Christine Magnusson – Sveriges bästa kvinnliga badmintonspelare
Christine Magnusson, senare Gandrup, rankas som en av Sveriges genom tiderna bästa kvinnliga badmintonspelare. Under fem år, 1988–92, representerade hon Spårvägen och under dessa år vann hon två VM-medaljer i dubbel, två EM-guld (i dubbel och i lag), och åtta SM-guld. Under hela sin karriär vann hon 22 EM- och VM-medaljer och mängder av SM-guld.
År 2020 berättade Christine Magnusson, senare Gandrup, hur det kom sig att hon som tioåring började spela badminton.
– En dag kom min mamma hem med en stor fruktkorg som hon vunnit i en korptävling i badminton. Jag hade ingen aning om vad badminton var men jag ville också vinna en sådan fruktkorg. Där vaknade mitt intresse för badminton. Det blev kärlek vid första träningspasset, jag blev superbiten direkt.
Det tog inte lång tid innan Christine besegrade sin mamma och redan som 16-åring var hon etablerad i det svenska landslaget. Som 17-åring vann hon sina första SM-guld och strax därefter flyttade hon till Karlskrona och blev heltidsproffs.
– Jag hade inställningen att jag verkligen ville bli bäst och var villig att lägga ned den träning som behövdes. Kineserna kom in i sporten och de tränade 2–3 gånger per dag, så ville vi hänga med var det heltidssatsning som krävdes. Därför gick jag till Karlskrona där det fanns tränare, sparring och andra förutsättningar för att kunna satsa. Jag var den förste som tog klivet och blev proffs. Det innebar ofta individuell träning på förmiddagarna och träning med laget på eftermiddagar och kvällar.
Christine hade talang, rörde sig lätt, hade en bra handled, ett enkelt och snabbt rörelsemönster och ett snabbt fotarbete. Hon var fysiskt stark med bra kondition.
År 1988 gick hon över till Spårvägen.
– Jag skulle flytta tillbaka till Stockholm och blev tillfrågad om att komma till Spårvägen. Spårvägen hade bra träningsmöjligheter, med bra tränare och bra sparring. Det var jätteviktigt. Vi tränade i SL-hallen och ibland kunde vi träffa på andra spårvägare i andra idrotter.
– Vi var flera som gick till Spårvägen, som ville utvecklas. Vi hade ett bra lag som vann SM. Det var kul att spela i lag och vinna tillsammans. Det är en del av samhörigheten att göra det tillsammans. Nackdelen var att vi hade speciella träningstider. I Täby, som hade en egen badmintonhall, kunde vi träna när som helst.
Det blev alltså åtta SM-guld för Christine under hennes år i Spårvägen. Det första kom i singel 1988. Så här skrev Dagens Nyheter: ”Affischnamnet på damsidan, Christine Magnusson, totalt tre SM-guld på måndagskvällen, fick oväntat lätt i singelfinalen mot Catrine Bengtsson, Göteborg. Göteborgskan spelade ut Christine i första, vann med förkrossande 11–2. Spårvägstjejen ledde sedan med 3–0 i andra när Catrine Bengtsson tvingades bryta matchen. Göteborgstösen stukade foten, sjukvårdare försökte kyla ned svullnaden, men ingenting hjälpte.
– Verkligen tråkigt att jag vann på det sättet, sade Christine. Jag var på gång efter det bedrövliga första setet då jag var nervös.”
Samma dag vann Christine alltså ytterligare två SM-guld, först i mixed tillsammans med klubbkamraten Thomas Kihlström och sedan i dubbel med Maria Eriksson från Aura.
Året efter, 1989, vann Christine singel och dubbel (återigen tillsammans med Maria Bengtsson, Aura). Singelfinalen vann hon mot Catrine Bengtsson, Göteborg med 9–12, 12–9, 12–11.
Dagens Nyheter skrev den gången: ”Christine Magnusson, 24-åringen från Spårvägen, infriade sitt favoritskap i badminton-SM i Växjö. Men Christine fick verkligen jobba för att vinna en otroligt rafflande damfinal inför 400 personer på måndagskvällen. Catrine Bengtsson från Göteborgs BMK hade dessförinnan en matchboll att avgöra, men å andra sidan hade Christine fem tillfällen att avgöra matchen.”
Även 1990 vann Christine både singel (finalseger mot Margit Borg, 11–0, 11–6) och dubbel (för tredje gången med Maria Bengtsson, Aura). Året efter vann Spårvägen, med Christine i laget, Lag-SM för första och hittills (t.o.m. 2020) enda gången.
Christine var kanske som allra bästa under sin tid i Spårvägen. Hon blev då dubbel VM-medaljör i dubbel, tvåa 1991 tillsammans med Maria Bengtsson och samma par hade kommit trea 1989. 1992 vann Christine EM-guld både i dubbel, med Lim Xiaoqing, och i lag. Hon har vunnit mängder med andra EM-medaljer genom åren, både under sin tid i Spårvägen och dessförinnan och efter. Som bäst var hon rankad femma i världen i singel och etta, tillsammans med Lim Xiaoqing i dubbel. Hon kom på 17:e plats i singel i OS både 1992 och 1996. 1994 blev hon åter europamästare i dubbel med Lim Xiaoqing.
Efter 1992 lämnade Christine Spårvägen och återvände till moderklubben Täby BMF. Snart 30 år efter Spårvägstiden minns Christine att ”det var en härlig tid i Spårvägen, kul med andra idrotter i huset. I övriga klubbar har det bara varit badminton.”
Christine var under många år i den absoluta världstoppen och det var små marginaler som skiljde henne från att komma allra högst.
– Alla i världstoppen är lika bra tränade, men det mentala spelade också in. Ibland är det små marginaler. Jag borde börjat tidigare med mental träning. När jag väl började med det gav det enormt mycket. Tänk om jag vetat det från början.
Christine har klarat sig bra undan skador. Hon drog av en ”hamstring” som tog någon månad att läka men annars har hon klarat sig väl.
– Jag var noga med att lyssna på kroppen och man är hela tiden på gränsen. Jag fick behandling så fort jag kände minsta grej. Jag hade alltid lite känning i hälsenorna men det var först efter karriären jag drog av hälsenan när jag spelade med några vänner på skoj.
Christine slutade på elitnivå 1997.
– När jag slutade var jag lite besviken för att jag inte hade blivit bäst i världen, även om jag var rankad bäst i världen i dubbel. Något halvår senare kom jag på att ”det var nog inte så illa ändå”.
– Så här i efterhand är jag väldigt nöjd med min karriär. Mest glad är jag för att jag gjorde resan, att jag satsade för fullt. Jag säger det till alla ungdomar jag möter: ge det en chans.
På https://www.youtube.com/watch?v=gk9hypcZDcA ses Christine Magnusson i finalen i All Englands mixedturnering 1987.
Fullständigt namn: Christine Kajumba Magnusson, senare Gandrup.
Född: 21 november 1964 i Uganda.
Familj: barnen Tanja (född 1997) och Kevin (född 1999).
Bott: Uganda (Kampala, 1964–74), Kenya (Nairobi, 1974), Bromma (1975–), Täby, Karlskrona, Täby.
Längd/tävlingsvikt: 164 cm, 58–60 kg.
Arbete: Polarn O. Pyret, Nordiska Hem, säljkoordinator på Oriflame Cosmetics (2009–18), Convendum (Senior Account manager, 2018–).
Klubbar: Täby IS/Täby BMF (1975–82), BK Carlskrona (1983–87), Spårvägens GOIF (1988–92), Täby BMF (1993–97).
Bästa spårvägskamrater: Thomas och Peter Brant, Jens Olsson, Jeanette Kuhl, Thomas Kihlström. Roland Edgran m.fl.
Bästa spårvägsminne: gemenskapen och klubbkänslan.
Viktigaste tränare: Dan Andersson (Täby), Jan Sahlström (Spårvägen). ”Men andra tränare har betytt mycket i olika faser.”
Europamästare: dubbel 1992 och 1994, lag 1992 och 1994.
VM-medaljer: silver i dubbel 1991, brons i dubbel 1989.
Svenska badmintonförbundets Hall of fame: invald 2007.
Ledare: Svenska badmintonförbundet (styrelseledamot 2013–14).
SM-guld: 7 i singel varav 3 i Spårvägen (1988, 1989 och 1990), 11 i dubbel varav 3 i Spårvägen (1988, 1989 och 1990), 6 i mixed varav 1 i Spårvägen (1988), lag för Spårvägen 1991.
Spårvägens SM-guld nummer 225, 226 (lag), 227 (lag), 237, 238 (lag), 247, 248 (lag) och 256 (lag).
Anders Johrén (2020)
