Lena Eriksson – Sveriges bästa bröstsimmare i mitten av 1990-talet
Lena Eriksson började sent, som tolvåring, med simning och hon gjorde ett två år långt uppehåll när hon var 18. Ändå blev hon Sveriges bästa bröstsimmerska på 200 m där hon i mitten av 1990-talet kom fyra på flera internationella mästerskap och där hon vann sex individuella SM-guld för Spårvägen.
Lena Eriksson började med simning i organiserad form först som tolvåring.
– Jag bodde många år i Brasilien, min pappa arbetade där, och där var jag konstant i vatten, antingen i en pool eller i havet, berättade Lena 2021. När vi kom hem till Sverige började jag simma i Järfälla där även en väldigt ung Therese Alsammar simmade med mig. Först kände jag mig obekväm eftersom jag var så mycket större än de yngre barnen i gruppen, men bara efter ett par år kom jag med i elitgruppen.
Lena fick en del framgångar som ungdom, bl.a. vann hon ett JSM på 400 m medley, och hon såg sig då framför allt som en fjärilsimmare. Hon gick ett år på high school i Boston men när hon kom hem och hade fyllt 18 år slutade hon med simningen.
– Jag saknade motivationen och ville göra andra saker.
Lena höll upp i två år men när hon såg sina gamla kompisar simma på ett EM bestämde hon sig för att testa igen. Denna gång i Spårvägen där hon fick Mikael Holmertz som tränare.
Hon kom snabbt upp till den yppersta svenska eliten. Hon vann ett SM-silver på kortbane-SM 1993 och från 1994 och tre år framåt var hon Sveriges bästa på 200 m bröst.
– Jag hade fått för mig att jag var fjärilsimmare men jag hade alltid gillat bröstsim. Micke Holmertz såg att jag hade teknik för bröstsim och då lossnade det.
Lena vann under dessa år sex individuella SM-guld i bröstsim, fem på 200 m och ett på 100 m.
– Jag hade en bra benspark och kunde hålla hög fart länge men kunde aldrig sprinta. Jag hade nog varit ännu bättre om det funnits 400 m bröstsim.
Lena tränade hårt och hade alltid viljan att komma högst upp.
– Jag kan gräma mig lite att jag var borta i två år, men jag hade ingen motivation så det är inget jag ångrar. Men ibland funderar jag på vad som hade hänt om jag inte hade gjort det uppehållet.
Lena fick flera fina internationella meriter. Hon kom fyra på VM i Rio 1995 (”en höjdare att komma tillbaka till Brasilien och få vara med om ett VM”), fyra på två EM och så vann hon B-finalen i OS 1996 i Atlanta.
– Jag hade inte varit nära att kvalificera mig till A-finalen och var jättebesviken men försöken gick på morgonen och jag har alltid varit seg på morgnarna. Men jag skärpte till mig och gjorde ett riktigt bra lopp i B-finalen.
Det var 1995–96 som Lena var som bäst. Hennes svenska och nordiska rekord på 200 m bröstsim stod sig fram till dess att Emma Igelström i början av 2000-talen tog bröstsimstiderna ner på nya nivåer. Men trots Lenas framgångar på 200 m bröstsim var hon inte tillräckligt snabb på de kortare distanserna för att ta plats i Sveriges medleylag.
Lena slutade med simning efter kortbane-VM i Göteborg 1997.
– Jag kände mig jättegammal fast jag bara var 25 år. Jag blev ju inte direkt rik på simningen, jag fick till och med sälja bingolotter när jag var i landslaget. Jag arbetade hela tiden parallellt med den intensiva träningen, när jag var som mest aktiv jobbade jag samtidigt 75 procent på ett företag i Vallentuna. Det blev ganska slitsamt att kombinera med dubbla träningspass och till slut tröttnade jag och ville börja studera igen. Hur som helst är jag jätteglad över min simkarriär. Speciellt kul var det att vara med på OS!
Lena har bara gott att säga om Spårvägen.
– Det fanns ett fantastiskt driv och en härlig gemenskap i Spårvägen med eldsjälar som Ensio Andersson i spetsen. Det fanns en vinnarmentalitet, Mikael Holmertz fick många att lyfta sig till höga nivåer.
Efter den aktiva karriären försöker Lena hålla igång på olika sätt.
– Jag springer och tränar en del på gym men simmar aldrig numera, det var jättelänge sedan jag var i en bassäng.
Fullständigt namn: Lena Christina Eriksson (från 2000 Wettergren).
Född: 8 oktober 1972 i Järfälla.
Familj: maken Claes, barnen Clara (f 2002), Vincent (f 2005) och Liza (f 2011).
Bott: Järfälla (1972–79), Espirito Santo, Brasilien (1979–84), Järfälla, Boston (1989–90), Solna, Sollentuna.
Längd/tävlingsvikt: 169 cm, 58 kg.
Arbete: Hållbarhetsstrateg på SKL Kommentus.
Klubbar: Järfälla (1984–91), Spårvägens GoIF (1993–97).
Bästa spårvägskamrater: Louise Jöhncke, Fredrik Letzler, Anders Holmertz, Ulrika Wikström, Johanna Sjöberg, m.fl.
Bästa spårvägsminnen: SM-guldet i Norrköping 1994, när Spårvägen blev bästa klubb i Norrköping.
Tränare: Mikael Holmertz.
Personligt rekord: 200 m bröst (långbana): 2.28,87.
SM-guld: 100 m bröst (långbana 1996), 200 m bröst (kortbana 1994, 1995 och 1997, långbana 1994 och 1996), 4×100 m medley (långbana 1994).
OS-start: 1996 (nia på 200 m bröst, 2.28,87).
VM: fyra på 200 m bröst 1995 i Rio.
EM: fyra på 200 m bröst i Wien (långbana) 1995, fyra på 200 m bröst (kortbana) i Rostock 1996.
Spårvägens SM-guld nummer 316, 331, 336 (lag), 344, 395, 402 och 418.
Anders Johrén (2021)
