Gunnar Bratt – Spårvägens bästa terränglöpare
Om Edvin Wide var 1920-talets och Henry Kälarne 1930-talets terränglöpningskungar i Sverige så var Gunnar Bratt 1940-talets stora terränglöpare i Sverige. På dåtidens enda SM-terrängsträcka, åtta km, tog han fem medaljer 1942 –47 varav tre guld. Hans klubbrekord på 3000 m hinder, 9.14,8, stod sig i 30 år! Tillsammans med framför allt Gösta Tegerholm, Gösta Östbrink och Sven Rapp var Gunnar Bratt löparstjärnan i 1940-talets glansfulla Spårvägen.
Gunnar Bratt var, den 10 maj 1942, den förste spårvägare som vann ett individuellt SM-guld i friidrott då han sprang hem terrängbanans åtta km. Det var början på några framgångsrika år som gjorde att Gunnar räknas som 1940-talet bästa terränglöpare i Sverige. Med tre individuella terräng-SM-guld och fyra guld i lag är han, även i ett längre perspektiv, en av Sveriges bästa terränglöpare genom alla tider. Räknar man SM-medaljpoäng på långa terräng-SM-banan (åtta km t.o.m. 1962, därefter tolv km) har han bara åtta övermän. Ingen spårvägare har lika stora meriter i terräng som Gunnar Bratt. Gamla lagkamraten Cyril Lindström berättade att Gunnar hade en hel bokhylla full med priser.
Nordisk Familjeboks sportlexikon skriver om Bratt:
”Bratt, Gunnar, löpare, elektriker vid Stockholms spårvägar, är specialist på terränglöpning. Bratt, som även varit en av Stockholms bättre skidlöpare, tävlade för Hällefors AIF t.o.m. 1936, för Hellas 1937 och därefter Spårvägens IF. Han vann SM i terräng 8 000 m 1942, 43 och 46 och i lag 1942, 44, 46 och 47, SM på 10 000 på bana 1943, i lag 1944 samt blev på samma sträcka trea i landskamperna mot Danmark i juli 1943 och Finland 1946. Bratt är en utmärkt allroundlöpare med briljant spurt men har på grund av bristande självtillit ofta svårt att hänga med täten under loppet. I hinderlöpning har han utan specialträning noterat 9.14 men ville icke gå in för denna tävlingsform, som dock tycktes passa honom synnerligen väl.”
Allhems sportlexikon noterar att ”de intensiva förberedelser som Bratt underkastade sig för att nå bästa form i vårens terränglöpningar kan förklara varför han aldrig infriade de löften han gav som banlöpare.” Bratts lagkamrat Hans Åkerman berättade att Bratt ”var en fantastiskt fin kille som kunde gå på händer lika bra som på fötter”.
Bratt var även duktig på 5 000 m (14.34,8 som bäst 1942) och hinder där hans klubbrekord (9.14,8) stod sig till 1972. Bratt var även med i Spårvägens segerlag i Stadsloppet 1944.
Fullständigt namn: Hjalmar Gunnar Bratt.
Född: 16 januari 1916 i Hällefors.
Död: 27 juli 1994 i Kumla.
Familj: sonen Peter (född 1951).
Arbete: konduktör på Stockholms Spårvägar, senare elektriker på signalavdelningen.
Klubbar: Hällefors AIF (–1936), SoIK Hellas (1937), Stockholms Spårvägars GoIF (1938–).
Landskamper: 2 A.
SM-guld: 10 000 m (1943), terränglöpning 8 km (1942, 1943, 1946), 10 000 m lag (1944), terränglöpning 8 km lag (1942, 1944, 1946, 1947).
SM-silver: Terräng 8 km (1945), 10 000 m lag (1943).
SM-brons: Terräng 8 km (1947), 10 000 m lag (1946).
Personliga rekord: 1500 m 4.00,2, 3 000 m 8.26,6 (1943),
5 000 m 14.34,8 (1942), 10 000 m 30.56,6 (1943), 3000 m hinder 9.14,8 (1942).
Ledarinsatser: styrelsedamot i Spårvägens friidrottssektion (1946).
SM-medaljer för Spårvägen:
– Ind. ute: 4 guld, 1 silver, 1 brons = 6 medaljer.
– Lag: 5 guld, 1 silver, 1 brons = 7 medaljer.
Spårvägens SM-guld nummer 8, 9 (lag), 13, 14, 16 (lag), 17 (lag), 18, 19 (lag) och 20 (lag).
Anders Johrén 2018 (presentationen finns publicerad i Spårvägen friidrotts 100-årsbok).