Så sade Cicero (106 f.k.-43 f.k), politiker, författare och filosof. Men då hade han inte räknat med Anders Olsson och Stockholm Marathon 2100 år senare. Det började med ett brak. Redan första året, 1979, blev loppet Europas största med över 2000 startande. Stockholm Marathon kom under de följande 40 åren ha ord om sig att vara ett av världens mest välarrangerade lopp och ingenting pekar på att det inte skall bli så också fortsättningsvis. En annan bragd var att man lyckades få tillstånd att lägga banan i centrala Stockholm. Vid den här tiden (som det brukar stå i bibeln) var maraton en ganska udda sport som försiggick på ensliga vägar utanför stadens hank och stör och man såg i andanom en utmärglad man med fradga runt munnen stappla fram de dryga fyra milen.
Anders Olsson hade beskådat New York Marathon och fångades av idén att starta ett liknande lopp i Stockholm. Han insåg dock att det inte räckte med bara Hässelby som arrangör utan bjöd också in Spårvägen. Han hade tidigare fått ett mycket gott intryck av spårvägsledaren Peter Melin. Faktum är att från första början fanns också en tredje ”delägare”, Svenska Friidrottsförbundet. Det byggde mest på att man var rädd att inte annars klara den medicinska delen med läkare och sjukvårdspersonal -utifall att… Förbundet gled ganska snabbt ur, det ingick inte i deras uppdrag att arrangera tävlingar.