Börje Konstenius – långdistansaren som aldrig var skadad
Börje Konstenius vann Spårvägens första löparguld sedan 1940-talet. Det var på Terräng-SM:s korta bana han 1972 blev historisk genom att vinna en sekund före Sten Bergquist från Linnea. Börje var också den som slog Gösta Östbrinks klubbrekord från 1940-talet. Börje var Spårvägens första löpare på landslagsnivå under de andra 50 åren.
Vad månde bliva? Det skrev Haparandabladet 1952 sedan en sexårig Börje Konstenius vunnit sitt livs första friidrottstävling, ett terränglopp över 500 meter. Svaret kom 20 år senare då han etablerat sig i den svenska långlöpareliten med ett SM-guld i terräng och en Finnkamp.
Börje Konstenius växte upp i Karungi vid Torne älv. På andra sidan börjar Finland. Det innebar att han lärde sig både svenska och tornedalsfinska. Idrotten utgjorde i form av skidor på vintern och fotboll på sommaren en självklar del av fritiden. Även om han gillade att springa halkade han in i friidrotten lite av en slump.
Några bra insatser på Skol-SM gjorde att den tidens överlägset bästa stockholmsklubb, Hellas, fick upp ögonen för honom. Det blev fem säsonger i grönt och vitt innan han bytte till blått och vitt.
Nisse Björnsson och Janne Nordström övertygade Konstenius om att Spårvägen var en klubb på väg uppåt med viss inriktning på medel- och långdistans. Det var inte pengarna som styrde valet.
– Jag fick ett årskort på SL och ett extrajobb på bingon i Blåsut där jag skötte automaterna, berättade Börje många år senare.
Framgångarna lät vänta på sig fram till 1972 och 1973 då han noterade sina personliga rekord. Det började på våren 1972 då han grundlade den klassiska spårvägssegern i Dagbladsstafetten genom att krossa Mälarhöjdens Peter Fredriksson på den 1865 meter långa tolfte (av 20) sträckan. Hans största idrottsliga merit kom på hösten samma år och platsen var Stensjön utanför Nässjö. Där och då erövrade han sitt enda individuella SM-guld.
– Jag var i osedvanligt bra form. Hade till exempel tränat i Rumänien. Jag hade med mig Sten Bergquist in på upploppet, han brukade alltid slå mig i spurten. Men den här gången vann min höga frekvens över hans långa löpsteg.
Personliga rekordet på 5000 m, 14.06,66, räckte till en tiondeplats i Sverigestatistiken och till en 17:e genom tiderna.
Hans träningsuplägg var milt uttryckt okomplicerat. Det handlade om distans och inte särskilt mycket.
– Jag sprang sex-sju mil i veckan. Det gick sakta på hösten men sen blev det fortare när tävlingssäsongen närmade sig. Men under mina två sista år lade jag in ett rejält långpass på två mil varje vecka.
Det var inte bara träning och talang bakom framgångarna. Börje framhåller gärna en annan faktor.
– Jag var skadefri under hela min karriär!
Efter de två fina åren lade han ner den seriösa satsningen på löpning och prioriterade istället familj och jobb.
Fullständigt namn: Börje Sigvard Konstenius.
Född: 13 februari 1946.
Familj: fru Ann-Christin, barnen Niklas (f 1972) och Nina (f 1975).
Arbete: pinnpojke byggbolag, utbildning till byggnadsingenjör STI, arkitektbyrå, SIAB, projektledare på Åre kommun och Årehus AB.
Klubbar: Karungi IF, SoIK Hellas, Stockholms Spårvägars GoIF (1968–74).
Landskamper: 1 A (1972), 1 B (1969).
SM-guld: terräng 4 km (1972).
Övriga SM-medaljer: brons på 12 km terräng (1970), silver i 12 km terräng-lag (1970), silver (1973) och brons (1972) på 4×1500 m.
Personliga rekord: 3000 m 8.10,4 (1972), 5000 m 14.06,66 (1973), 10 000 m 30.03,2 (1973).
Bott: Karungi (1946–63, Stockholm (Stureby, Skånegatan, Brandbergen, Västerhaninge, 1963–79), Mörsil (1979–).
Längd/tävlingsvikt: 166 cm, 53–54 kg.
Största idrottsminne: SM-guldet i terräng 1972.
Bästa spårvägskamrater: Björn Hising, Bo Stivert, Ulf Edmark, Nisse Björnsson.
SM-medaljer för Spårvägen:
– Ind. ute: 1 guld, 1 brons = 2 medaljer.
– Lag: 2 silver, 1 brons = 3 medaljer.
Spårvägens SM-guld nummer 49.
Jan Ahlström 2018 (presentationen finns publicerad i Spårvägen friidrotts 100-årsbok).
