Anders Skärvstrand – en extremt pålitlig
leverantör av SM-medaljer
Om Anders Arrhenius var 1970-talets kulstötare i Spårvägen så var Anders Jönsson, som 1984 bytte efternamn till Skärvstrand, 1980-talets stora kulstötare. Med fem SM-guld, varav två inomhus, och sju SM-silver tog Anders SM-medalj varje år på 1980-talet. Därmed var Anders en extremt pålitlig leverantör av SM-medaljer.
Anders Skärvstrand levererade mellan 1980 och 1989 SM-medaljer i kula varje säsong, fem guld (två inomhus) och sju silver (ett inomhus). Därigenom bidrog han till att ge klubben en bra start på mästerskapet.
När Skärvstrand började med friidrott hette han Jönsson i efternamn och klubben var KA2 i Karlskrona, då en av de absolut bästa i landet. Träningarna bestod av alla möjliga grenar eftersom de leddes av Kenneth Riggberger, då en mycket duktigt tiokampare. Kulstötningen var från början inget självklart val men blev det så småningom.
– Nånstans runt fjorton-femton år växte jag så mycket att det uteslöt allt annat än kast, minns han.
Ungdomsåren kan enklast beskrivas som framgångsrika med en fjärdeplats på JEM i Bydgoszcz 1979 som topp.
Att kulstötaren hamnade hos oss i Spårvägen kan vi tacka Anders Arrhenius för. Det var han som ordnade ett stipendium till Brigham Young University så när KA 2 inte ville betala resan till USA så låg Spårvägen bäst till. Han fick till att börja med Lech Nikitin som tränare och fortsatte sedan med Thord Carlsson.
Anders minns en tävling lite extra:
– Det första SM-guldet i Piteå 1982 var något speciellt.
Han fick 1985 till sitt bästa SM-resultat med 19,62 men det räckte ändå bara till en andraplats, tre futtiga centimetrar efter den blivande spårvägaren Sören Tallhem.
Skärvstrand satte sitt personliga rekord, 19,74, vid en landskamp mellan Norge och Sverige i Oslo 1985. På det kom han tvåa efter norrmannen Knut Hjeltnes.
Tjugometersdrömmen infriades aldrig.
– Det är så mycket som ska stämma att man nästan kan tala om tillfälligheter.
Han tränade sex pass i veckan med söndagar som vilodag. Det handlade mycket om styrka vilket hans bästanoteringar skvallrar om, 227,5 kilo i bänkpress, 350 i djupa ben och 180 i frivändning.
Karriären tog mer eller mindre slut vid 30-årsstrecket
– Familjen krävde sitt och, framförallt, kroppen började säga ifrån, konstaterar han kort.
Fullständigt namn: Jan Anders Werner Skärvstrand (Jönsson till och med 1984).
Smeknamn: Kaggen.
Född: 24 juli 1960.
Familj: sambo Marika, barnen Jonas (f 1984), Louisa (f 1989) och Linnea (f 1992).
Idrottssläktingar: sambon Marika (14,81 i kula), brodern Ingemar (10,81 på 100 m).
Arbete: chaufför, i Stockholm på Dagens Nyheter, i Vittsjö taxi och lastbil.
Klubbar: KA2 IF (–1979), Stockholms Spårvägars GoIF (1980–89), KA2 IF, Vittsjö GIK.
Främsta meriter: 8:a på inomhus-EM 1986. 4:a på JEM 1979. nordisk mästare 1986, svensk mästare tre gånger. 4 JSM.
Landskamper: 18 A, 3 inomhus, 4 J, 2 U (för Spårvägen 18 A, 3 inomhus och 1 J).
SM-guld: 5 gånger i kula (3 gånger utomhus 1982, 1984 och 1986, 2 gånger inomhus 1986 och 1987). Lag-SM 1980, 1981, 1982, 1986 och 1987.
Övriga SM-medaljer: silver i kula 1980, 1981, 1983, 1985, 1987 och 1988, silver inomhus i kula 1989, Lag-SM silver 1983 och 1984, brons 1985.
JSM-guld för Spårvägen: 3 stycken (kula).
Personliga rekord: kula 19,74 (1985), spjut 53,10 (1982).
Bott: Nättraby, Provo i Utah (1977–80), Skärholmen och Rotebro (1981–92), Vittsjö (1993–).
Längd/tävlingsvikt: 189 cm, 130 kg.
Tränare: Lech Nikitin, Thord Carlsson.
Största idrottsminne: Fyra på Junior-EM 1979.
Bästa spårvägskamrat: Åke Ruus.
Stor Grabb nr 357.
SM-medaljer för Spårvägen:
– Ind. ute: 3 guld, 6 silver = 9 medaljer.
– Ind. inne: 2 guld, 1 silver = 3 medaljer.
– Lag: 5 guld, 2 silver, 1 brons = 8 medaljer.
Spårvägens SM-guld nummer 114 (lag), 129 (lag), 139, 142 (lag), 170, 184, 196 (lag), 200, 206, 217 (lag).
Jan Ahlström 2018 (presentationen finns publicerad i Spårvägen friidrotts 100-årsbok).
