Tapio Hiltunen – fristilsspecialisten med fem SM-guld i Spårvägen
Brottaren Tapio Hiltunen kom som barn till Sverige från Finland och via Norrköpingsklubben Björnen kom han till Spårvägen 1986. Under tre år vann denne fristilsspecialist tre individuella SM-guld och två i lag. Han återvände senare till Norrköping.
Tapio Hiltunen är uppvuxen i Pelkosenniemi, norr om Rovaniemi i nordligaste Finland. Han kom till Sverige med sina föräldrar 1969 och bosattes sig i Norrköping.
Som 13-åring började han brottas i den lokala klubben IK Björnen och där var han kvar tills han gick över till Spårvägen 1986. Det var för dåligt med sparring i Björnen vilket bidrog till att han lämnade för Spårvägen som hade en helt annan konkurrens.
När Tapio var 16 år fick han Olle Anderberg som tränare och då blev det mest fristilsbrottning. I den stilen blev Tapio svensk mästare tre gånger i 82-kilosklassen, två gånger för Björnen och så med Spårvägen under hans första höst med klubben 1986. Det SM-guldet, hans tredje raka, vanns överlägset då han i finalen besegrade Magnus Fredriksson från Lidköping med 8–0.
Våren 1987 var han med och vann fristilens Lag-SM efter att Spårvägen vunnit elva matcher och fått en oavgjord. I laget brottades utöver Tapio även bl.a. Kent Andersson, Claes Axelsson, Christer Borssén, Martin Lidberg och Roger Öberg.
Tapio vann ytterligare två individuella fristilsguld 1987 och 1988. Då hade han gått upp i 90-kilosklassen. 1987 var han överlägsen. Han vann då mot Kim Frelin, Västerås, tekniskt fall efter 4.45 (15–0), Christer Lindén, Skövde, tekniskt fall efter 3.00 (15–0), Leif Olovsson, Södertälje, fall efter 0.49, samt i finalen 9–0 mot Benny Stridh, Lidköping .
Dagens Nyheter hade en lång artikel om Tapio efter SM-guldet 1987:
”En av de mest suveräna mästarna vid SM i fristil var Tapio Hiltunen. Den 26-årige målaren från Sundbyberg släppte inte en enda baklängespoäng på sina fyra matcher och hemförde nu Spårvägens 46:e senior-SM-titel.
Tapio har klättrat uppåt i klasserna. 1984 vann han SM i 74-kilosklassen, 1985 hade han gått upp i 82-kilosklassen och vann utan större besvär. Förra året försvarade han SM-guldet i den viktklassen och nu var han mogen för att utklassa konkurrenterna i 90-kilosklassen.
– Jag har byggt upp mig och väger 89 kilo, påpekar den fyrfaldige svenske mästaren som nu tänker satsa på den antika stilen för att vara med och konkurrera om en OS-biljett med Christer Gulldén, Örgryte, och Sören Claeson, Linköping.
– Tapio är en praktkille som satsar oerhört seriöst på sin sport, berömmer Spårvägens matchare Bo Fahlkvist.”
1988 stod Benny Stridh åter som finalmotståndare men den gången blev det tuffare. Segersiffrorna blev så knappa som 3–2. Det blev även ytterligare ett Lag-SM i fristil, 1988, då Tapio vann åtta av tio matcher. Övriga i guldlaget var Kent Andersson, Mikael Zettergren, Magnus Axelsson, Roger Öberg, Morgan Banffy, Johan Randberg, Janne Korpela, Claes Axelsson, Christer Borssén, Torbjörn Söderqvist, Rickard Franc och Roger Lundholm.
Inför fristils-SM i början av 1989 skadade sig Tapio och en tid senare vände han tillbaka till Björnen där han också under många år har verkat som tränare.
Fullständigt namn: Eero Tapio Hiltunen.
Född: 30 juli 1961 i Pelkosenniemi i Finland.
Familj: sambo Lena.
Bott: Pelkosenniemi (1961–69), Norrköping (1969–).
Matchvikt: 82–90 kg.
Klubbar: IK Björnen (1974–86), Spårvägens GoIF (1986–90), IK Björnen (1990–).
SM-guld: tre gånger i Spårvägen: 1986 (fristil, lätt mellanvikt), 1987 och 1988 (fristil, mellanvikt), samt lag (fristil 1987 och 1988). Två gånger för Björnen: 1984 och 1985 (fristil, lätt mellanvikt).
Spårvägens SM-guld nummer 204, 213 (lag), 222, 224 och 233 (lag).
Anders Johrén (2020)
