Henrik Skoog – mesta SM-medaljören utomhus i friidrott
När seklet var ungt var Henrik Skoog Spårvägen Friidrotts klarast lysande stjärna. Ingen annan manlig medel/långdistans-löpare i klubbens stolta historia kan mäta sina meriter med den outtröttlige smålänningen med det långa vägvinnande löpsteget. I knivskarp konkurrens röstades Henrik fram till utmärkelsen Årets Spårvägare i friidrott hela fyra gånger; 2002, 2003, 2005 och 2006.
Henrik Skoog byggde upp sin löpstyrka i de djupa Finnveden-skogarna runt hemorten Villstad i Gislaveds kommun i Småland. Egentligen var fotbollen förstavalet för den unge talangen, men när han som 12-åring vann sin klass i Lilla Lidingöloppet insåg han att det var inom löpningen framtiden fanns. Eftersom han älskade att träna utvecklades talangen snabbt och han etablerade sig som otvetydig Sverige-etta i sin ålder. Efter nionde klass föll det sig därför naturligt att söka sig till friidrottsgymnasiet i Växjö. Där hamnade han som så många andra oslipade diamanter under Janne Bengtssons beskydd. Jannes hårdsatsande träningsgrupp bestod sedan tidigare av bland andra Patrik ”Putte” Johansson, Johnny Jönsson och Kent Claesson. De två förstnämnda tävlade genom Jannes försorg redan för Spårvägen, den tredje kom sedermera att skriva sin alldeles egna Spårvägen-historia…
– För mig var flytten till Växjö fantastiskt inspirerande, minns Henrik. De här lite äldre killarna var ju bäst i Sverige, så jag lyssnade och tog till mig allt de sa. Träningsmässigt var det en omställning att komma under Jannes tukt och förmaning. Upplägget hade en tydlig struktur som passade mig. Det var mycket distanslöpning varvat med intervallpass och ren snabbhetsträning.
Tryggheten viktig
I takt med att resultatnivån ökade och framgångarna tilltog, kände Henrik ett behov av att ha en större organisation i ryggen. Föga förvånande föll valet på Spårvägen. Förutom kompisarna, fanns här sedan länge väl upparbetade rutiner för hur man på bästa sätt underlättar tillvaron för hårdsatsande friidrottare. Kontaktvägar in till de stora tävlingarna, anmälningar, resebokningar, skadeförebyggande behandling samt snabb sjukvård vid skada är exempel på de förmåner klubben kan bistå med.
– Jag har aldrig ångrat mitt klubbval. Tvärtom. Det blev till och med bättre än jag vågade hoppas på. Allt praktiskt funkade perfekt och alla var välkomnande och stöttande. Trots att jag kommit till en större klubb kändes ändå relationerna till aktiva, ledare och styrelse närmast familjära. Den tryggheten var viktig för min fortsatta satsning och utveckling.
Efter att antal framgångsrika Skoog-säsonger med pendling Växjö-Stockholm fick en av ledamöterna i nämnda styrelse ett verkligt förtroendeuppdrag, nämligen att rekognosera bostad för Henrik och hans flickvän sedan gymnasietiden, Linn. De hade nämligen bestämt sig för en flytt till huvudstaden och de undrade nu om kommunikationer, affärer och träningsmarker och annat verkade okej i det område där de eventuellt skulle bosätta sig.
Det gjorde det, konstaterade undertecknad efter att ha gått husesyn i den gamla Fläktfabrikens till bostäder ombyggda kontor i Sickla. Klartecken lämnades till de unga tu i Småland, så den första januari 2005 blev Linn och Henrik Nacka-bor.
Sammanhållning och lagkänsla
Flytten till Stockholm medförde dock en viss ångest då storstadens långa avstånd och restider skrämde. Men; träningsgruppen i Växjö hade splittrats, Janne Bengtsson trappade ner, Kent var Spårvägens huvudtränare och den civila karriären som ekonom började ta fart. Beslutet att flytta var inte lätt – men rätt.
– Precis som vid flytten till Växjö när jag var 16, blev flytten till Stockholm tio år senare en fullträff när det gäller träning. Det fanns alltid någon att sporra och bli sporrad av i och med att många löpare från flera olika klubbar tränade tillsammans regelbundet. Den jag tränade mest med under mina första år i stan var Enhörnas Erik Sjöqvist. Vi hjälptes åt att flytta fram gränserna för vad vi måste utstå för att bli bättre.
Framgångarna fortsatte med flera SM-medaljer och ett frekvent deltagande i de stora mästerskapen. Paradgrenarna var 3000 meter hinder och 5000 meter. Dessutom var Henrik synnerligen svårbesegrad då det handlade om terränglöpning. (Se faktarutan.)
När karriären närmade sig slutet gick han upp i distans och vid SM på halvmaraton 2008 lekte Henrik hem segern på en kanontid. Dock markerade det loppet även slutet på den absoluta elitsatsningen. Visserligen tävlade han på hög nivå även efterföljande säsong, men mentalt sett fanns en fokusförskjutning. Nya spännande utmaningar i form av familjebildning och yrkeskarriär väntade runt hörnet.
Vilka är då Henriks bästa idrottsminnen så här ett decennium senare?
– Objektivt sett är det förstås deltagandet i internationella mästerskap som smäller högst. Sjätteplatsen vid EM i Göteborg 2006 markerar den topp som i hög grad förverkligade de drömmar jag haft med mitt idrottande. Inomhus-SM 98 är också minnesvärt. Jag var glad att få springa A-final på 3000 meter. Väl där förvånade jag mig själv, och omgivningen, med att vinna mitt första senior-SM-guld. De bästa Spårvägsminnena är kopplade till den förväntan, sammanhållning och lagkänsla som rådde runt terräng SM varje vår.
Tränar regelbundet
Idag är familjen Skoog/Bjureberg bosatt i ett lummigt parhusområde i centrala Gustavsberg. Fritiden ägnas huvudsakligen åt de tre barnen och deras intressen. Henrik tränar fortfarande regelbundet och ser ut som att han när som helst skulle kunna klippa ett hinder eller jogga 5000 meter på tretton och en halv. Vintertid har hans starka engagemang i sonen Carls bandyspelande medfört att EM-sexan från -06, numera är bandytränare för anrika Gustavsbergs IF:s pojkar 09-lag.
– Bandyn är superkul och besläktad med löpning såtillvida att sporten helt är i avsaknad av glamour. De som kväll efter kväll samlas i vinterkylan runt Ekvallen är alla hängivna entusiaster. Det tilltalar mig. Både Carl och jag deppar när isarna smälter frampå vårkanten, säger Henrik med ett skratt.
Han berättar vidare att hans föräldrar alltid fanns med och stöttade honom vid tävling, utan att någonsin bry sig om vilka resultat han gjorde. De levde efter devisen att idrott ska vara kravlös och kul. Denna den sanna glädjen i att få idrotta på sina egna villkor vill nu Henrik förmedla till sina egna barn.
Tveklöst och bevisligen har Henrik Skoog, efter en enastående elitidrottskarriär, funnit sig väl tillrätta i tillvaron. Tävlandet säger han sig inte sakna det minsta. Undertecknad kan dock inte släppa tanken på hur det hade gått om Henrik gjort en seriös satsning på maraton. Min teori är att toppen av Sverige-bästa-listan skulle ha fått skrivas om.Men å andra sidan; vad vore väl världen utan entusiastiska bandytränare?
Fullständigt namn: Åke Anders Henrik Skoog.
Född: 17 april 1979.
Familj: fru Linn, barnen Carl (f 2009), Lova (f 2012) och Astrid (f 2016).
Utbildning/arbete: Magisterexamen i ekonomi, efter framgångsrik karriär inom i tur och ordning Deloitte, Grant Thornton och Lagardère, ”egenföretagare/diversehandlare i ekonomi” (konsult) med kontor i Gustavsberg.
Klubbar: Villstads GIF (–2000), Spårvägens FK (2001–2013).
Främsta meriter: 6:a på 5000 m på EM 2006, 3:a på JEM på 3000 m hinder 2001. VM 2007 (försök 3000 m hinder).
Landskamper: 20 A, 3 inomhus, 1 J, 2 U (för Spårvägen 16 A och 1 inomhus).
SM-guld: 8 för Spårvägen: 2 på 5000 m (2001 och 2002), 2 på 3000 m hinder för Spårvägen (2001 och 2004) och ett för Villstad (2000), 2 på 4 km terräng (2004 och 2006), 12 km terräng (2006) och halvmaraton (2008). Dessutom 5 lagguld, 4×1500 m (2001) och 4 km terräng (2005, 2007, 2009 och 2010). Samt guld på 3000 m på ISM för Villstad 1998.
Övriga SM-medaljer: 9 individuella SM-silver utomhus på 5000 m (2004 och 2006), 3000 m hinder (2002, 2003, 2005 och 2007), 4 km terräng (2006 och 2008) och 12 km terräng (2008). 6 lagsilver på 4×1500 m (2009), 4 km terräng (2004, 2006 och 2008), 12 km terräng (2008) och silver även på Lag-SM (2010). 3 individuella SM-brons utomhus på 5000 m (2008 och 2009) och 4 km terräng (2007). 7 lagbrons på 4×1500 m (2007, 2008 och 2010), 12 km terräng (2007) och brons även på Lag-SM (2001, 2003, 2005). Även SM-silver inomhus på 1500 m (2007) och 3000 m (2005) samt brons på 3000 m (2008).
Personliga rekord: 1500 m 3.44,80 (2001), 5000 m 13.27,01 (2006), 10 000 m 29.26,41 (2008), halvmaraton 1.03.36 (2008), 3000 m hinder 8.25,55 (2003).
Ledarinsatser: kassör i Spårvägen 2012–15.
Bott: Villstad, Växjö, Nacka, Gustavsberg.
Längd/tävlingsvikt: 185 cm, 69 kg.
Tränare som betytt mycket: Matz Melin Villstads GoIF (friidrott), Jan Åke Ambjörnsson Smålandsstenars GoIF (fotboll) och naturligtvis – Janne Bengtsson.
Träningskamrater i Spårvägen: Fredrik Uhrbom och Philip Aagaard.
Stor Grabb nr 475.
SM-medaljer för Spårvägen:
– Ind. ute: 8 guld, 9 silver, 3 brons = 20 medaljer.
– Ind. inne: 2 silver, 1 brons = 3 medaljer.
– Lag: 5 guld, 6 silver, 7 brons= 18 medaljer.
Spårvägens SM-guld nummer 513 (lag), 516, 517, 544, 587, 592, 609 (lag), 619, 620, 633 (lag), 654, 665 (lag), 679 (lag).
Lasse Hagström 2018 (presentationen finns publicerad i Spårvägen friidrotts 100-årsbok).
