2.
Spårvägen hade ett riktigt bra lag på 1980-talet med bland annat åtskilliga Lag-SM i fristil. Claes menar att framgången berodde på att ”tränaren Börje Öberg fick ordning på ett antal missanpassade ungdomar”. ”Men vi trivdes också väldigt bra med varandra.”
Efter brottarkarriären är Claes stora fritidsintresse hundar och jakt. Han jagar varje helg, från björn och nedåt.
Fullständigt namn: Claes Åke Axelsson.
Född: 19 februari 1963.
Familj: dottern Mikaela (f 1991).
Idrottssläktingar: pappa Karl-Åke (dubbel svensk mästare i brottning), lillebror Magnus (svensk lagmästare i brottning).
Längd/matchvikt: 169,5 cm, 62 kg.
Bott: Tyresö, Mariatorget, Midsommarkransen, Borlänge/Grängesberg (1988–99), Tyresö, Solna (2007–).
Bästa spårvägskamrater: Parviz Khosravi, Sonny Broman, Josef Doka.
Bästa spårvägsminnen: Ungernresorna, första Lag-SM-guldet.
Arbete: rörmokare.
Klubbar: Spårvägens GoIF (1969–87), Domnarvets brottningsklubb (1988–89).
Tränare: Börje Öberg, Tibor Babosch, Lazlo Klinga.
SM-guld: 1982, 1983, 1984, 1985 (fristil, fjädervikt). Lag: 1983, 1984, 1986, 1987, 1988.
Spårvägens SM-guld nummer 144, 153 (lag), 161, 166 (lag), 174, 181, 192 (lag), 213 (lag), 233 (lag).
Anders Johrén (2020)
