Alliansstyrelsen konstaterade vid styrelsemöte idag, att coronasmällen har skakat alla spårvägsföreningar, men att alla står på benen. Detta i ett perspektiv fram till augusti. De flesta ungdomsgrupper fungerar, om än med något tunnare trupper. Nyrekryteringen är dock noll. Brottningen är helt nedlagd. Bordtennisen stängdes ned två veckor i mars av förbundet, men är sedan dess i gång igen. Under de två veckorna passade man på att sanera hela hallen, ända ned till bollarna.
Nästan alla spårvägsföreningar tappar ekonomiskt på att planerade arrangemang inte kan genomföras. Mest illa ute där är friidrotten, som till mycket stor del har sin ekonomi baserad på arrangemangen inom Stockholm Marathon. Man måste göra kraftiga nedskärningar på olika sätt för 2020-2021. Kostnader för tävlingar och läger försvinner förstås, personal permitteras och alternativa inkomstkällor prövas. Detta är en medicin som flera av våra föreningar får smaka, utskriven i olika grad.
Sammanfattningsvis. Det är illa, och det kan bli värre. Men mycket går att parera och hela idrottsrörelsen står inför samma problem. Vi står inte ensamma, möjligen med två meters lucka.