Gösta Tegerholm – framgångsrikaste friidrottaren de första 50 åren
Med fyra svenska rekord, varav ett på 10 000 m, sju individuella SM-medaljer och en elitkarriär i Spårvägen som sträckte sig över större delen av 1940-talet, räknas Gösta Tegerholm som Spårvägens främsta friidottare under de första 50 åren. Även i ett längre spårvägsperspektiv smäller fyra svenska rekord mycket högt. Tegerholm var även med i Spårvägens båda segerlag i Stadsloppet 1944 och 1948.
Gösta Tegerholm, han bytte namn från Pettersson mitt under sin aktiva karriär i mitten av 1940-talet, slog under sin tid i Spårvägen fyra svenska rekord, mest av alla manliga långlöpare i klubben. Nordisk Familjeboks sportlexikon beskrev honom enligt: ”Han har en vaggande stil och löper med spända rörelser samt har en energisk, oerhört snabb spurt. Han är även god längdåkare på skidor.” I DN efter Stadsloppet 1944 noterades intresse: ”dans”.
Tillsammans med framför allt Gunnar Bratt och Gösta Östbrink bildade Gösta Tegerholm Sveriges slagkraftigaste lag på 10 000 meter och terräng under 1940-talet. Han tog SM-medalj alla år 1940–48 utom 1945 och 1946 då han drabbades av en svårartad reumatism men, enligt Allhems sportlexikon, ”botade sig själv” och gjorde 1947 en uppmärksammad come-back på tävlingsbanan med individuellt SM på 25 000 meter. Allra bäst var han dock 1942 då han vann SM-guld på 10 000 meter och terräng och samma år slog svenska rekord på 10 000 meter, 20 000 meter och entimmeslöpning. Det var samtidigt som Gunder Hägg och Arne Andersson pressade varandra till nya världsrekord på lite kortare distanser. Då dominerade Hägg och Andersson sträckorna 1500 m – 5 000 m medan Tegerholm var den bäste på 10 000 m och uppåt. När han väl provade på maraton blev han SM-tvåa 1947 med tiden 2.15.01. Notera dock att banan torde ha varit så kort som 37 km.
Tegerholm vann fyra SM-medaljer i terränglöpning lag men aldrig någon individuell terrängmedalj. Däremot var han individuell fyra samtliga gånger (1942, 1944 och 1947) som Spårvägen vann lagguldet. Vid lagbronset 1947 var Tegerholm 14:e i det individuella loppet.
Även om Tegerholm har god konkurrens av Bratt och Östbrink måste han ändå rankas som Spårvägens främsta friidrottare under föreningens första halvsekel.
Fullständigt namn: Karl Gösta Pettersson. Han bytte namn till Tegerholm 1945.
Smeknamn: Spårvägs-Pelle.
Född: 7 februari 1917 i Gävle.
Död: 1 februari 1992 i Stockholm.
Familj: skild 1945, inga barn.
Arbete: banarbetare vid Stockholms Spårvägar.
Klubbar: Vendelsö IK (1937), Hässelby SK (1938), Handens IF (1939), Stockholms Spårvägars GoIF (1939–44), Sundbybergs IK (1945), Stockholms Spårvägars GoIF (1947–).
Landskamper: 2 A.
Svenska rekord: 10 000 m: 30.19,4 (16/7 1942 på Stadion, slaget 1943). 20 000 m: 1.06.25,8 (1941), 1.04.58,6 (1942, slaget 1943). Entimmeslöpning: 18 571 m (1942).
SM-guld: 10 000 m (1942), 25 000 m (1947),
10 000 m lag (1944, 1947), terränglöpning 8 km lag (1942, 1944, 1947).
SM-silver: 10 000 m (1943 och 1944), maraton (1947),
10 000 m lag (1943 och 1948).
SM-brons: 10 000 m (1940 och 1941), terräng lag 8 km (1948).
Personliga rekord: 5 000 m 14.44,6 (1947), 10 000 m 30.19,4 (1942).
SM-medaljer för Spårvägen:
– Ind. ute: 2 guld, 3 silver, 2 brons = 7 medaljer.
– Lag: 5 guld, 2 silver, 1 brons = 8 medaljer.
Spårvägens SM-guld nummer 9 (lag), 10, 16 (lag), 17 (lag), 20 (lag), 21 (lag) och 22.
Anders Johrén 2018 (presentationen finns publicerad i Spårvägen friidrotts 100-årsbok).
