SM-GULDVINNARE

Björn Falkland – mesta mästaren i tyngdlyftning

Skåningen Björn Falkland vann 42 individuella SM-guld i tyngdlyftning, mest genom tiderna i Sverige. Under fyra år tävlade han för Spårvägen och vann då varje år ryck, stöt och sammanlagt i 69-kilosklassen och var starkt bidragande till Lag-SM-guldet 2000.

Björn Falkland provade som barn på många idrotter, bland annat fotboll, ishockey, och gymnastik, men ingen idrott föll i hans tycke. När han gick på högstadiet var det någon som sade att ”du ser ut som en tyngdlyftare”.

– Så jag provade tyngdlyftning och fastnade direkt, berättade Björn 2021. Min gamla tränare i Trelleborg Ingemar Aldenhov ska ha en stor eloge för allt han gjorde för mig.

Det var 1984 och sju månader senare vann han sitt första USM. 20 år gammal, 1991, vann han sitt första senior-SM, ryck och sammanlagt. Han skulle sedan under 16 år, mellan 1991 och 2006, vinna SM-guld varje år utom 2003 då SM avgjordes samtidigt som Björns första barn föddes. Totalt skulle det bli 42 individuella SM-guld, ingen annan har vunnit så många individuella SM-guld i tyngdlyftning.

År 1996 började Björn studera på GIH i Stockholm. Han fortsatte en tid att tävla för sin ungdomsklubb Trelleborgs ABK men de hade till slut inte råd att betala för hans resor fram och tillbaka från Stockholm. Björn fastnade istället för Spårvägen, i vars träningslokaler han hade tränat redan innan han gick över till klubben.

– Spårvägen var en mycket trevlig förening även om träningslokalen (mitt på SL-området i Midsommarkransen) var så där. Det var ofta mörkt när vi kom dit och mörkt när vi åkte hem. Jag har många fina och roliga minnen från Spårvägen. Veikko Kontinen var den som främst tog hand om mig.

– Det var inrutade dagar. Jag och min fru bodde på Östermalm, på Linnégatan, jag tränade på skolan mellan 7 och 8 på morgonen. Sedan skola hela dagen och träning i tre timmar i Midsommarkransen på kvällen. Hem och duscha och sova. Min fru jobbade natt så vi möttes ibland vid dörren.

Björn vann alla SM under sina år i Spårvägen, ryck, stöt och sammanlagt, 1998, 1999, 2000 och 2001, totalt tolv individuella SM-guld, alla i 69-kilosklassen, och han gjorde också avgörande insatser när Spårvägen vann Lag-SM 2000, 29 kilo före tvåan Helsingborg.

År 1999 vann Björn SM med resultatet 125 kg (ryck), 157,5 (stöt) och sammanlagt 282,5 kg, vilka samtliga var svenska rekord! Björn var med i VM samma år där han kom på 20:e plats i ryck.

År 2000 vann Björn SM med resultaten 115, 145 och sammanlagt 260 kg. År 2001 vann han SM på 122,5, 142,5 och sammanlagt 265 kg, alla åren bäst i både ryck, stöt och sammanlagt.

Vad var det som gjorde Björn till Sveriges genom tiderna mest framgångsrika SM-lyftare?

– Jag hade ett genuint intresse för att lära mycket om kroppen och mod att träna utanför boxen. Jag gick min egen väg och har ofta lagt till saker för att hitta balans i träningen och inte skada mig. Det tog lång tid att bli riktigt bra men jag har varit förskonad från skador. På senare år har jag visserligen fått problem med axlar och ländrygg men jag har aldrig ångrat min tyngdlyftning.

I början var Björn bäst i ryck.

– Ryck låg mig närmast fram till 1999 när jag började jag bli riktigt stark. Det tar tid att bygga styrka. Tekniskt sett var jag bra från början, jag kallades ibland för ”lilla bulgaren” då jag var så teknisk. Styrkan kom först senare.

– Både ekonomiskt och träningsmässigt har Spårvägen betytt mycket för mig, det var där jag gjorde de bästa resultaten. Svenska rekorden sattes för Spårvägen och de gäller fortfarande och går inte att slå då viktgränserna har ändrats.

Björn var med både på VM (1999) och EM (16:e 1998, 12:a 1999) men något OS blev det aldrig.

– Jag och förbundet och SOK var inte riktigt överens. Jag missade kvalet 1996 och en bidragande faktor var när en av våra svenska lyftare åkte dit för doping. Vi förlorade då poängen han drog in på EM och tappade ett antal deltagare. Jag var aktuell som nummer 4 och sista lyftare in, men då försvann lyftare nr 1 och då också jag som siste man. År 2000 var det inte många kilon som saknades. Jag drog på mig en handledsskada inför VM 1999 som gjorde att jag bommade ut mig i stöt. Den spökade länge och gjorde att jag hade svårt med tunga vikter över huvudet som ju är en ganska väsentlig del i min sport. Så det blev inget OS men jag säger som Toni Rickardsson, jag är inte bitter…. Hade jag gjort mina EM- och VM-resultat på ett OS hade jag inte behövt skämmas även om det inte hade blivit någon medalj.

Tyngdlyftningen i Sverige har tidigare varit, och är fortfarande internationellt, hårt drabbad av dopningsbrott. Björn har sin uppfattning klar:

– Jag har alltid varit en extrem motståndare mot dopning. Fusk är inte min grej, jag har alltid varit tydlig mot de som använt det. Jag kan förstå de som använde det på 1960- och 70-talen men det är beklämmande att höja folk till skyarna som dopar sig. Har du dopat dig en gång har du alltid nytta av det.

– För en tid sedan (hösten 2020) sändes en dokumentär på tv om korruption i det internationella tyngdlyftningsförbundet, som bland annat visade hur dopningsbrott genom åren hade gömts undan, och då fällde jag en tår. Jag vet ju hur 16–17-åringar från vissa länder var dopade och lyfte 50 kg mer än jag trots att de bara tränat halva tiden. Jag var nog den enda rena i min klass när jag tävlade i EM och VM.

Trelleborgs FF:s fystränare  2015 Björn Falkland.

Björn stannade kvar i Stockholm och Spårvägen till 2001. Han var klar på GIH några år tidigare men hans fru började då studera och Björn arbetade en tid på Sturebadet. Tidigare hade han utbildat sig på Axelssons gymnastiska institut i Köpenhamn. Åter hemma i Skåne var han idrottslärare i många år för att 2017 starta ett eget företag, Idrottskonsult Syd, där han behandlar folk i största allmänhet och är även personlig tränare. Han har varit fystränare för Trelleborgs FF:s dam och herrlag i nio år och även hjälpt innebandylag i högsta serien. Han har hjälpt fotbolls- och ishockeyspelare och andra elitidrottare som Patricia Berghult (boxning), Stefan Nilsson (skeetskytt), Ellen Olsson (öppet vattensimmare) och Nicki Anderberg (svensk mästare 2020 på 100 m löpning).

– Jag stormtrivs med mitt jobb. Jag är oftast fullbokad 1,5 månad framåt. Jag borde börjat med detta långt tidigare. Men jag skulle inte kunna sitta här om jag inte varit så bra tyngdlyftare, det var därför jag kom in på GIH och massageutbildningar.

Björn, som bott i Skåne merparten av sitt liv (vilket också hörs på dialekten) är en av Sveriges stora tyngdlyftare genom alla tider. Han tävlade för Spårvägen under tre år och var då med om att vinna tio SM-guld. Det är inte många som har vunnit fler SM-guld för Spårvägen, alla idrotter inräknade. Det är bara Anders Holmertz (simning), Malin Ewerlöf (friidrott), Jan-Ove Waldner (bordtennis), Veikko Kontinen (tyngdlyftning) och några till som kan matcha Björns tio SM-guld.

Fullständigt namn: Björn Christian Falkland (han hette Larsson fram till han gifte sig 1999, Falkland var ett gammalt släktnamn på Björns frus sida).
Född: 22 januari 1971.
Familj: fru Sofia, barnen Mira (f 2003) och Måns (f 2004)
Bott: Trelleborg (1971–96), Stockholm (Östermalm, 1996–2001), Skegrie (mellan Trelleborg och Höllviken, 2001–).
Längd/tävlingsvikt: 165 cm, 69 kg.
Bästa spårvägskamrater: Stefan Wennefjord, Per Nilsson, Christian Kraft.
Arbete: idrottslärare (2001–16), egen företagare (Idrottskonsult Syd).
Klubbar: Trelleborgs ABK (1984–97), Spårvägens GoIF (1997–2001), Trelleborgs ABK (2001–06).
SM-guld: för Spårvägen: 1998: ryck, stöt och sammanlagt, 1999: ryck, stöt och sammanlagt, 2000: ryck, stöt och sammanlagt, 2001: ryck, stöt och sammanlagt, allt i 69-kilosklassen, Lag-SM 2000. Därutöver för Trelleborgs ABK: 1991 (ryck och sammanlagt), 1992 (stöt), 1993 (ryck, stöt och sammanlagt), 1994 (ryck, stöt och sammanlagt), 1995 (ryck, stöt och sammanlagt), 1996 (ryck, stöt och sammanlagt), 1997 (ryck, stöt och sammanlagt), 2002 (ryck, stöt och sammanlagt), 2004 (ryck, stöt och sammanlagt), 2005 (ryck, stöt och sammanlagt), 2006 (ryck, stöt och sammanlagt). Totalt 42 individuella SM-guld samt ytterligare några Lag-SM-guld.
Stor Grabb: nummer 104.

Spårvägens SM-guld nummer 438, 439, 440, 455, 456, 457, 475, 476, 477, 493 (lag), 498, 499, 500.

Anders Johrén (2021)

Individuella SM-guldvinnare

Flera hundra personer har vunnit individuella SM-guld för Spårvägen. Här presenteras några av alla dessa idrottshjältar.

På sidan individuella Svenska mästare finner du övriga presenterade Svenska mästare.

De första 100 åren – Spårvägen friidrott 1919 – 2019. En 640 sidor initierad berättelse om allt som Spårvägen friidrott varit med om under de första 100 åren. Boken kan köpas för endast 300 kr + frakt.

Mer information finns på Spårvägen Friidrotts webbplats [Öppnas i ett nytt fönster]. Det går också bra att enkelt beställa i formuläret på sidan om Spårvagen 100 år.

Spårvägen GoIF 100 år – 1919 – 2019. En jubileumsskrift baserad på tidigare artiklar i Spårvägen Sport, inklusive klubbpresentationer för alla idrotter, ledare och statistik. Skicka ett e-postmeddelande till info@sparvagen.nu för beställning eller beställ på sidan Spårvagen 100 år.

keyboard_arrow_up