Åke Ruus – ”solidaritet till Spårvägen utan gränser”
Åke Ruus har tävlat i de flesta grenar och han finns med på nio av Spårvägens 50-bästa-listor. Han fortsatte som tränare och har lotsat flera av klubbens ungdomar till Sverigeeliten. Han har varit avgörande för att familjen Arrhenius, boende i USA, har kunnat tävla för Spårvägen, och han har under många år varit med i styrelsen, i slutet av 2010-talet som kassör. Han har även varit avgörande för att Daniel Ståhl har kunnat få det stöd som krävts för att bli världens bästa diskuskastare. Det är få som gjort så mycket för Spårvägen som Åke Ruus, och det till ringa eller ingen ekonomisk ersättning.
I samband med Friidrotts-SM i Borås 2013, delades Peter Melin-stipendiet ut och mottagare var Åke Ruus. Utdelningen skedde på Spårvägen-middagen på lördagskvällen då ett 40-tal spårvägare närvarade. Johan Storåkers, senare ordförande i Svenska Friidrottsförbundet, höll ett uppskattat anförande om vad Åke Ruus betytt och betyder som ledare för klubben och avslutade med att säga: ”1964 sa Olof Palme i sitt första maj-tal i Kramfors att solidariteten har inga gränser. För dig, Åke, kan man säga att din solidaritet med de aktiva och klubben inte har några gränser!”
Åke hade börjat i Hammarby men deras ungdomsverksamhet dog ut och när Spårvägen hade ett ballongtält i Hägersten och Sven Franzén som höjdhoppsinstruktör tog Åke kontakt med Janne Bengtsson och han har sedan blivit Spårvägen mycket trogen.
Åke började som höjdhoppare (dykstil) med 2,01 och 2,02i som bäst och var ett ankare, med höjd och stav, i det lag som kom tvåa på Lag-RM, föregångaren till Lag-SM, 1975. Det fortsatte med mångkamp med 6645 p som bäst enligt gamla tabellen (6406 p med nya tabellen) för att därefter mest bli kast. Som bäst 15,12 inomhus i kula men frågan är om inte diskus hade passat Åke allra bäst. År 1982 satte en skada stopp för fortsatt idrottande på elitnivå men Åke har på 2000-talet återkommit som veteranfriidrottare och har som sådan placerat sig högt i kastgrenar på både VEM och VVM.
Redan 1976 började Åke som tränare och ansvarade då för många ungdomar och juniorer. Från 1982 tog hans utbildning och arbete det mesta av hans tid men 1992 var han tillbaka. Han har lotsat många ungdomar, Andrus Klaar och Helena Gissle kanske de mest framgångsrika, till den absoluta Sverigeeliten, och han har i skrivande stund (2021) varit en av klubbens viktigaste ledare i 30 år.
”Mannen, myten, legenden”
Åke har under många år varit klubbens kastkoordinator. Det började med att han hjälpte Savvas Panavouglou att öka från 49 till 56 meter i diskus varifrån han senare ökade till grekiskt rekord med 63,18. Vid sidan av själva tränarskapet har han tagit hand om familjen Arrhenius när de kommit till Sverige. Åke har i princip drivit en ”hotellverksamhet” (utan att ta betalt) och inhuserat hela familjen under många sommarveckor, totalt cirka 500 dygn under 25 år. Åke har varit Spårvägens arm till familjen Arrhenius. Annars hade de nog tävlat för USA. Men allra störst betydelse har Åke haft för att lotsa fram Daniel Ståhl till att bli världens bästa diskuskastare. Utan Åkes insatser, som samordnande kastkoordinator och som Spårvägens främsta kontakt med världens bästa diskustränare Vésteinn Hafsteinsson, är det mycket tveksamt om Spårvägen hade haft världens bästa diskuskastare i Daniel Ståhl. I ett TV-reportage i kanal 5 inför Daniels OS-start 2021 presenterades Åke som ”mannen, myten, legenden” som stod bakom Ståhl. Det var en mycket träffande beskrivning av Åke Ruus.
Åke är inte direkt talträngd. Men han lyssnar tålmodigt på vad andra har att säga. Det är kanske därför han har svårt att passa tider. Men det är också den enda svaghet Åke Ruus tillåter sig.
Fullständigt namn: Nils Åke Ruus.
Född: 14 september 1953.
Arbete: extrajobb på Spårvägens bingo i Blåsut, arbetsledare på Stockholms läns landsting (1982–84), arkitekt (1988–2018).
Bott: Farsta, Södermalm, Vasastan m.fl., Sätra (1987–).
Största aktiva meriter: SM-8:a i tiokamp 1979, 44 Veteran-SM-guld (t o m 2021),
Klubbar som aktiv: Hammarby IF (1965–71), Stockholms Spårvägars GoIF/Spårvägens FK (1972–).
Personliga rekord: bl.a. höjd 2,01/2,02i (1979/80), diskus 45,74 (1980), kula 15,12i (1983), tiokamp 6406 p (omräknat nya tabellen, 1979), slägga 44,86 (1981), spjut 53,82 (1980), tresteg 13,12 (1978).
Ledarkarriär i Spårvägen: tränare (1976–83, 1992–), styrelseledamot (2000–, kassör 2015–).
Stora idrottsminnen som aktiv: första tvåmetershoppet (i Saarijärvi i Finland 1974), tiokamps-SM 1979 (med personligt rekord i de 8 första grenarna), 3 europacuper för klubblag (Madrid 1980, Belgrad 1981 och Paris 1982).
Stora idrottsminnen som ledare: följa långa kast av familjen Arrhenius (främst Niklas JVM-silver i Chile 2000), Andrus Klaars 2 SM-guld, sprint- och stafettframgångar med Mathias Krigh, Klas Ringdahl, Fotios Makrostergios, Anders Boyacioglou, m.fl., sedan 2008 följa Daniel Ståhls framgångar på nära håll med VM- och OS-guld som höjdpunkter.
Anders Johrén 2021 (delar av presentationen finns publicerad i Spårvägen friidrotts 100-årsbok).