Andrus Klaar – som bäst när andra inte var som bäst
Andrus Klaar var redan som 12-åring inriktad på att bli riktigt bra i tiokamp. Och det blev han. Allra bäst var han när ingen av hans värsta konkurrenter var som bäst. Då passade Andrus på att vinna två SM-guld och göra ett antal landskamper.
Andrus Klaar, med båda föräldrarna från Estland, var innan han blev tonåring klar över att tiokamp var hans idrottsgren.
– Det fanns inget annat än tiokamp, ingen annan idrott, ingen annan friidrottsgren, berättade Andrus 2017.
En 12-årig Andrus Klaar tog kontakt med Spårvägen och fick Ulrik Mattisson som tränare. Några år senare tog Åke Ruus över som tränare och Andrus tog även teknikhjälp av Lech Nikitin i framför allt stav och häck. Åke var hans huvudtränare under hela elitkarriären förutom några år under universitetsutbildningen i Lund då Kenneth Riggberger var tränare.
Andrus vann två SM-guld i tiokamp, ett mer än vad till exempel Raimo Pihl har åstadkommit.
– Jag vann på lite lägre resultat än vad som brukade krävas. Men många duktiga tiokampare hade precis slutat så det blev ett litet gap och jag passade på att göra riktigt bra SM-tävlingar medan andra inte lyckades fullt ut.
Andrus hade tre man före sig i Sverigestatistiken 2002 och två före sig 2003, men eftersom Andrus gjorde sina bästa tiokamper på SM, vilket de som var före honom i statistiken inte gjorde, kunde Andrus vinna på historiskt låga poäng. Hans 7001 p (2002) och 7062 p (2003) hade inte straffat något annat SM-vinnarresultat efter 1969. Men precis som Andrus så riktigt konstaterade gäller det att ta vara på de möjligheter som ges.
Tränaren Åke Ruus menar att Andrus ”hade talang för hopp och löputhållighet men hade inte så bra tekniksinne. Han var ingen ungdomsstjärna men han hängde i och kunde nog ha gjort 7500 poäng. Han hoppade till exempel närmare 4,60 i stav på träning och han hade lite otur med skador.”
– Jag var en träningsprodukt, menar Andrus. Jag gav aldrig upp. Hela livet kretsade kring friidrotten.
– Jag var jämngod i de flesta grenar men hade svagheter i främst spjut, på grund av dålig teknik. Men jag saknade lite av allt för att bli en tiokampare av internationell toppklass. Jag var också mycket skadad, stukade fötter, ryggproblem, hopparknän och även om jag aldrig behövde gå till operation fick jag nästan aldrig en hel säsongs träning utan skadeproblem.
Andrus hyllar Spårvägen som han menar ”är en väldigt bra klubb, allt har fungerat, bra tränare och jag har trivts väldigt bra i Spårvägen.”
Efter elitkarriären håller Andrus i gång med bland annat årliga Castoramatävlingar, styrketräning, volleyboll och kajak.
Fullständigt namn: Paul Andrus Klaar.
Född: 24 november 1975.
Familj: sambo Maria, två barn (födda 2009 och 2018).
Utbildning/arbete: magisterexamen i naturgeografi, karttekniker på Vattenfall, Roslagsvatten, GIS-ansvarig Norrvatten (2016–).
Klubbar: Stockholms Spårvägars GoIF/Spårvägens FK (1988–, elitsatsningen avslutades 2006, fortsätter som veteranfriidrottare i Spårvägen).
Främsta meriter: två SM-guld i tiokamp.
A-landskamper: 6 A.
SM-guld: 2 gånger i tiokamp (2002 och 2003), 2 gånger i lag (2002 som höjdhoppare och 2012 som spjutkastare).
Övriga SM-medaljer: brons i tiokamp (2004), silver (2002 och 2006) och brons (2004) på 4×400 m, Lag-SM-silver (2000 som höjd- och längdhoppare) och brons (2001, längd och stafett, 2003, längd, 2004, spjut och 2005, 400 m häck, 2006, 110 m häck och stafett) och dessutom brons inomhus i mångkamp (2000 och 2003).
IJSM-guld: 1 gång i mångkamp 1996.
Personliga rekord: 100 m 11,15 (2001), 200 m 22,52 (2001), 400 m 48,55 (2000), 110 m häck 15,23 (2001), 400 m häck 55,99 (1997), höjd 1,97 (1997), stav 4,43 (2003), längd 7,10 (2000), tresteg 13,22 (1995), kula 12,98/13,26i (2003), diskus 41,15 (2001), spjut 49,50 (1999), slägga 37,71 (2013), tiokamp 7130 p (2003 med serien 11,15, 6,86, 10,56, 1,89, 48,83, 15,24 39,61, 4,20, 46,75, 4.31,09).
Bott: Stockholm (1975–98), Malmö (1998–2000), Stockholm (2000–06), Dakar (Senegal, 2006–09), Stockholm/Solna (2009–).
Längd/tävlingsvikt: 187 cm, 85 kg.
Tränare: Ulrik Mattisson (första åren), Åke Ruus, Lech Nikitin (vissa teknikgrenar).
Bästa spårvägskamrater: Hans Eriksson, Fredrik Högström, Helena Gissle, Mattias Krigh, Klas Ringdahl, Björn Nyström, Feyisayo Omonojo, David Gustafsson, med flera.
SM-medaljer för Spårvägen:
– Ind. ute: 2 guld, 1 brons = 3 medaljer.
– Ind. inne: 2 brons.
– Lag: 2 guld, 3 silver, 6 brons = 11 medaljer.
Spårvägens SM-guld nummer 535, 537 (lag), 575, 715 (lag).
Anders Johrén 2018 (presentationen finns publicerad i Spårvägen friidrotts 100-årsbok).
Individuella SM-guldvinnare
Flera hundra personer har vunnit individuella SM-guld för Spårvägen. Här presenteras några av alla dessa idrottshjältar.
På sidan individuella Svenska mästare finner du övriga presenterade Svenska mästare.
De första 100 åren – Spårvägen friidrott 1919 – 2019. En 640 sidor initierad berättelse om allt som Spårvägen friidrott varit med om under de första 100 åren. Boken kan köpas för endast 300 kr + frakt.
Mer information finns på Spårvägen Friidrotts webbplats [Öppnas i ett nytt fönster]. Det går också bra att enkelt beställa i formuläret på sidan om Spårvagen 100 år.
Spårvägen GoIF 100 år – 1919 – 2019. En jubileumsskrift baserad på tidigare artiklar i Spårvägen Sport, inklusive klubbpresentationer för alla idrotter, ledare och statistik. Skicka ett e-postmeddelande till info@sparvagen.nu för beställning eller beställ på sidan Spårvagen 100 år.