Christer Garpenborg – 1970-talets sprinterkung som gjorde tre 80-talssäsonger i Spårvägen
Christer Garpenborg är Sveriges näst bäste 100-meterslöpare genom alla tider men när han kom till Spårvägen 1980 hade han sina bästa år bakom sig. Det blev ändå fem SM-guld i Spårvägen, varav ett individuellt.
Christer Garpenborg, fram till och med 1972 under namnet Gustafsson, vann sju SM-guld på 100 meter mellan 1974 och 1981. Han slog 1973 det 37 år gamla svenska rekordet på 100 meter med 10,2m, ett rekord som han överträffade genom att bli amerikansk mästare med 10,25 (eltid) 1976. År 1974 vann Garpenborg Dallas Invitational där han besegrade legendaren Donald Quarrie. 1976 vann ”Garpen” Las Vegas Invitational där han besegrade Clancy Edwards. Garpenborg fick tiden 9,84 på 100 m. Tiden kunde dock inte godkännas som rekord då vindmätaren var trasig. 1974 erbjöds Garpenborg att provträna med det amerikanska fotbollslaget Dallas Cowboys men var tvungen att tacka nej eftersom reglerna inte tillät en individ att vara professionell i en sport och samtidigt amatör i en annan.
Bland Garpenborgs internationella meriter finns en silvermedalj, på 60 meter, från inomhus-EM 1977, slagen av ryssen Valerij Borzov med endast en hundradel, en fjärdeplats på inomhus-EM i Göteborg 1974 samt en sjundeplats på 100 meter vid EM 1974. Han deltog vid OS 1976 men blev där utslagen i kvartsfinal. Christer Garpenborgs allra främsta merit torde dock vara det tangerade världsrekordet på 60 yards, vilket löd på 5,9. 60 yards var en oerhört omhuldad och prestigeladdad amerikansk sprintdistans på 1970-talet. I detta lopp slog han amerikanen Steve Williams som av facktidningen Track&Field News ansågs vara världens snabbaste man. Track&Field News rankade Christer Garpenborg som en av världens tio snabbaste män på 100 meter 1976. Han deltog även i det svenska laget i bobsleigh som kom sjua vid VM 1977.
Allt detta hade ”Garpen” hunnit med när han kom till Spårvägen 1980. Mitt under den säsongen blev han diagnosticerad med kvicksilverförgiftning vilket gjorde att han inte kunde delta i OS i Moskva. Han kom dock tillbaka från sin svåra sjukdom och vann ytterligare ett SM på 100 meter och bidrog till fyra svenska lagmästerskap för Spårvägen.
Efter att han fyllt 60 år har han återkommit till tävlingsbanorna och bland annat blivit svensk veteranmästare, dock inte tävlande för Spårvägen.
Fullständigt namn: Harry Christer Garpenborg (till och med 1972 Gustafsson).
Född: 12 maj 1952 i Stockholm.
Arbete: bland annat kiropraktor.
Klubbar: KFUM Linköping, IFK Linköping (–1970), KA2 IF (1971–76), IF Vikingen (1977–79), Stockholms Spårvägars GoIF (1980–82).
Främsta meriter: OS: kvartsfinal (1976). EM: 7:a 1974. Amerikansk mästare 1976, 7 SM-titlar, svensk rekordhållare i 20 år, allt på 100 meter. Rankad som Sveriges nästa bäste 100-meterslöpare genom alla tider efter Lennart Strandberg i Friidrottens främsta män. 2:a på inomhus-EM 1977 och 4:a på inomhus-EM 1974 på 60 meter. Tangerat världsrekord på 60 yards. 7:a i VM i bobsleigh 1977.
Landskamper: 19 A (varav 1 för Spårvägen, Finnkampen 1981 då han vann 100 m och förde pinnen i mål som vinnare på 4×100 m), 1 B, 4 J, 1 U.
Svenskt rekord: 10,25 (1976, stod sig i 20 år innan det överträffades).
Svensk mästare: 7 gånger på 100 meter, varav en gång för Spårvägen (1981). Guld för Spårvägen på 4×100 m 1981 och på Lag-SM 1980, 1981 och 1982. Fyra gånger stafettmästare (3 x 4×100 m och 1 x 4×400 m) för KA2.
Övriga SM-medaljer: silver på 100 m, två silver och brons på 200 m, allt för KA2 och Vikingen.
Personliga rekord: 60 m 6,60i (1977), 100 m 10,25 (1976), 10,2m (1973) och 9,9mw (1976), 10,55 i Spårvägen (1981), 200 m 21,08 (1977) och 20,9m (1973), 400 m 48,27 (1971), 47,7m (1973), 400 m häck 52,6m (1972), 60 yards 5,9 (tangerat världsrekord), 100 yards 9,2 (europarekord).
Bott: bland annat i Stockholm, Linköping, Karlskrona, Stockholm och Spanien (utanför Alicante).
Längd/tävlingsvikt: 182 cm, 82 kg.
Bästa spårvägskamrat: Ragnar Dahl.
Stor Grabb nr 287.
SM-medaljer för Spårvägen:
– Ind. ute: 1 guld.
– Lag: 4 guld.
Spårvägens SM-guld nummer 114 (lag), 125 (lag), 126, 129 (lag), 142 (lag).
Jan Ahlström 2018 (presentationen finns publicerad i Spårvägen friidrotts 100-årsbok).
