SL Sporthall, som öppnades hösten 1964, blev under flera årtionden, tills den försåldes, en veritabel smältdegel för spårvägsidrotten. Många av sektionerna bedrev sin verksamhet där och spårvägsandan var högkaratig. En stor del av ledarna hade sin anställning i trafikbolaget, man hade yrke och idrott gemensamt. De aktiva trängdes i korridorer och omklädningsrum och allas målsättning var att ”bli bäst”. Badminton- och bordtennisspelarna, brottarna, tennisspelarna och tjejerna i handboll och volleyboll. Alla de idrotterna uppnådde också i ett eller annat avseende Sverigeeliten och några faktiskt världselit. En begivenhet var att vid vintersäsongens slut brukade brottarna och handbollstjejerna mötas i en handbollsmatch. Efter matchens slut kom ett av lagen utlinkande begrundande sina blåmärken och stukningar. Och inte var det tjejerna.
Boken om Spårvägen
14 aug I morse låg den i min brevlåda uppe i byn, boken om Spårvägen. Den handlar om föreningens alla idrotter, ledare och aktiva under våra drygt 100 år. Redogörelse…