NYHETER

Det gick bra för Sverige i VM i friidrott. Åtta i medaljligan med två guld och ett silver. Vad kommer vi då i framtiden att komma ihåg av årets mästerskap? Jo, ”att göra en Daniel Ståhl”. Som Johan Esk i Dagens Nyheter beskriver det: ”Det är att ha greppet, åka på en tung smäll, men svara och ordna segern i sista chansen”. Det hela var för övrigt som en snabbversion av Daniels samlade karriär. Han hade varit på toppen, åkt med, men tagit sig upp igen.
Finalen började illa. Spårvägens tränarlegendar, 92-årige Göte Augustsson, såg i finalen i TV. Han menar att Daniels arbete i ringen i första kastet var mycket dåligt och förvånar sig över att det ändå blev 63 meter. Men Daniel kom att gå upp i ledning. I den sjätte och sista omgången kastar de åtta bästa i omvänd ordning. Daniel, som kastade sist, verkade sitta säker i sadeln, men andraplacerade slovenen Ceh fick upp ett drömkast på 70.02 m och loppet verkade kört för Daniels del. En käftsmäll. Trots svåra omständigheter -hård mental press, stark värme och vindstilla- gick Daniel lugnt ut i ringen och hivade 71.46! Åke Ruus, Daniels ledare i Spårvägen och ständige följeslagare, säger att det kastet är Daniels bästa någonsin. Det är inte utan att man undrar vad en fullträff med nådigare väder och vindar skulle innebära. Då fick man väl hålla i sig i närmaste stolpe för att inte dåna…